SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1939  
KÖPMAN ɟø3p~man2, äv. ɟöp3~, m.; best. -mannen, vard. (utom i södra Sv.) äv. =; pl. -män, stundom (starkt arkaiserande) -männer.
Ordformer
(förr äv. kiö-, kjö-, kyö-. kiop- 1535. kop- 15301708. -öp- 1521 osv. -öpa- 1636. -öpan- 1523. -öpe- 1707. -öpes- 1642. -öpp- 1640. -ööp- 15251694)
Etymologi
[fsv. köpman; jfr d. købmand, nor. kjøbmann, isl. kaupmaðr, mnt. kōpman, t. kaufmann; av KÖPA l. KÖP o. MAN, m.]
1) person som yrkesmässigt driver köpenskap, affärsman, handlande; äv. om handelsresande l. handelsagent; numera i sht om affärsman som driver köpenskap i ngt större skala; särsk. ss. officiell yrkesbeteckning. G1R 1: 6 (1521). Huar köpman är sin egin falkare. SvOrds. B 2 a (1604). Phœniciske Kiöpmänn hwilka stodo i handel med alt folck på Jorden. Ehrenadler Tel. 37 (1723). Nu vil handtvärkare kiöpman varda; säge tå up för Borgmästare och Råd handtvärk sitt, och tage bref å kiöpenskap. HB 3: 4 (Lag 1734). Med köpman förstås i denna lag (dvs. lag om köp och byte av lös egendom) enhvar, som .. är pliktig att föra handelsböcker. SFS 1905, nr 38, s. 2. RTKatal. 1938, 1: 339. — jfr LANDS-, RYSS-, STOR-, TRÄVARU-KÖPMAN m. fl.
2) (†) köpare, avnämare; äv. i uttr. köpman till l. åt ngt l. ngns köpman. G1R 14: 87 (1542). Om han wiste huadh Olof gulsmidz kiöpman heter, som han försålde sina Oxar till i Kiöpenhampn. VRP 17/1 1625. Rådet skall see till huru de få kiöpman till Nils Skräddares gård. Därs. 1652, s. 785. At skaffa een god kiöpman åth gården. BoupptSthm 21/10 1678. Rhyzelius Ant. 117 (c. 1750).
3) (†) yrkesmässig uppköpare; särsk. om stats- l. hovfunktionär med uppgift att bl. a. värkställa l. ansvara för vissa uppköp åt staten l. hovet; äv. i uttr. kronans köpman. SthmSkotteb. 3: 230 (1524). Kong[lig]e Mttz tilförordnede Köpman i Stockholm, Anders Larson. SthmTb. 13/2 1577. Anders Månsson Cronones kiöpman. KlädkamRSthm 1619 B, s. 38 a. Hallenberg Hist. 2: 535 (1790; i fråga om förh. c. 1612). — jfr SKINN-KÖPMAN.
Ssgr (till 1): A (†): KÖPMAN-GODS, -SKEPP, -SLÄDE, -STAD, se D.
-STÅND, se B.
-VIS, se D.
B: KÖPMANNA-ANDA, r. l. f. (köpmanna- 1817 osv. köpmans- 1846 osv.) [jfr d. købmandsaand, t. kaufmannsgeist] jfr ANDE VIII 5 a. Lefrén Förel. 3: 250 (1817).
-ARISTOKRATI, se D.
-BALK. (†) handelsbalk. OPetri Tb. 128 (1526; uppl. 1929).
-BANK, -BOK, -FARKOST, -FLOTTA, -FURSTE, -FÄRD, se D.
-FÖRBUND. (köpmanna- 1915 osv. köpmans- 1888) jfr -FÖRENING. Rydberg KultFörel. 6: 444 (1888; i fråga om medeltida förh.). Uplands köpmannaförbund. UNT 1929, nr 10228, s. 1.
-FÖRENING. (köpmanna- 1870 osv. köpmans- 1871) sammanslutning av köpmän (för tillvaratagande av gemensamma intressen); jfr HANDELS-FÖRENING 3. Nordström SthmFirmH 330 (i handl. fr. 1870). Stockholms Köpmannaförening. RTKatal. 1937, 4: 683.
-GILLE, -GODS, -HAND, -HUS, -INTRESSE, -KONTOR, -KÅR, -MAGASIN, se D.
