REPRESSIV rep1räsi4v l. re1-, l. -es-, äv. 40~1 (reprässi´v Dalin), adj.; adv. -T.
Etymologi
[jfr t. repressiv, eng. repressive, fr. répressif; ytterst av mlat. repressivus, till supinstammen av lat. reprimere (se REPRIMERA)]
(i fackspr.) som innebär l. har samband med l. avseende på undertryckande l. hämmande av en skadlig l. brottslig o. d. företeelse l. värksamhet o. d.; företagen i undertryckande l. hämmande syfte; särsk. i uttr. repressiv(a) åtgärd(er). Pfeiffer (1837). Trolle-Wachtmeister Ant. 1: 269 (c. 1840). Den tyske käjsaren hotar med repressiva åtgärder mot de tyska arbetarne. GHT 1895, nr 211 A, s. 2. Statens preventiva och repressiva verksamhet med hänsyn till brottslighetens bekämpande. 2NF 19: 409 (1913). Polisens repressiva arbete. SvD(B) 1946, nr 231, s. 7.
