SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1941  
LOPP lop4, n. (Apg. 20: 24 (NT 1526) osv.) ((†) m. l. f. Rosenfeldt Vitt. 238 (c. 1680: mycken lop och ren), OSPT 1686, nr 39, s. 7); best. -et; pl. =.
Ordformer
(loop 1620. lop 15261743. lopp c. 1540 osv. lup 1687. lupp 1544. låp 16211664. låpp c. 16351756)
Etymologi
[fsv. lop, lopp, n., av mnt. lōp, m., motsv. fsv. -löp, d. løb, isl. hlaup, t. lauf, feng. hlīep, eng. leap; användt ss. vbalsbst. till LÖPA, v. Beträffande förkortningen av vokalen jfr BLOTT, adj. — Jfr LÖP, BRÖLLOP samt BELOPP, FÖRLOPP]
1) (numera föga br. utom i fackspr.; jfr a, b, f) handlingen att löpa l. springa, springande, språng; förr äv. i uttr. i fullt lopp, i fullt språng, i full fart. Borgmesterne .. hvilche medh stor hast och engslan i fult lop komme op till oss. RA I. 3: 180 (1593). (I kyrkan får ingen) taga sigh någon fåfengia före, såsom sammansnack, lopp ifrån rum till rum. KOF II. 2: 117 (c. 1655). Lopp uppför och utför branta vallar. Ling Regl. 106 (1836). Hallström Than. 41 (1900). — jfr BRUD-, DUST-, FODER-, GAT-, HETS-, HUND-, HÄST-, JAKT-, KAMP-, KAPP-, NATT-, STORM-LOPP m. fl. — särsk.
a) (numera i sht i fackspr.) i fråga om djur, i sht häst; förr äv. övergående i bet.: fart. Snabb i loppet. Hinna ngn i loppet, förr äv. på lopp. Hava snabbt, förr äv. starkt l. fullt lopp. Rent lopp, se REN, adj. Peringskiöld Hkr. 1: 490 (1697). (Hästar) ovane vid det lopp, som vid skjutsfärder, fordras. LBÄ 16—17: 99 (1798). Den engelska fullblodshästen .. utmärker sig i synnerhet för sitt snabba lopp. Berlin Lsb. 42 (1866). Ripkullens trippande lopp mellan ör och flog. Hemberg ObanStig. 213 (1896).
b) idrott. o. sport. om löpning under tävlan, kapplöpning (se d. o. 1, 2); särsk. om löpning av viss sträcka (förr äv. utan tävlan); äv. i utvidgad anv., om simning m. m. Dödt, kort, långt lopp, se resp. adj. Ett lopp af nära 80 mil fram och tillbaka. LBÄ 27—28: 128 (1799). SDS 1896, nr 305, s. 3. IdrIMar. 1935, s. 164. — jfr FEMTONHUNDRAMETERS-, FÖRSÖKS-, HUNDRAMETERS-, HÄCK-, JUNIOR-, STÖRT-, TRAV-LOPP m. fl.
c) (†) om ”löpande” l. ”spring” till olika personer l. åt olika håll osv. för att skaffa sig l. uppnå ngt; särsk. i fråga om prästernas röstvärvning; äv. mer l. mindre oeg. Forsius Fosz 364 (1621). At igenom lopp och penningar twinga sig til Herrans enskylta tienst. Swedberg BetSwOlycko 28 (1710). Sådant lopp, som det är nu om Ammor! Amman 11 (1756). MoB 4: XXIII (c. 1780).
d) (†) allmännare: farande (till ngn plats); resa; gång. De små köpmännens lop kring landedt. AOxenstierna 1: 606 (1644). Poestum har hittils varit längsta målet af mit lopp uti Magna Graecia. Björnståhl Resa 1: 192 (1771). GFGyllenborg Vitt. 1: 212 (1786, 1795).
e) (†) konkretare, övergående i bet.: väg. Tu giffuer .. j wåghenne itt trygt lopp. SalWijsh. 14: 3 (öv. 1536; Vulg.: semitam). Mitt var då hvart byte, som kom i mitt lopp. Geijer Skald. 9 (1811, 1835).
f) (numera bl. i religiöst spr.) i bildl. anv.; jfr 4. The löpa alle sitt lop, lijka som en grym hest j strijdhenne. Jer. 8: 6 (Bib. 1541). Alexanderson Sept. 29 (1868). O Jesu, behåll och bevara mig så / Att ej jag må stanna i loppet. Wirsén Sång. 195 (1884).
