SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1958  
REVELLERA, v. -ade.
Etymologi
[av lat. revellere, rycka upp, slita loss, av re- (se RE-) o. vellere, rycka, slita, sannol. rotbesläktat med ULL. — Jfr KONVULSION, REVULSION, REVULSIV]
(†) med. avlägsna l. avleda (ngt). Jag försummade nu ej at revellera vätskorna från hufvudet, medelst åderlåtning på foten (m. m.). VetAH 1773, s. 93. Tholander Ordl. (c. 1875).
Spoiler title
Spoiler content