publicerad: 1957
REPUBLIK rep1ubli4k l. re1-, l. -ɯ-, r. l. f.; best. -en; pl. -er. Anm. I ä. tid användes äv. den lat. formen respublica med lat. böjning. Bolinus Dagb. 39 (1668: Respublicam, ack. sg.).
Ordformer
(repu- 1617 osv. respu- 1611—1660. -blick 1612—1741. -blicque 1680. -bliec 1656. -blik (-ic) 1611 osv. -blique (-qve) 1615—1789)
Etymologi
[jfr t. republik, eng. republic, fr. république; ytterst av lat. respublica, statssak(er), stat, fristat, av res, sak, väsen (jfr REBUS), o. fem. av adj. publicus, offentlig, allmän (se PUBLIK, adj.)]
1) († utom i b) samhälle; särsk.: stat, land; nation; äv. (i sg. best.): det allmänna (se ALLMÄN IV h α); stundom svårt att skilja från 3. Den stoore olägenheet .. som Cronan .. serdeles genom Elfzborgz lösen är ikommen .. medh store skull som hos åtskilige Personer och Republiquer äro giordhe. Stiernman Riksd. 741 (1620); jfr 3. SthmStadsord. 1: 34 (1635). H. K. M:t (har) warit betänckt på ett medell, benemdt Charta Sigillata eller inseglat paper, som i andre wälbeställte respubliquer och landh brukeligit är. RARP 8: 239 (1660). En kråka .. / Får länge lefva, fast hon ei för republiquen sörjer. Lohman Vitt. 409 (c. 1725). Handel är oumgängelig uti en välbestäld Republique. Nordencrantz Arc. 121 (1730). Om Scholan skal giöra tilbörligit gagn i republiquen eller icke. Browallius Und. 15 (1751). En god Konung har ingen högre Lag än Republikens Välfärd. Lagerbring 1Hist. 4: 357 (1783). Wallquist EcclSaml. 1—4: 67 (1785). Det finnes många mägtiga folkslag eller Republiquer, som styra sig sjelfve och icke hafva Konungar. Kellgren (SVS) 5: 657 (1793); jfr 3. — särsk.
a) om staten l. det borgerliga samhället i motsats till kyrkan. Uti Politicis är det en vanskapelig lära, at två kroppar skola vara i en stat, den ene under namn af Republique, den andre kyrka. Nordberg C12 1: 605 (1740). Schotte NyköpElLärovH 2: 35 (i handl. fr. 1775).
b) (numera föga br.) i utvidgad anv., i uttr. taga sin hand l. handen från republiken, sluta upp med att syssla med l. intressera sig för statliga angelägenheter l. politik o. d.; äv. allmännare: icke längre vilja ha med saken att göra, ”draga sig ur spelet”. Cornelius ifrån denna stund / Fann vådan utaf politiken; / I slika högmål höll sin mund, / Och tog sin hand från Republiken. Lenngren (SVS) 2: 163 (1795). Hvad bryr jag mig om politiken? / Jag håller med kyparn konselj, / Tar handen ifrån republiken / Och lägger den vid min butelj. Valerius 2: 17 (1811). ThHjelmqvist (1926) hos Lenngren (SVS) 3: 346.
2) (†) statsskick, statsform; jfr 4. Hwad theras regements form och republique .. (i Amerika) widkommer; så hafwa the Spanier som bebo Peru och Mexico, sina Pro-Reges. Holm NSv. 11 (1702). jfr: Respublicam hwadh som angår, så äro här (dvs. i Strassburg) 12 som regera tilskifftesz. Bolinus Dagb. 39 (1668); jfr 4.