2) (†) i uttr. i loppet i vissa verbala förb. med innebörd att ngn går förlorad l. att ngt går till spillo l. ges till pris o. dyl. l. att ngn förlorar ngt; dels i eg. anv. i fråga om förlust som sker under springande o. d. (t. ex. under stormlöpning l. flykt), dels i bildl. anv.
a) [jfr d. blive i løbet, mnt. in dem lōpe bliven; d. gaa (med) i løbet] bliva (med) i loppet, gå (med) l. komma i loppet, gå förlorad l. gå till spillo; om person äv.: stupa, mista livet, omkomma. HSH 12: 148 (1599: blifva). Rudbeckius KonReg. 298 (1616: blifwa med). (Hatten) bleeff i lopet och undrijmningen. BtHforsH 1: 195 (1633). Trettijo tusende Menniskior blefwo i Loppet (gm skeppsbrotten). Schroderus Os. 2: 756 (1635). RP 6: 559 (1636: komma). Kempe Graanen 98 (1675: gånget med). Porthan BrSamt. 1: 100 (1784: ).
b) [jfr ä. d. lade, sætte i løbet] förlora l. lämna l. släppa l. ställa l. sätta (ngt) i loppet, förlora (ngt), giva (ngt) till spillo; äv.: sätta till (ngt); äv.: prisge. Petreius Beskr. 2: 53 (1614: setia). De Swenske .. lupo .. tredie gången til storms (vid Wesenberg) och förlorade i loppet et tusend man. Girs J3 43 (1627). Herr Jacob wore så förståndigh .., at han .. Kongl. May:tz och Fäderneslandetz gagn ey skulle i loppet ställa. Widekindi G2A 185 (c. 1676; efter handl. fr. 1613). VDP 12/11 1788 (: lemnas).
3) (numera nästan bl. i vitter l. högre stil; jfr dock d slutet) i fråga om sak: (hastig) rörelse; fart; äv.: omlopp. Nu andas min lunga / Medh friare lopp. Runius (SVS) 2: 77 (1710). Ther förr har warit Haf, ther går nu i fult lopp Hammar och Masugn. Swedenborg RebNat. 1: 24 (1719). VetAH 1742, s. 129 (i bet.: omlopp). Under pennans lopp. Liljestråle Fid. Föret. 7 (1797). Klinckowström Örnsjötj. 15 (1906). — särsk.
a) om fingrarnas löpande över ett musikinstrument (t. ex. över ett pianos tangenter). Hvar silfverton, som väcks af fingerns lopp (på klaveret). Atterbom SDikt. 1: 4 (1811, 1837). — särsk. (†) mus. konkretare, om löpning på ett instrument l. av en sjungande; äv.: drill; koloratur. Möller 1: 44 (1745). 1VittAH 2: 174 (1773, 1776). Cromatiska lopp. Geijer Brev 84 (1810). Sturzen-Becker 5: 80 (1862). jfr TON-LOPP.
b) (†) om ett skepps färd över vattnet; seglats; äv. i uttr. vara under lopp, styra rak kurs. Manifest 16/1 1644, s. F 2 b. Hastigheten af et skeps rörelse eller lop i villa siön. VetAP 1: 127 (1739). Jungberg (1873).
