publicerad: 2019
VÄRDSHUS væ3rds~hɯ2s, n.; best. -et; pl. = (PrivSvStäd. 4: 299 (1602) osv.) ((†) -er 3SthmTb. 6: 50 (1605), KOF 1: 446 (c. 1618)).
Ordformer
(verds- (w-, -z-) 1593–1759 (: verdshushållare). värd- 1799. värds- (w-, -z-) 1605 osv. värsz- 1698. wer- 1602–1611. wertz- 1605–1731. wirtz- (-dt-) 1602–1668. wärlhz- 1641; se för övr. HUS)
Etymologi
(förr) om inrättning där mat o. dryck (o. husrum) tillhandahölls mot betalning; äv. i fråga om nutida förh., om restaurang (med hotellverksamhet) (i sht på landsbygden l. på mindre ort (o. med lång tradition)); jfr GÄSTGIVERI 2 b, HÄRBÄRGE 1, KROG, KÄLLARE 2, TAVERNA. UrkFinlÖ II. 1: 114 (1593). När man söker uthi en Stad effter Gästgifware och Wärdzhuus, så seer man til hwar teknet är uthhängdt. Ekman Siönödzl. 54 (1680). En Tysk, som på Landet spisade middag uti et Wärdshus, blef så misznögd med goszen, som paszade up wid bordet, at han helt förbittrad stack honom wärjan genom lifwet. GT 1786, nr 98, s. 3. Allt spel med kort eller tärning, tobaksrökning, besök på krogar, källare och värdshus vare de lägre flyttningarna (dvs. årsklasserna) vid strängt straff förbudet. ÅbSvUndH 34: 43 (1834). Vi paddlade upp mot strömmen, kom till en sluss som vi passerade och stannade till slut vid ett litet förtjusande värdshus som låg vid Themsens strand. De Geer Bergsl. 265 (1951). Politiska ledare möts på Harpsund eller på skånska värdshus. AB 2/5 2018, s. 2. — jfr BOLAGS-, NYKTERHETS-, PILGRIMS-, SOMMAR-, SPIS-, UT-VÄRDSHUS. — särsk. spelt. om kort i killeleken med bild av ett värdshus (o. i rang under kavall); äv. [utgående från motsv. anv. i spelet] oeg. l. bildl., i sådana uttr. som fara värdshus förbi, (på resa) passera (utan att besöka ngn l. ngt). Bellman (BellmS) 14: 124 (c. 1767). 2 kort, som föreställa ett hus, och kallas värdshus. Lindskog Spelb. VI (1847). Vi hade nog ursprungligen tänkt stanna vid Trysunda, men efter att ha länsat förrådet av termoste beslöt vi att fara värdshus förbi och ta Ulvön på en gång. TurÅ 1935, s. 227.
Ssgr: VÄRDSHUS-BYGGNAD. byggnad utgörande l. inrymmande värdshus. Stora Stall- och Värdshus-byggnader äro där uppförde på bergshöjden. Linnerhielm 1Br. 189 (1795, 1797). —
-DISK. jfr disk, sbst.1 II 2 f. Betala hela kalaset vid värdshusdisken. Wingård Minn. 5: 172 (1847). —
-FLICKA. (i skildring av ä. förh.) om (ung) kvinna anställd vid värdshus; jfr -mamsell, -piga. Westee (1842). De vackraste värdshusflickorna tagas vanligtvis ifrån Blekinge och Skåne. Blanche Våln. 360 (1847). —
-GARSONG. (†) kypare på värdshus. Stockholm .. har hittills omöjligen kunnat beqväma sig till att med så mycket annat, som dagligdags lånas från utlandet, äfven tillegna sig dess värdshusgarsonger. Sturzen-Becker Krita 30 (1841). —
-GÅRD. till värdshus hörande tomt l. gårdsplan; jfr gård, sbst.1 5. De röstande af Torypartiet såg man ragla omkring på värdshusgården i det vämjeligaste tillstånd och uppvisa de sovereigns, som de erhållit af sina patroner. AB 19/1 1836, s. 1. Under 1500-talet användes äfven ofta den kringbyggda värdshusgården till teater. 2NF 19: 131 (1913). —