-MÄSSIG. affärsmässig. Tamm AvlÄndAdj. 44 (1899). Denna nyktra och köpmannamässiga framställning. SvD(A) 1930, nr 11, s. 7.
-NÄRING. (köpmanna- 18231910. köpmans- 15461581) (numera föga br.) köpmannens näringsfång, köpenskap, handel. G1R 18: 97 (1546). Malmgren Stadsb. 40 (1910).
-REPUBLIK, -SED, -SKEPP, se D.
-SKRÅ, n. (köpmanna- 1920 osv. köpmans- 1852 osv.) (utom tillf., i oeg. anv., bl. i fråga om ä. förh.) äv. oeg., om köpmanskåren. 2VittAH 20: 184 (1852). Jensen Carlé Spel. 74 (1920; om köpmanskår).
-SLÄKT, r. l. f. släkt vars medlemmar i stor utsträckning varit l. äro köpmän. Topelius Fält. 2: 130 (1856).
-SON, se D.
-STÅND. (köpman- c. 1755. köpmanna- 1892 osv. köpmans- 1643 osv.) [jfr d. købmandsstand, t. kaufmannsstand] (i sht i fråga om ä. förh.) köpmännens stånd l. yrkesklass, handelsstånd. CivInstr. 459 (1643). Jfr D.
-SÄLLSKAP~20 l. ~02. (köpmanna- 1915 osv. köpmans- 17451755) jfr -FÖRENING. Möller (1745; under banque). 2NF 22: 50 (1915).
-VARA, -VIS, se D.
-VÄLDE. (köpmanna- 1850. köpmans- 1812)
1) (mera tillf.) förhållande(t) att makten i ett samhälle o. d. innehaves av köpmän. PoetK 1812, 2: 13.
2) (†) handelsstat. Hartmansdorff PVetA 1850, s. 23.
-VÄXEL. (köpmanna- 1898 osv. köpmans- 1771) [jfr ä. t. kaufmannswechsel] handel. av köpman utställd växel; affärsväxel. Zettersten AnmMynt 129 (1771). AB 1898, nr 62, s. 2.
-YRKE, se D.
C (†): KÖPMANNE-BOD, -DRÄNG, se D.
-FÖRSLA, f. (†) transport av handelsvaror; äv. konkret, om varorna. Stiernman Com. 2: 687 (1652; konkret).
-GILLE, -GODS, -VARA, -VIS, se D.
D: KÖPMANS-ANDA, se B.
-ARISTOKRATI. (köpmanna- 1926 osv. köpmans- 1843 osv.) aristokrati som utgöres av köpmän; aristokrati bland köpmän. Blanche En tr. upp 6 (1843).
-BANK; pl. -er. (köpmanna- 1905. köpmans- 18781906) (mindre br.) handelsbank, affärsbank; numera företrädesvis i namn på bankbolag. Rosenberg Bankv. 12 (1878). Stockholms köpmannabank. SFS 1905, Bih. nr 18, s. 5. Klint (1906).
-BETJÄNT, förr äv. -BETJÄNTE. (numera bl. i lagspråk) handelsbiträde, affärsbiträde. VRP 28/10 1735. SFS 1902, nr 71, s. 9.
-BOD. (köpmanne- 15901618. köpmans- 1537 osv. köpmäns- 1671) [jfr d. købmandsbod] (numera bl. i skildring av ä. förh.) handelsbod, butik. G1R 11: 263 (1537). Santesson Nat. 250 (1880).
-BOK; pl. -böcker. (köpmanna- 1769. köpmans- 16201852) [jfr d. købmandsbog] (†) handelsbok (se d. o. 2). VDAkt. 1724, nr 7 (1620). Dalin (1852).
-BOKHÅLLARE. (†) handelsbokhållare. SthmStadsord. 2: 59 (1686). Weste FörslSAOB (1823).
-BOKHÅLLERI. (†) handelsbokhålleri. Björnståhl Resa 2: 219 (1776).
-BREV. (†) handelsbrev, affärsbrev. HSH 38: 466 (1634). Dalin Vitt. 6: 343 (1762).
-BRUK. [jfr d. købmandsbrug, t. kaufmannsbrauch] (mindre br.) = -SED. Berch Hush. 288 (1747). NF 8: 1197 (1884).
