publicerad: 1957
REPRESENTATIV rep1resän1tati4v l. re1-, l. -en1-, l. 01004, äv. 4010~1 (- -sänntati´v Dalin), adj. o. sbst. n.; ss. adj. med adv. -T; ss. sbst. best. -et, pl. = (VL 1906, nr 4, s. 3, osv.), äv. (numera föga br.) -er (PH 8: 205 (1766), MinnSvNH 10: 170 (1868)).
Ordformer
(förr äv. -tif. -pre- 1762 osv. -præ- 1735—1840)
Etymologi
[jfr t. repräsentativ, eng. representative, fr. représentatif; ytterst av mlat. repræsentativus, adj., uppvisande, representerande, till supinstammen av lat. repræsentare (se REPRESENTERA)]
I. adj.
1) som utgör l. framstår l. lämpar sig att användas ss. ett (typiskt) exempel på l. en representant (se d. o. 1) för ngt (t. ex. en viss art l. grupp o. d.); som ger en god l. tillfredsställande föreställning om l. bild av andra föremål l. företeelser l. egenskaper o. d. av liknande l. samma slag; lämplig ss. typ l. exempel; typisk, karakteristisk; belysande; jfr REPRESENTERA 5. Ett representativt urval av modern svensk lyrik. Verd. 1884, s. 71. Det är bara ett par röster (dvs. uttalanden om krigets invärkan på den franska ungdomen), men mycket talar för att de äro representativa. NDA 1915, nr 97, s. 2. Laurentius Petri's gudstjänstordning .. är representativ för den uppfattning, som företräddes av Laurentius Petri och Kyrkoordningen 1571. KyrkohÅ 1935, s. 151. — särsk. om person: som är en (god l. typisk) representant (se d. o. 1 a) för ngt (t. ex. en viss art l. grupp l. egenskap l. tid); typisk l. karakteristisk (för en grupp osv.); äv. pregnant: som är en framstående representant för ngt, framstående, betydande; stundom med bibet. av 4. Verd. 1883, s. 100. En af vensterns representative män (i Norge). VL 1893, nr 5, s. 3. I den franska literaturen under senare delen af vårt århundrade innehar Dumas (d. y.) en plats bland de mest representativa författarna. AB(L) 1895, nr 279, s. 3. Jag .. (anser) mig som representativ för den tiden (dvs. åttiotalet). Hellström Malmros 143 (1931).
2) som innebär l. har samband med l. utmärkes av l. är grundad l. har avseende på representation (se d. o. 5); äv.: som har till uppgift att representera (se d. o. 7) l. att vara representant(er) för ngt; stundom: ställföreträdande. Ambassadörer hafva en representativ karakter. Dalin (1855). Ett ämbete, som är representativt vid ett främmande hof. Tegnér Armfelt 2: 230 (1884). Abraham är ju en representativ personlighet; hela hans folk är inneslutet i honom. Rudin BibEnh. 115 (1888); jfr 1. En kapten i ett representativt, förstklassigt (fotbolls-)lag har stor nytta av att kunna språk och av att ha talets gåva i sin makt. IdrBibl. 4: 70 (1918). Det sätt, varpå .. (kronprins Gustav Adolf) genom sina med åren allt tätare representativa resor i väster- och österled företrätt Sverige och svenskarna. SvD(A) 1932, nr 307, s. 3; jfr 3. — särsk.
a) i sht polit. o. statsv. som utgör l. innebär l. har samband med l. utmärkes av l. är grundad l. har avseende på (en styrelseform l. ett statsskick o. d. som utmärkes av) representation (se d. o. 5 b); förr äv. om stat o. d.: som har ett sådant statsskick; jfr REPRESENTERA 7 a, REPRESENTATION 5 b. DA 1771, nr 32, s. 1. De allmänna ropen, från norr till söder, på representativa Statsförfattningar. Tegnér (WB) 3: 311 (1817). Blicke man omkring sig i de representativa staterna! Öfverallt, hvarest det representativa systemet .. (råder), koncentrerar sig representationens politiska lif i den andra kammaren. Geijer I. 5: 377 (1847). Om .. det engelska parlamentet skulle betraktas som det representativa statsskickets moder, måste (osv.). Hellström i 3SAH LVIII. 2: 376 (1947). jfr (†): Man .. kunde medgifva modifikationer, för att .. komma ur vårt närvarande representativa elände. Liljecrona RiksdKul. 397 (1840). — särsk.
α) om församling o. d.: som utgör en (folk)representation. Frey 1841, s. 181. Sedan gammalt räknas som den första representativa församlingen av denna typ (dvs. en riksdag) .. riksmötet i Arboga i januari månad 1435. RöstRadio 1933, s. 279.
β) (†) om samhällsklass: som (i folkrepresentationen) företrädes av representanter (se REPRESENTANT 2 b). Adeln, ehuru representativ inom ätterne, hade .. en sjelfskrifven riksdagsmannarätt. Nordström Samh. 1: 386 (1839).
b) (†) om betalningsmedel: som representerar (se REPRESENTERA 7 b) en nyttighet l. ett värde o. d.; särsk. om sedel o. d.: som användes ss. ersättare för mynt i den allmänna rörelsen, som utgör myntrepresentativ; äv. allmännare, om värde o. d.: som utmärker l. tillkommer ett myntrepresentativ. Hela rikets rörelse består icke uti reelt mynt, som förer sin valeur med sig, utan uti representatift, som grundar sig på credit. Höpken 1: 370 (1762). (De som icke vilja mottaga bankosedlar till föreskriven kurs) förminska .. Banco-Sedelens värde, .. (näml.) dess Credit eller representativa värde. Posten 1768, s. 222. (Kvaliteten av straffet betyder i rättsläran) nästan det samma .. som uti en finance-lära .. det allmänna representativa jemnförelsemedlets physiska qualitet. Biberg 3: 326 (c. 1823). Ökas myntet .. i sin metalliska eller representativa form, så falla kapitalerne i värde. Agardh (o. Ljungberg) II. 1: 49 (1854).