-HÅLLARE. (†) värdshusvärd. Mitt på heden .. voro kjäll uppreste af åtskilliga landlordar eller verdshushållare, som der hade till salu liqueurer och mat åt .. folkmängden. Ferrner ResEur. 135 (1759). Heidenstam Karol. 1: 129 (1897). —
-IDKARE. (numera bl. ngn gg, i skildring av ä. förh.) värdshusvärd. Wärdshus-idkare på Kongl. Djurgården. Fischerström 2: 358 (1780). —
-LIV. om livet (se liv I 3) på värdshus; dels sammanfattande, dels med tanke på en enskild persons deltagande i sådant liv. Man kunde finna det onödigt att beskrifva värdshuslifvet. Men i södra Tyskland är detta liktydigt med sällskapslifvet. Snellman Tyskl. 202 (1842). Han hindras att intaga sina måltider i hemmet .. , han får lefva på .. kallmat eller tvingas han till värdshuslif. EkonS 2: 523 (1901). —
-MAMSELL. (numera bl. ngn gg, i skildring av ä. förh.) om ogift kvinna anställd vid värdshus. SD 15/7 1856, s. 1. —
-MAN. (†) värdshusvärd. Wallenberg (SVS) 2: 161 (1771; uppl. 1999). De mat- ock dryckesvaror, som företagsamma värdshusmän höllo till handa i tält ock brädskjul. Landsm. VIII. 2: 20 (1891). —
-PERSONAL. jfr personal, adj. osv. II 2. Backman Dickens Pickw. 1: 74 (1871). Fru Axelsson efterträddes av källarmästaren Johan Hammarström, som med sin familj och värdshuspersonalen .. bodde i huset. SErikÅb. 1950, s. 99. —
-PIGA. (numera bl. ngn gg, i skildring av ä. förh.) värdshusflicka. Atterbom Minn. 572 (1819). På nästa värdshus skulle middagsmålet intagas. Der hade drottningen af Danmark infunnit och förklädt sig till värdshuspiga. Fryxell Ber. 10: 213 (1842). —
-RÖRELSE. om drivande av värdshus (jfr rörelse 7); äv. (o. i sht) konkretare, om rörelse (se d. o. 7 b) som består i drivande av värdshus. Postförvaltare, som tillika hafva värdshusrörelse. Rademine Knigge 2: 197 (1804). Borgerliga näringar voro här i det närmaste endast handel, handtverk, skeppsyrke och värdshusrörelse. AB 7/2 1865, s. 2. —
-SAL. jfr sal, sbst.2 2. I den stora värdshussalen på nedra botten stod midt på golfvet ett rundt, stort bord. Crusenstolpe Mor. 4: 351 (1841). —
-SKYLT. om utanför värdshus uppsatt skylt (se skylt, sbst. I 3) angivande värdshusets namn o. d. Ambrosii Värdshus är på den ena sidan, med Värdshus-skyldt och Krans. Envallsson Slått. 1 (1787). —
-VÄRD. (i sht i skildring av ä. förh.) innehavare av värdshus; jfr -hållare, -idkare, -man. I Tyskland har man .. skäl att vara varsam vid växlingar, och det är något ganska vanligt, att skälmska värdshusvärdar härvid bedraga den resande. Rademine Knigge 2: 188 (1804). Ombyggnaden av restaurationslokalen var icke avslutad, då Cramer utsågs till värdshusvärd. Jacobowsky Gustafsb. 178 (1958). —
-VÄRDINNA. (i sht i skildring av ä. förh.) kvinnlig värdshusvärd; jfr -idkerska. CarlscrVBl. 16/2 1822, s. 2. Sommaren 1864, som varit så förlustbringande för värdshusvärdinnan, var .. en djup vågdal i badortens historia. Jacobowsky Gustafsb. 147 (1958).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content