-BÖRS. [jfr d. købmandsbørs, ä. t. kaufmannsbörse] (†) jfr BÖRS, sbst.2 Humbla Landcr. 508 (1740). Lundin o. Strindberg GSthm 598 (1882).
-CIS. [jfr mnt. kōpzise, t. kaufakzise] (†) skatt som åvilade handelsrörelse; jfr ACCIS 1. G1R 12: 190 (1539). Almquist CivLokalförv. 3: 155 (i handl. fr. 1540).
-DALER. [jfr t. kaufmannsthaler] (förr) i handeln brukad myntenhet med ett visst värde i förh. till övriga myntsorter. OxBr. 12: 392 (1620). Därs. 409 (1624).
-DIKT. (†) jfr DIKT, sbst.1 4, ävensom -TIDENDER. Thet är icke the rette, eller sanskyllige (underrättelserna), vtan köpmandz dickt. G1R 12: 176 (1539).
-DRÄNG. (köpmanne- 1648. köpmans- 15231881. köpmäns- 1594) [jfr d. købmandsdreng] (†) dräng anställd hos en köpman l. i en affär; manligt affärsbiträde. G1R 1: 85 (1523). Topelius Vint. II. 1: 213 (1879, 1881; i fråga om förh. 1614).
-FAMILJ.
-FARKOST~20 l. ~02. (köpmanna- 1887. köpmans- 16171671) (numera bl. ngn gg i fråga om ä. förh.) handelsfartyg. SvTr. V. 1: 263 (1617). Rydberg KultFörel. 5: 304 (1887).
-FART. (†) handelstrafik. Berch Hush. 319 (1747).
-FARTYG~20 l. ~02. (numera bl. ngn gg i fråga om ä. förh.) handelsfartyg. Lind (1749; under kauffardey-schiff). 2NF (1911).
-FLAGGA, r. l. f., l. -FLAGG. (†) handelsflagga. 2RA 1: 341 (1723). Sparre Frisegl. 2: 267 (1832).
-FLOTTA, r. l. f., förr äv. -FLOTTE. (köpmanna- 1909. köpmans- 1734 osv.) (i fråga om ä. förh.) (större) samling l. grupp av handelsfartyg som segla i sällskap; jfr HANDELS-FLOTTA 1. Serenius U 2 b (1734). SvH IX. 1: 149 (1909).
-FOLK. [jfr d. købmandsfolk, t. kaufmannsvolk]
1) handlande nation, handelsfolk. Elfving Kulturv. 89 (1895).
2) (mindre br.) koll.: köpmän, affärsmän. Nordberg C12 1: 121 (1740). Oldendorp 1: 254 (1786).
3) (†) om äkta makar som idka handel. Bååth-Holmberg FlickDagb. 96 (i handl. fr. 1808).
-FORA, r. l. f. (numera bl. tillf., i fråga om ä. förh.) fora med handelsvaror. Heidenstam Folkung. 1: 324 (1905).
-FURSTE. (köpmanna- 1912 osv. köpmans- 1851 osv.) (i sht i fråga om ä. förh.) om mäktig köpman; jfr HANDELS-FURSTE. Hagberg Shaksp. 12: 347 (1851). Rydberg KultFörel. 6: 445 (1888).
-FÄRD. (köpmanna- 1814 osv. köpmans- 1834 osv.) (utom tillf. numera bl. i fråga om ä. förh.) handelsfärd, handelsresa. Ling Gylfe 33 (1814). Bengtsson LegBabel 113 (1925).
-FÖRBUND, -FÖRENING, se B.
-GESÄLL. (köpmans- 1696 osv. köpmäns- 1687) [jfr t. kaufmannsgesell] (förr) gesäll i handelsyrket. OSPT 1687, nr 26, s. 4.
-GILLE. (köpmanna- 1882 osv. köpmanne- 1672. köpmans- 1629 osv.) [jfr t. kaufmannsgilde] (förr) jfr GILLE 4. JMessenius (1629) i HB 1: 142. Fornv. 1912, s. 14.