3) som innebär l. har samband med l. utmärker l. har avseende på representation (se d. o. 6); äv. om rum l. byggnad o. d.: som lämpar sig för representation. Han har stora representativa plikter. Hagström Herdam. 1: 162 (1897). De moderna bostäderna (äro) i allmänhet icke planerade med någon nämnvärd hänsyn till de representativa kraven. Form 1932, s. 234. Stadens mest representativa bostadshus .. fick fungera som landshövdingeresidens. Fornv. 1945, s. 37.
4) om person: som (på grund av sina egenskaper, sitt utseende, sin ställning o. d.) är lämpad att representera (se d. o. 8) l. att vara representant (se d. o. 2) för ngn l. ngt; äv. övergående i bet.: som gör ett gott intryck, presentabel, ståtlig; äv. om ngns yttre l. uppträdande l. egenskaper l. ställning o. d.: som gör ngn lämpad att representera l. uppträda på ngns vägnar; stundom svårt att skilja från 1 slutet. Nils Vilhelm Almlöf var i alla afseenden den svenska teaterns representative man. Hedberg SvSkådesp. 60 (1884); jfr 1 slutet. NF 13: 937 (1889). Professorskan och hennes båda representativa döttrar voro på en större middagsbjudning. Lindhé Ledf. 61 (1903). Män i representativ ställning inom församlingen. NDA 1913, nr 46, s. 1. Anna Brantings representativa egenskaper och tilldragande väsen. Höglund Branting 1: 181 (1928).
II. sbst.
1) (†) om person (jfr 3): representant (se d. o. 2), (ställ)företrädare. (De fattiga) dem Han sielf (dvs. Gud) behagat kalla sina repræsentaver (felaktigt för repræsentativer) här på Jorden. Kling Spect. Yy 2 a (1735; eng. orig.: representatives).
2) (i fackspr., numera bl. mera tillf.) om betalningsmedel med tanke på dess egenskap att (kunna) träda i stället för o. ersätta arbete l. nyttigheter l. värden av skilda slag; särsk. om betalningsmedel (i sht banksedel, check o. d.) som användes ss. ersättare för mynt (l. för mynt med högt metallvärde) i den allmänna rörelsen; äv. i uttr. representativ för (i sht förr äv. av) ngt; jfr REPRESENTERA 7 b o. REPRESENTANT 2 d slutet. Intet mynt fick brukas (i Sparta), utom et representatif af förråstadt järn. Eberhardt AllmH 1: 180 (1766). De som lefva af penninge-räntor, börja nu menligt känna följden af missförhållandet mellan representativernes qvantitet och den verkliga förmögenheten. Wirsén PVetA 1821, s. 16. Han föreslår .. penningens utbytande emot representativer, som uttryckte värdet af verkstäldt arbete och af spanmål, såsom den första nödvändighetsvara. Beskow i 2SAH 33: 225 (1861). Den nya bankens skyldighet att med silfver inlösa sina representativer. MinnSvNH 10: 170 (1868). Från portonedsättning äro uteslutna frimärken .., äfvensom hvarje genom tryck frambragt representativ af ett penningevärde. SFS 1892, nr 62, s. 6. Postst. 1941, s. 35. — jfr MYNT-REPRESENTATIV.
3) (numera bl. tillf.) i allmännare l. bildl. anv., om ngt som står i ngts ställe l. företräder l. är uttryck för ngt o. d.; förr äv. om person som står i ngns tjänst o. gm sin klädsel o. d. utvisar sin husbondes rikedom o. d.; särsk. i uttr. representativ för (i sht förr äv. av) ngt. Den .. förderfliga seden, at locka arbetare ifrån plogen och verkstäderna för at ikläda dem en förnedrande drägt (ss. tjänare), och sedan nyttja dem til representativer af förnämhet och rikedom. JournSvL 1800, s. 70. Båda dessa representativer (dvs. pänningen o. samfundsandan), hvilka genom ett fritt borgarstånd isynnerhet utbilda sig. Geijer I. 1: 75 (1818). — särsk.
a) om aktie ss. utgörande bevis på delägarrätt i materiella värden. Liksom Grängesbergarna äro dessa (Stora Kopparbergs bergslags) aktier representativ för kolossala egendomar. VL 1906, nr 4, s. 3.
b) (†) om ngt materiellt som utgör uttryck för en känsla. 1,000 Riksd:r deponerade i min hand, är representatifvet af hans tacksamhet. Kellgren (SVS) 6: 144 (1785).
Ssgr: (I 2 a) REPRESENTATIV-FÖRFATTNING. [jfr t. repräsentativverfassung] statsv. statsförfattning enligt vilken folket gm (valda) representanter deltar i landets styrelse. NF 13: 936 (1889). Kjellén Stormakt. 2: 163 (1905). —
(II 2) -MYNT, n. (†) myntrepresentativ. (Agardh o.) Ljungberg I. 3: 91 (1853). —
Avledn.: REPRESENTATIVITET1010104, r. (i sht i fackspr.) till I 1: egenskapen l. förhållandet att vara representativ. LAHT 1933, s. 898. Frågan om representativiteten av det undersökta materialet. SvGeogrÅb. 1945, s. 245.
Ssg: representativitets-siffra. (i fackspr.) siffra angivande representativitet hos materialet i en undersökning o. d. Ymer 1949, s. 209.
Spoiler title
Spoiler content