3) [specialanv. av 1] stat(sform) som icke är en monarki (i sht förr äv. kallad fri republik; jfr 1); särsk. dels om dylik stat(sform) sådan den utvecklades under antiken i Grekland och Rom (med högsta makten utövad av två l. flera för en kortare tid utsedda ämbetsmän, t. ex. i Aten nio arkonter, i Rom två konsuler), dels om sådan stat(sform) i nyare tid, kännetecknad av att statsöverhuvudet (vanl. med benämningen president) väljes på ett visst antal år (jfr FRI-STAT); stundom (i sht i vetenskapligt fackspr., särsk. i skildring av ä. förh.) allmännare, om stat(sform) vars statsrättsligt högsta organ utgöres av ett kollektiv; i ä. språkprov ofta svårt att skilja från 1. Aristokratisk, demokratisk republik (hist. o. statsv.), republik vari makten innehas av en privilegierad klass resp. vari folket (gm valda representanter) har del i statens styrelse. Finland blev en självständig republik år 1917. Thet gifwer .. monge loflighe Konungers och frije Respublicers Exempel medh, at man må göre sine Fiender afbräck. Carl IX SwarDanm. A 3 b (1611). Rådh och ständer uthi andre konungerijken eller respubliker. AOxenstierna 2: 86 (1612). Den lärde Socrates blef frågat, hwarföre han intet sielf förde Regementet i Republiquen. JReenstierna (1687) hos Columbus BiblW a 3 a. Den tiden när Rom var en Republik. Serenius EngÅkerm. Fört. 3 (1727). Staden och kronan (republiquen) Venedig. Lind 1: 1587 (1749). Regeringen i en fri republique (äger) aldeles samma magt, som en enväldig konung. 2RARP 19: Bil. 132 (1755). Den franska republiken. De Geer Minn. 1: 114 (1892). Den polska republiken levde (under senare delen av 1600-talet) närmast ett skenliv. SvUppslB 21: 891 (1934); jfr 1. Spångberg BanbrHövd. 315 (1939). — jfr ADELS-, BOER-, BONDE-, FÖRBUNDS-, KÖPMANS-, NEGER-, STADS-REPUBLIK. — särsk.
a) i pregnant anv., om den franska republiken, republiken Frankrike; särsk. i sg. best., särsk. i uttr. första, andra, tredje resp. fjärde republiken, om den franska republiken under tiden 1791—1799, 1848—1852, 1871—1940 resp. från 1947. Geijer I. 2: 264 (1844). Så länge .. (fransmännen) få röka (cigarr) tror jag knapt att ”republiken är i fara”. Ödman VexlBild. 46 (1887, 1893). Republikerna och kejsardömena i Frankrike. De Geer Minn. 1: 177 (1892). Fjärde republiken inaugurerades, då .. Vincent Auriol i jan. 1947 valdes till statspresident. 2SvUppslB 10: 321 (1949). — särsk.
α) [efter fr. le conseil de la république] i uttr. republikens råd, benämning på den ena (enligt en lag av 1946 inrättade) av de båda kamrarna i den (fjärde) franska republikens parlament (tidigare kallad: senaten); motsatt: nationalförsamlingen. SvD(A) 1946, nr 265, s. 23.
β) (tillf.) i utvidgad anv., om den i konstindustri o. d. härskande stilriktning som avlöste (den franska) empirstilen. (De gamla möblerna äro) En blandning ganska minnesrik / Utaf Empire och republik. Wirsén Dikt. 36 (1876).
b) (†) spelt. i sg. best. i utvidgad anv., ss. benämning på ett slags biljardspel varvid de spelande voro uppdelade på två lag som kallades ”rojalister” resp. ”republikaner”. HbiblSällsk. 2: 156 (1839). Dalin (1855).
4) (i sht i fackspr.) statsskick l. författning som kännetecknar en republik (i bet. 3); republikanskt statsskick; motsatt: monarki (se d. o. 2). Republique .. tordes hvarken democrat eller annan hoppas i Sverige. HSH 7: 256 (c. 1800). Almquist VärldH 7: 74 (1928).
