publicerad: 1957
RESTAURERA res1ta͡ωre4ra l. räs1-, l. -a͡ur-, ngn gg -or-, i Sveal. äv. -e3ra2 (rästaurèra Dalin), v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; -ARE (se avledn.); jfr RESTAURATION.
Ordformer
(-aur- 1546 osv. -år- 1900)
Etymologi
[jfr t. restaurieren, ä. eng. restaur, eng. restore, restaurate, fr. restaurer; av lat. restaurare, av re- (se RE-) o. -staurare (äv. föreliggande i instaurare, återställa), rotbesläktat med gr. σταυρός, påle, stör, o. STÖR (i bet.: påle o. d.). — Jfr RESTAURANG, RESTAURATOR, RESTAURATRIS, RESTAURATÖR]
I. tr.
1) (numera bl. mera tillf.) med avs. på ngt konkret l. abstr.: låta (ngt) uppstå på nytt (i dess gamla skick l. i fullgott skick), återuppbygga; återupprätta; återställa; förr äv.: återinsätta (ngn) i hans förutvarande rättigheter l. ställning l. rang o. d., ge (ngn) återupprättelse; jfr 2. Altså wardt Gååsen Consecreret. / Och åter igen restaureret, / Medh rätte til sitt ähre stånd. Sigfridi G 5 b (1619). Effter som då emellan wälb. Fruun på Flijsshullt och kyrckioheerden H. Samuel .. all godh sämia blef stifftat och restaurerat. VDAkt. 1664, nr 144. Den som vill restaurera sin kropps styrcka efter omåttlig älskos öfning, bör äta litet som är lättsmält. Westerdahl Häls. 391 (1764). Fann mig tvungen något restaurera min knappa garderob. Wallin Bref 123 (1847). Det efter Napoleons fall omsider restaurerade konungadömet Sardinien. Bolin Statsl. 2: 240 (1871). En av politiska skäl restaurerad katolicism. Fehrman OrientK 62 (1920). Munkarna försökte i någon mån restaurera (den utdöda hund)-stammen genom korsningar. SDS 1956, nr 345, s. 6. — särsk.
a) (†) i pass., om kroppsvävnad: förnyas l. förnya sig. Större stycken af en nerv restaureras sällan utan i stället bilda sig nya nerver. TLäk. 1835, s. 99.
b) (†) åter få (ngt) till stånd l. i gång o. d. (Gud hade) bygdt .. een ijssbryggia, förmedelst hwilken .. (K. X G.) den interrumperade correspondencen medh sitt Rijke åter restaurerade. RARP 7: 130 (1660). särsk. i pass. form med intr. bet., liktydigt med: åter börja l. dyl. Johannes skall skaffa witne här opå när scholan restaureras efter Påscha. VRP 1643, s. 1107.
c) gm rekonstruktion åter få fram (ngt), rekonstruera. Samtiden 1873, s. 263. Med hjälp av minnesmärken och hieroglyfiska inskriptioner har mayas pre-columbiska historia delvis restaurerats. SydsvGeogrSÅb. 1925, s. 198.
d) (†) i p. pr. i adjektivisk anv., om läkemedel, födoämne o. d.: stärkande; jfr II 2. Pfeiffer (1837). Berndtson (1880).
2) med avs. på byggnad, möbel, tavla l. annat konkret föremål: gm reparation l. lagning o. d. återställa (ngt som är förfallet l. söndrigt l. på annat sätt bristfälligt) i samma skick som det haft ss. nytt l. i fullgott skick, (åter) iståndsätta (ngt); nästan bl. med tanke på en genomgripande reparation l. renovering; jfr KONSERVERA 2, RENOVERA 2. En genomgripande, pietetsfull restaurering. Byggnaden står l. är under l. undergår restaurering. G1R 18: 146 (1546). Kyrkan (i Varberg) är än under restaurering efter senaste vådeld. Palmstedt Res. 182 (1780). Drottningholms tavlor erfordra restaurering. SvD(A) 1924, nr 327, s. 9. Handskriften (från 1585) restaurerades i riksarkivet 1924. GotlArk. 1933, s. 45. — jfr NY-, VAN-RESTAURERA samt ORESTAURERAD.
II. refl.
1) (†) om samfund: förnya l. reformera sig. Medeltidens kyrka restaurerar sig. Ljunggren Est. 2: 199 (1860).
2) [jfr t. sich restaurieren] (numera bl. ngn gg, vard. l. skämts.) om person: återställa l. återvinna vigören l. krafterna l. välbefinnandet, styrka l. vederkvicka l. hämta sig. Vi .. restaurerade oss efter mycken möda och nattvak med en förträfflig aftonmåltid och ett godt nattläger. Atterbom Minn. 123 (1817). Hammenhög Torken 67 (1951).
Avledn.: RESTAURERARE, m.||ig., i bet. 2 r. l. m.
1) till I 2: person som utför restaurering av ngt, restauratör. UNT 1934, nr 120, s. 5. Wasastjerna Duveen RarDyrgr. 85 (1937).
Spoiler title
Spoiler content