-GODS. (köpman- 1681. köpmanna- 15301888. köpmanne- 16141639. köpmans- 1524 osv.) [fsv. köpmansgotz (SthmTb. 1: 132 (1477)); jfr d. købmandsgods, mnt. kōpmansgūt, t. kaufmannsgut] (numera nästan bl. i fråga om ä. förh.) handelsgods; i sht koll.: handelsvaror, handelsartiklar. OPetri Tb. 41 (1524; uppl. 1929). Laddningarne bestå uti Köpmans-gods, flere sorter Viner, .. Ättika, Caffe, Såcker (m. m.). GT 1788, nr 102, s. 1. SJ 1: 86 (1906). särsk. (†) övergående i bet.: fullgod handelsvara, salugill vara. Hwad hon ku[n]de bewisa jcke wara køpma[n]s godz (av den köpta strömmingen) nær køpet giord[es] th[e]r skal niels dragha skad[en] vthj. OPetri Tb. 271 (1529; uppl. 1929). KrigVAH 1841, s. 85 (i fråga om förh. 1640).
-GOSSE. (†) anställd i handel (ss. lärpojke). PH 1: 727 (1727). Möller (1745, 1755; under courtaud).
-GYLLENE, m. [jfr t. kaufmannsgulden] (förr) jfr -DALER, ävensom GYLLENE, sbst. (se GYLLEN, sbst.1). OPetri Tb. 289 (1529; uppl. 1929). G1R 24: 186 (1554).
-HAMN. (†) handelshamn; motsatt: krigshamn. JMessenius (1629) i HB 1: 145. Stål Fästn. 66 (1845).
-HAND. (köpmanna- 18481852. köpmans- 17341873) särsk. (†) 1) i uttr. l. från köpmanshand, hos l. till resp. från en köpman l. köpmännen. Serenius Lll 3 a (1734). Snällp. 1848, nr 8, s. 4. SvT 1852, nr 18, s. 3. 2) [jfr t. kaufmannshand] om handstil: affärsstil. Jungberg (1873).
-HANDEL. [jfr d. købmandshandel, t. kaufmannshandel] (†) handel, köpenskap; i sht om mellanhandshandeln. G1R 12: 107 (1538). Burman Alm. 1728, s. 20.
-HANDLING. särsk. (†)
1) = -HANDEL; i uttr. bruka köpmanshandling, driva handel. NorrlS 1: 317 (1905; efter handl. fr. 1544).
2) konkret: affärshandling. CivInstr. 298 (1614).
-HUS. (köpmanna- 1904. köpmans- 1649 osv.) [jfr d. købmandshus, t. kaufmannshaus] (utom tillf. numera bl. i fråga om ä. förh.) en köpmans hus; hus l. gård inrättat (inrättad) för handel; äv.: handelshus (se d. o. 2). RP 13: 187 (1649). Stora köpmanshus med Europeisk kredit upstodo i Stockholm och Götheborg. Agardh (o. Ljungberg) I. 1: 163 (1852). Ett köpmanshus i skärgården. Carlén (1860; boktitel). De hanseatiska köpmans-husen med sina smala, trappformiga gafvelspetsar (i Visby). Bergman Visby 10 (1885).
-INTRESSE. (köpmanna- 1789 osv. köpmans- 1823 osv.) Weste FörslSAOB (1823).
1) (†) jfr INTRESSE 1. (Alla lån böra omsättas så) att åtminstone en proCent må vinnas .. en besparing .. hvaremot helt säkert utlänska Köpmanna-Interesset .. kunde blifva stridande. AdP 1789, s. 784; möjl. till 2.
2) jfr INTRESSE 3. Wetterbergh Penning. 127 (1847). 2NF 12: 863 (1909).
-KONTOR. (köpmanna- 1934. köpmans- 1758 osv.) (utom tillf. numera bl. i fråga om ä. förh.) affärskontor; äv.: handelshus, handelsfirma. PT 1758, nr 89, s. 4. 2SvKulturb. 1—2: 304 (1934).
-KRAM, n. (†) handelsvara, kram. Forsius Fosz 455 (1621; nt. orig.: kopmanswaer).
-KÅR. (köpmanna- 1804 osv. köpmans- 1904 osv.) jfr KÅR, sbst.3 2. Rademine Knigge 1: 14 (1804).
-LAGE, n. (†) lage l. agio som tillfaller köpman. OxBr. 8: 429 (1644).
-LASS. (numera bl. tillf., i fråga om ä. förh.) jfr -FORA. VRP 7/1 1721.
-LIK, adj. (mera tillf.) Brenner Dikt. 2: 57 (1716).
