[jfr t. o. eng. reveille; av fr. réveil, till réveiller, väcka, av re- (se RE-) o. éveiller, väcka, av ett vulgärlat. exvigilare, ombildning av lat. evigilare, vaka (i senlat. äv.: väcka), av ex- (se EX-) o. vigilare, vaka (se VIGILERA). — Jfr REVEILLON]
i sht mil. väckningssignal; särsk. om signal på trumpet l. horn l. trumma l. utförd av musikkår o. d., som ges på (natten l.) morgonen (i kaserner, läger o. d.) för att (väcka manskapet o.) tillkännage att manskapet skall stiga upp; äv. om melodi som användes för sådan signal; ofta i sådana uttr. som blåsa l. slå revelj; äv. bildl. Reveljen går, reveljen blåses l. slås. Delachapelle ExBook 52(1669). Trumbslagarne slå alla morgon revaille med dagningen. KKD 10: 203(1702). Man väcktes upp om morgonen vid solenes uppgång af herden, som spelade reveillen för sin boskap på ett horn. Linné Ungd. 2: 315(1734). En liten fjädrad vårens budbärare slog revelj på mitt fönsterbräde. Hedenstierna Kaleid. 86(1884). När morgonen blåser sin glada revelj. Fallström VDikt. 1: 67(1896, 1899). Såväl arméns paradmarsch som revelj och tapto ha utlänningar till upphovsmän. VFl. 1933, s. 163.Lindström Vindsröjn. 123(1939).
Ssgr: REVELJ-KLANG, r. l. m. (†) om klang av revelj. Jag får ey äga ro för skarp reveilleklang. Risell Vitt. 473(1722). —
