RESERPIN res1ærpi4n l. re1-, l. -är- l. -er-, n.; best. -et.
Etymologi
[av t. reserpin, bildat till re- i RESIN o. serp- i det nylat. växtnamnet Rauwolfia serpentina Benth. (jfr SERPENTIN) o. tidigast använt av de schweiziska kemisterna J. M. Müller, E. Schlittler o. H. J. Bein 1952]
(i fackspr., i sht farm. o. med.) alkaloid som isolerats från den indiska växten Rauwolfia serpentina Benth. o. som användes ss. terapeutiskt medel mot psykiska orostillstånd (särsk. vid schizofreni). SvLäkT 1956, s. 2130.
Ssgr (i fackspr., i sht farm. o. med.): RESERPIN-BEHANDLING. behandling av psykiska orostillstånd (särsk. vid schizofreni) med reserpin. SvLäkT 1956, s. 2128. —