c) om himlakropps rörelse; numera bl. mera tillf. i vitter stil. Himmelns lopp, se HIMMEL 1 b. Tu gör at bådhe sool och stiernor sitt wissa lopp haffua. Psalt. 74: 16 (Bib. 1541). Vester ut det tjocknar nu / omkring Orions lopp. Rydberg Dikt. 1: 137 (1876, 1882). — jfr HIMMELS-, MÅN-, SOL-, STJÄRN-LOPP.
d) (†; jfr dock slutet) om vätskas rörelse; äv.: kretslopp. Job 38: 25 (Bib. 1541). Utforska rätta sammanhanget af vatnets ständiga lopp. VetAH 1748, s. 4. Atterbom SDikt. 2: 17 (1838). — jfr BLOD-, VATTEN-LOPP. — särsk. (fullt br.) om vattendrags strömmande rörelse; ström; numera i sht i fråga om vattendragets riktning l. utsträckning; stundom konkretare, närmande sig bet.: strömfåra, flodbädd. En flods övre, nedre lopp. Må man eij watn eller fiskierij aff gammal stadh och lopp förwända. Lagförsl. 396 (c. 1606). Dina strömmars lopp. Runeberg 5: 61 (1860). (Flodhästen) går nedåt loppet, då floden under torkan sjunker. Hedin Pol 2: 181 (1911). jfr FLOD-, HÖG-, STRÖM-, ÄLV-LOPP m. fl.
e) ss. senare ssgsled i benämningar på diarré; jfr BUK-, DURK-, TARM-LOPP.
f) i fråga om luftström, vind, storm o. d. Nordanvinden / på de sköna i sitt lopp / nyper kinden. Tegnér (WB) 3: 86 (1820). Om läpparna äro slutna och luftströmmen tager sitt lopp genom näsan. Aurén Ljudl. 16 (1869). — jfr SNÖ-LOPP.
g) (†) i fråga om ljudets l. ljusets fortplantning. Lidner (SVS) 3: 98 (1788). Ljusets, ljudets lopp. Adlerbeth FörslSAOB (1798).
h) (†) om postgång. Påstens richtige och obehindrade Lop. FörordnPostwäs. 3 (1667). FörordnPostförsl. 14/2 1752, s. 3. — jfr BREV-, POST-LOPP.
i) (†) om klockas gång (efter varje uppdragning). Vhrwärket lofuade han skulle gå uthj 60 timmar tillijka medh ett lopp, för ähn Loon updragas. VDP 1661, s. 398. Frese Sedel. 62 (1726).
4) i bildl. anv. av 1 o. 3 (jfr 1 f); ofta med förbleknad bet. av rörelse. — särsk.
a) (†) i vissa uttr.: draga i lopp, sätta i omlopp. Den Lögner draar i lopp. Dahlstierna (SVS) 369 (c. 1696). stå i fullt lopp och språng, hava sitt fulla lopp, vara i full fart, vara i svang. Tuderus Vitt. 46 (1697). Swedberg Dödst. 430 (1711). vara i loppet, vara i rörelse, vara underkastad förändring. Här är inte bestånd i Werlden; och alt är i loppet. Stiernhielm Herc. 60 (1648, 1668).
b) (†) om uttryckssättet (gm följden av ord o. stavelser) i en skriftlig framställning, särsk. med tanke på dess ledighet l. dess rytm l. meter; äv. enbart om rytm o. d. En Latinus twingar sig .. at få sin wersz richtig i loppet. Swedberg Schibb. 124 (1716). (Frasen) jag hem skal gå, faller tvungit och i ett slags lopp, såsom i vers. Bergklint MSam. 1: 178 (1781). Versens lopp. Adlerbeth FörslSAOB (1798). — jfr ORDA-, VERS-LOPP.
