SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1957  
RESUPINAT res1ɯpina4t l. re1s- l. räs1-, l. -up-, l. 01—, adj.; n. =.
Etymologi
[jfr eng. resupinate; av lat. resupinatus, p. pf. av resupinare, böja tillbaka, av re- (se RE-) o. supinare, böja, till supinus, böjd (se SUPINUM)]
bot. resupinerad. LAHT 1928, s. 69. VäxtLiv 2: 566 (1934).
Spoiler title
Spoiler content