SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1958  
REVALJA reval3ja2, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Etymologi
[sv. dial. revalja; sammanhörande med RAVALJA; jfr RAVLA, v.3, o. EVANGELIUM; jfr äv. sv. dial. ragilja, regilja, (lång, oredig) historia]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) ramsa (se RAMSA, sbst. 3). (Han) rabblade opp långa revaljor om tobakens skada. Larsson i By Logen 66 (1916).
Spoiler title
Spoiler content