c) om tidens gång (se d. o. I 17) l. förlopp; stundom med anslutning till föreställningen om ”tidens hjul” o. d.; äv. med tanke på det sätt varpå tiden fortskridit o. den förändring som härigm skett; numera i sht i uttr. styrda av prep. Under loppet av dagen, veckan, månaden, året, århundradet. Under dagens, förmiddagens lopp. Inom loppet av åtta dagar. Forsius Fosz 272 (1621). Allt det ogräs, som dålige öfversättare från tyskan under tidernas lopp sått i vår jordmån. Rydberg i SvTidskr. 1873, s. 496. Åren rulla sitt lopp. Strindberg SvÖ 2: 147 (1883). Vid sågverket gingo dagarne sitt jämna lopp. Hülphers Ångermanl. 37 (1900). — jfr DAGS-, ÅRS-LOPP. — särsk. [efter d. i det lange løb, av eng. in the long run] i uttr. i det långa loppet, i längden. I det långa loppet kommer naturligtvis rationaliseringen att visa sig vara förmånlig. DN(A) 1928, nr 330, s. 9. Hedberg Grop 213 (1937).
d) (i religiös l. vitter stil) om människans levnad i dess fortskridande från födelse till död, urspr. med anslutning till den bibliska föreställningen om det kristna livet ss. ett tävlingslopp (jfr 1 b, f). Jach haffuer fulboordhat lopet. 2Tim. 4: 7 (NT 1526). Ditt lopp är fullbordadt, sade han, och din ära odödelig. Dalin Vitt. II. 6: 115 (1740). Hans lifs förvirrade och tokiga lopp. Hallström Sparfv. 151 (1903). (†) Hela Christi synligha lop på iordenne. PErici Musæus 5: 12 b (1582). — jfr LEVERNES-, LEVNADS-, LIVS-LOPP. — särsk. (†) med tanke på inriktningen av livet. Så står thet icke till någhor mandz wilia eller lop, vtan till gudz barmhertugheet (vem han vill förbarma sig över). Rom. 9: 16 (NT 1526; Vulg.: currentis; Bib. 1917: strävan).
e) (numera bl. ngn gg i vittert spr.) i uttr. världens, naturens lopp o. d., världens, naturens gång, förloppet l. ordningen i världen resp. naturen; förr äv. (det) allmänna loppet, världens gång. Effter thenne werldennes lop. Ef. 2: 2 (NT 1526; Bib. 1917: efter denna världs och tidsålders sätt). Thet är så werldennes lopp, at somblige nidh och somblige vpp. OPetri Kr. 4 (c. 1540; ordspr.). Vthi Julij Månat föll emot Natursens Lopp stark een Rijmfrost. Schroderus Os. 2: 480 (1635). Dät är dät allmäna loppet. Schultze Ordb. 2818 (c. 1755). VLitt. 3: 256 (1902). — jfr VÄRLDS-LOPP.
f) förhållandet att ngt har sin fria l. gilla gång l. har sin fulla frihet l. får fritt sprida l. utbreda sig; fortgång; spridning, utbredning; numera nästan bl. i uttr. giva l. lämna fritt lopp åt ngt (äv. med indirekt obj.) o. d. Giva l. lämna fritt lopp åt sina tårar l. sina känslor. (Man har) förhindrat thes helga Euangelij frija lopp. LPetri KO Förord 2 b (1571). Lagh och rätt skall haffva sitt lopp. RP 8: 17 (1640). Lembna Commercien sin frija Lopp. OSPT 1686, nr 39, s. 7. Den, som icke är van att gifva sina känslor fritt lopp. Geijerstam LycklMänn. 64 (1899). Medan det äventyrslystna .. i Geijers kynne fritt gav sig lopp i Vikingen, så (osv.). (Schück o.) Warburg Huvuddr. 3: 101 (1918).
g) (†) om (de efter varandra följande) utslagen av visst skeende l. av viss värksamhet, visst sinnestillstånd l. dyl.; gång. Alldenstundh commercierne motte spennas och remitteras effter tijden och loppet (dvs. omständigheterna). AOxenstierna 1: 346 (1630). (Hertigen) åtskilde armén, och afbröt loppet af sina segrar. 1SAH 3: 390 (1790, 1802). Edra tankars lopp. Börjesson E14 10 (1846). — jfr HANDELS-, HÄNDELSE-, SEGER-LOPP. — särsk. om (ngt som sättes i samband med) lyckan, ödet o. d.; äv. i personifikation. (Fienden söker) alt effter tillfällen och lyckones lopp att styra och wända. RARP 3: 246 (1642). Förståndh håller Lyckan i thömmar, och styrer hennes owissa lopp. Grubb 861 (1665). Så hafwer gudz allwijsa råd behagat i högsta loppet hemma wår lycka. KKD 12: 440 (1712). Thorild (SVS) 1: 156 (c. 1785).