-LODJA. (i fråga om ä. förh.) ss. handelsfartyg brukad ”lodja”. HFinlÖ 1: 446 (1717).
-LOPP. (†) handelstrafik. Ähr och den Tulfrihet, och ded Köpmanslopped affskaffuadt .. som härtill warit haffue. AOxenstierna Bref 4: 201 (1645).
-LÄGENHET. (†)
1) affärsangelägenhet. SvTr. V. 1: 114 (1601).
2) skeppslägenhet o. d. för handelsvaror. Berzelius Brev 9: 170 (1818).
-LÄST. (†) mått för angivande av ett fartygs dräktighet (motsvarande två engelska ton); jfr KANAL-LÄST. GT 1788, nr 60, s. 4. SFS 1833, s. 59.
-MAGASIN. (köpmanna- 1887. köpmans- 1778 osv.) (i fråga om ä. förh.) magasin hörande till en köpman l. en handelsfirma. Björnståhl Resa 3: 103 (1778). Rydberg KultFörel. 5: 415 (1887).
-MEDEL, n. (†) i sg. best.: köpmännens yrkesklass l. stånd. HdlCollMed. 26/3 1734 (1732).
-NÄRING, se B.
-POJKE. (i fråga om ä. förh.) = -GOSSE. VDAkt. 1669, nr 175.
-POST. (†) jfr -LÄGENHET 2. RP 2: 149 (1632).
-PRIVILEGIUM. (†) handelsprivilegium. Palmblad Norige 113 (1846).
-PÄNNINGAR, pl. (förr) skatt som åvilade handelsrörelse; i sht om skatt på handelsrörelse som drevs på den norrländska landsbygden. G1R 7: 393 (1531). NorrbHembSkr. 1: 103 (1928).
-REPUBLIK. (köpmanna- 1881 osv. köpmans- 1864 osv.) (i fråga om ä. förh.) jfr -STAT. 2VittAH 26: 102 (1864, 1869; om Holland).
-RÄKENSKAP. (†) affärsräkenskaper. 2SthmTb. 1: 228 (1547).
-RÄKNING. [jfr t. kaufmannsrechnung]
1) (†) i pl.: affärsräkenskaper. RP 16: 669 (1656).
2) (i fackspr., föga br.) handelsräkning (i bet. 1). Bergqvist o. Kjederqvist Ziegler 142 (1898).
3) (†) (av köpman o. d. utfärdad) räkning på handelsvaror o. d. En Book af Kiöpmans Rächning[ar]. BoupptSthm 1683, s. 224 b (1682); möjl. till 1. Fryxell Ber. 9: 69 (1841).
-RÄTT, r. l. m. (†) handelsrätt. RP 11: 384 (1646).
-SAK. (†) handelsvara. NorrlS II. 4: 72 (1640).
-SED. (köpmanna- 1929 osv. köpmans- 1546 osv.) sed bland köpmän, affärssed, affärskutym. G1R 18: 49 (1546). SFS 1929, s. 196.
-SJÄL. [jfr t. kaufmannsseele] (i sht i vitter stil) särsk.: (person med) starkt köpmansaktig natur. Lundegård LaMouche 165 (1891).
-SKEPP. (köpman- 15611681. köpmanna- 16511840. köpmans- 1535 osv. köpmäns- 1558) [fsv. köpmanna skip, köpmanz skip; jfr d. købmandsskib, t. kaufmannsschiff] (numera bl. i fråga om ä. förh.) handelsskepp. G1R 10: 5 (1535). VFl. 1911, s. 30.
-SKRÅ, se B.
-SLÄDE. (köpman- 1636. köpmans- 1913 osv.) (i fråga om ä. förh.) särsk. om släde inrättad för transport av handelsvaror. ÅngermDomb. 28/11 1636, fol. 121. Grimberg SvFolk. 1: 501 (1913).
-SON. (köpmanna- 1846. köpmans- 1751 osv.) Osbeck Resa 62 (1751, 1757).
-SPRÅK. (numera bl. tillf.) handelsspråk. Rydqvist SSL 2: 314 (1857). Därs. 3: VII (1863).
-STAD. (köpman- 1671. köpmans- 1614 osv.) [jfr t. kaufmannsstadt] (numera bl. tillf., i fråga om ä. förh.) stad (med livlig affärsrörelse), handelsstad; äv. om affärskvarter o. d. i stad. Petreius Beskr. 1: 26 (1614). TT 1895, Byggn. s. 62.