5) i utvidgad l. bildl. anv. av 1 o. 3; särsk. o. numera vanl. (med anslutning till 3) om institution o. d. som i fråga om styrelse visar likhet med en republik (i bet. 3) l. om en grupp o. d. vars medlemmar äro jämställda l. om område l. sfär av mänsklig värksamhet som utmärkes av jämställdhet o. fri samvärkan mellan olika krafter o. d.; i sht förr äv. allmännare (motsv. 1), utan tanke på styrelseform o. d., om ngt som uppfattas i analogi med ett samhälle l. en stat; jfr RIKE. Tiselius Vätter 1: 118 (1723). Lagar, som .. i den fria grammatikaliska republiken icke hafva rum. Hof Anm. 4 (1760). Jag (mår) förträffeligen på sjön. Vår flytande Republik har sina behagligheter. Wallenberg (SVS) 1: 151 (1770). Vettets verld åtminstone är en Republik, där Snillets och Dygdens krafter böra gälla! Thorild Gransk. 1784, 1: 35. (A. F. Ristells) theater skall nu (efter konkursen) bli en republik. Kellgren (SVS) 6: 207 (1788). Tankens fria republik. Tegnér (WB) 2: 463 (1816). (Psykologien bör) hafva sitt bestämda territorium inom vetenskapernas republik. Schéele Själsl. 3 (1894). — jfr LÄRDOMS-REPUBLIK. — särsk.
a) [jfr t. die republik der gelehrten, eng. the republic of letters, fr. la république des lettres] (numera bl. tillf.) i sådana uttr. som den lärda (äv. litterata) republiken l. de lärdes republik, om de lärda l. vetenskapsmännen o. d. (inom ett visst område), den lärda världen; äv. i uttr. den litterära republiken, de litterära kretsarna, den litterära världen (i ett land). I en så fri republik, som den lärda är. Hof Anm. 36 (1760). Alle de som arbeta på att upplysa sig och människjoslägtet med Vetenskaper, äro .. Lands-män af den litterata Republiken. Sparrman Resa 1: 657 (1783). I den lärda Republiken har .. en hvar rättighet att afgifva sin röst och öppet säga sin mening, för att underkasta densamma de sakkunnigas opartiska pröfning. Stiernstolpe Ballenstedt 3: 2 (1820). Förf. af Sveriges sköna Litteratur .. tager sin svaga hand från den litterära republiken. SvLittFT 1836, Bih. sp. 17; jfr 1 b. Wirsén Vint. 287 (1890). jfr (†): (S.) Rydberg, .. som alltid haft otour vid akademien, hade .. blifvit ett offer åt smålandismen och drog sig allt mera undan republiken. Ahnfelt StudM 1: 217 (1857); jfr 1 b.
b) (numera bl. tillf.) om koloni l. samhälle o. d. av djur, vari det härskar en viss ordning l. organisation som påminner om förhållandena i en republik (i bet. 3). Ödmann Le Vaillant 2Resa 223 (1798; om kolonivävares bo). Då man talar om stater hos insekter, om binas monarki och myrornas republik, är detta blott bildlika talesätt. UVTF 36: 129 (1888).
Ssgr (i allm. till 3 o. 4): REPUBLIK-ARTAD, p. adj. (tillf.) som påminner om en republik(s). Republikartad författning. Östergren (1936). —
-MAKARE. (†) person som inför l. upprättar (l. arbetar på att införa l. upprätta) republik. Republikmakarne i Paris. Snällp. 1848, nr 56, s. 3. —
-SINNAD, p. adj. (†) republikanskt sinnad, republikansk. Ett republiqve-sinnat hierta. Kling Spect. Ll 4 b (1735). —
-SYMPATI. (tillf.) om sympatisk inställning till planer o. d. på införande av republik. Östergren (1936).
Avledn.: REPUBLIKISK, adj. (†) till 3, 4: republikansk. Republikiske grundsatser. Dalin Montesquieu 108 (1755).
Spoiler title
Spoiler content