h) i fråga om viss värksamhet som uppfattas som ngt i tiden avgränsat; gång, fortgång; i sht förr äv. om tillstånd, övergående i bet.: förlopp (se FÖRLOPP, sbst.2 2). Under samtalets lopp. Under loppet av kriget, processen. Schroderus Os. III. 2: 317 (1635). Under Riksdagens lopp. RO 1810, § 27. Under hela sjukdomens lopp. Huss Typhus 3 (1855). Söderhjelm ItRenäss. 235 (1907).
i) (†) kurs för pänningar. Myntets ostadighet och olika lopp. Stiernman Com. 3: 346 (1665). Risingh KiöpH 64 (1669).
j) (numera bl. i fackspr.) om det sätt varpå ngt är utsträckt, sträckning; dragning; ”linjer”. Wijsa kinningens (dvs. skeppsbogens) låpp. Rålamb 10: 40 (1691). Undersökning om liniernas allmänna lopp. Lindelöf AnGeom. 137 (1864). — särsk.
α) om sträckningen av en väg, bro, ås o. d. RP 9: 184 (1642). Landswägarne böra (på kartorna) prickas i sitt rätte låpp. CivInstr. 268 (1643). De uppsvenska åsarna med sina .. jämna ryggar och obrutna lopp. SydsvGeogrSÅb. 1925, s. 98.
β) byggn. om trappas sträckning; äv. konkretare, om sammanhängande sträcka av en trappa. Halvtrappor med raka lopp. Hahr NordeurRenässArkit. 130 (1927). Trappa i ett eller flera lopp. HantvB I. 6: 193 (1938). jfr TRAPP-LOPP.
5) i konkret anv.; jfr 4 j β.
a) (numera bl. i fackspr.) om ngt vari ngt rör sig; i sht om rör, rörliknande gång, ränna o. d. Loppet i en pump. Möller (1790). — jfr JÄRN-, LAGER-LOPP. — särsk.
α) mil. o. jäg. urborrning i längdriktningen av ett eldrör l. en gevärspipa o. d.; jfr KANAL 1 c. Räfflat, slätborrat lopp. G1R 27: 68 (1557). UFlott. 3: 6 (1882; i kanon). Kalibern på de grövsta (sälbössorna) var så stor att man kunde få en enkrona i loppet. 2SvKulturb. 1—2: 244 (1934). — jfr GEVÄRS-, GRANAT-, KANON-, KUL-LOPP.
β) sjöt. farled. RP 16: 470 (1656). Äfven går lopp så Vester som Öster om Ursholmarne, upp till detta ankarställe. Klint Kart. 5 (1807). Denna skärgård är fylld af farbara lopp. VFl. 1909, s. 106.
γ) (†) om glidyta l. löpskena på hjul l. skridsko o. d. TByggn. 1859, s. 30. JernkA 1888, s. 63. 2UB 6: 274 (1904).
b) (†) repsl. i uttr. ett lopp hampa, om den mängd hampa som en repslagare på en gång bär kring midjan, ”vikt”. Schulthess (1885). Sundén (1886).
Ssgr: (1) LOPP-GÄLD. [av den nt. motsvarigheten till t. laufgeld] (†) värvningspänningar (handpänning) till soldater; jfr LÖP-GÄLD. G1R 15: 643 (1543).
(1) -PLATS. [av nt. lōpplatz] (†) samlingsplats för värvade soldater. Gustaf II Adolf 221 (1627).
Spoiler title
Spoiler content