-STAT. [jfr t. kaufmannsstaat] (i fråga om ä. förh.) stat vari handeln är den dominerande näringsgrenen. Fryxell Ber. 14: 193 (1846).
-STIL. [jfr d. købmandsstil]
1) (mindre br.) i fråga om språket l. handstilen: affärsstil. Sahlstedt CritSaml. 343 (1759). Klint (1906).
2) (†) = -SED. KKD 6: 230 (1713).
-STRECK. (†) affärsknep. Brask Pufendorf Hist. 417 (1680).
-STÅND, sbst.1, se B.
-STÅND, sbst.2 (†) salustånd. Spegel 415 (1712). Roman Holbg 154 (1746).
-SVEN. [jfr d. købmandssvend] (i fråga om ä. förh., arkaiserande) manligt handelsbiträde. Strindberg SvÖ 2: 340 (1883). Gripenberg Kallas Tis. 28 (1924).
-SÄLLSKAP, se B.
-TERM. (föga br.) handelsterm. Serenius R 2 a (1734). ÖoL (1852).
-TIDENDER, pl. (†) (icke officiella, mindre pålitliga) nyheter som härröra från resande handelsmän o. d. G1R 13: 273 (1541). E14R 1561, 1: 148 a.
-TJÄNST. (numera bl. tillf.) i uttr. i köpmanstjänst, i tjänst hos en köpman l. i en affär o. d. RA II. 1: 473 (1614).
-VARA, r. l. f. (köpmanna- 17271934. köpmanne- 15311723. köpmans- 1523 osv. köpmäns- 1561) [fsv. köpmanna vara, köpmanz vara; jfr d. købmandsvare] (i fråga om ä. förh.) handelsvara, handelsartikel. G1R 1: 83 (1523). Liin Wax Kökenfett och andra köpmandz warur. Därs. 8: 220 (1533). Heckscher SvEkonH 1: 550 (1936). särsk.
a) motsatt: av bondebefolkningen tillvärkad l. beredd o. (utan mellanhänder) saluförd vara. Så må ey heller någon å Landet för Kiöpmans-vahrur tilbyta sig Bondavarur. Abrahamsson 545 (1726). EkonS 2: 221 (1895).
b) (†) övergående i bet.: fullgod handelsvara, salugill vara. PrivBergzbr. 1649, 3: mom. 48. PH 5: 3620 (1754).
-VIKT. [jfr t. kaufmannsgewicht] (i fråga om ä. förh.) = KRAM-VIKT. Stiernhielm Arch. F 1 b (1644).
-VIS, sbst. o. adv. (köpman- 1749. köpmanna- 1931 osv. köpmanne- 1617. köpmans- 1558 osv.)
I. (numera bl. mera tillf.) sbst.; i uttr. på, förr äv. efter l. (ut)i köpmansvis. G1R 28: 222 (1558: i köpmansvijsz). Widekindi G2A 427 (i handl. fr. 1617: eftter Kiöpmannewijs; rättat efter hskr.). Lind (1749). Östergren (1931).
II. (†) adv.: på köpmäns vis. RP 7: 260 (1638). Heinrich (1828).
-VÄLDE, -VÄXEL, se B.
-YRKE(T). (köpmanna- 1823 osv. köpmans- 1862 osv.) Wallin Rel. 2: 211 (1823, 1827).
-ÄMBETE. (†) = -YRKE. UppsDP 31/8 1604.
E (†): KÖPMÄNS-BOD, -DRÄNG, -GESÄLL, se D.
-ORDNING. förordning rörande handeln. OxBr. 11: 15 (1614).
-SKEPP, -VARA, se D.
Avledn. (till 1): KÖPMANNISK, adj. [jfr t. kaufmännisch] (†) köpmansaktig. AJourn. 1815, nr 194, s. 2.
KÖPMANSAKTIG, adj. som liknar en köpman(s); affärsmässig. Lundin (o. Strindberg) GSthm 77 (1880).
KÖPMANSKA, f. (skämts.) en köpmans hustru; äv.: handelsidkerska. Fånge 37 (c. 1710). Nycander Fiskartr. 50 (1911).
KÖPMANSSKAP, se d. o.
Spoiler title
Spoiler content