publicerad: 1958
RIK ri4k, adj. -are ((†) superl. -est G1R 11: 27 (1536: rigest, f. sg.), Blix SvFinance 18 (1797: med rikesta anskaffande); -st (i vers) Westhius Vitt. 2 (1678: mildrijkst), JGOxenstierna 5: 13 (c. 1817)). adv. -T.
Ordformer
(rich 1563 (: Richtt, n. sg.). rick 1526—1737 (: mildrick). rig 1535—1538. riick (rij-) 1541—1703. rijch 1534 (: rijcht, n. sg.)—1588 (: rijcht, n. sg.). rik (r(i)jk, rÿk) 1521 osv.)
Etymologi
[fsv. riker; motsv. fd. rikir, rikær, ri(i)gh (d. rig), fnor. o. isl. ríkr, got. reikeis? (anträffat bl. i gen. pl. reikjane o. i superl. dat. sg. m. þamma reikistin), fsax. rīki (mlt. rīk(e)), mnl. rike (holl. rijk), ffris. rīke, fht. rīhhi (t. reich), feng. rīce (eng. rich); jfr de från germ. språk lånade fr. riche, it. ricco; sannol. avledn. (möjl. bildad efter ett keltiskt mönster; jfr det galliska latiniserade mansnamnet Rigius) av det sbst. som föreligger i got. reiks, härskare, i sin tur sannol. ett urgerm. lån från det kelt. ord som föreligger bl. a. i galliska rīx (ss. efterled i personnamn), forniriska rí (gen. ríg), konung, etymologiskt identiskt med lat. rex (gen. regis), konung (se REGAL, adj. o. sbst.4). — Jfr ANRIKA, BERIKA, RIKE, RIKEDOM, RIKLIG, RIKTA, v.1, UPPRIKA m. fl.]
1) (†) mäktig; väldig, hög; ädel; förnäm, ansedd; med personligt huvudord; ofta svårt att skilja från 3. At nedherfara skola (till dödsriket) bådhe theras herlighe och then menighe man, bådhe theras rike och gladhe. Jes. 5: 14 (Bib. 1541; Luther: jre reichen, Vulg.: sublimes, gr.: οἱ πλούσιοι); möjl. till 3. Suennen tagher Jungfrun wthi sin fampn til sigh, / then rike herre Christ befaller iagh tigh. Visb. 1: 72 (1573). Af Himmelisk Natur / Är osz ett foster födt i Menskelig figur, / Een Drottning rijk och båld, een Menskelig Gudinna (dvs. drottning Kristina). Stiernhielm Fägn. 25 (1643, 1668). Gudmund .. war en rijk och wijs man. Verelius Herv. 1 (1672; isl. orig.: rikur madur). Frese AndelD 13 (1718, 1726). Vi hafve en rikan Gud, som låfvar osz mat och kläder, och han vet, hvad osz felar, innan vi sörje och bedje derom. Borg Luther 2: 490 (1753; t. orig.: einen reichen Gott); jfr 3. jfr: Gudmund, som kallades den rike, d. v. s. den mäktige. Hildebrand Isl. 127 (1883). — jfr ORIK. — särsk. i utvidgad anv.: högfärdig l. övermodig l. kaxig (på grund av rikedom); jfr 3. Her Rolff, then Dacka förrederen, hade alle sina rikedomar hem til hans, och therutöffver är han så doll och riick, ath han lådz neppeligen nogon vara sin liick. G1R 24: 551 (1553).
2) [jfr fsv. syyn är saghu rikare, åsyn är förmer än berättelse, thet är nw openbaart oc syyn saga rikast, det är nu uppenbart o. ögonskenligt, samt isl. e-m er sjón sǫgu ríkri um e-t, ss. beteckning för att ngn känner till ngt gm självsyn; jfr 1] (†) eg.: betydande, betydelsefull, viktig; anträffat bl. dels i uttr. syn är saga rikast, ss. beteckning för att åsynen av ngt ger säkraste beskedet om dess beskaffenhet l. förlopp o. d., dels i utvidgad anv., i uttr. som syn är sagorna rikast, ss. uppenbart l. ögonskenligt är. G1R 11: 27 (1536). Alle the län och eygendom ther cronon hafver, the äre ju menige rigit och synnerligen frelsit till thet beste, som syn är udi then motten sagerne rigest, huru rigelige kon. Ma:t .. hafver skifft land och län utt i bland eder. RA I. 1: 227 (1538). Syn är saghu rijkast. SvOrds. C 2 b (1604).
3) väl försedd med materiella tillgångar; som äger mycket pängar l. många ägodelar; som har en mycket god ekonomisk ställning, (mycket) förmögen; motsatt: fattig; ofta substantiverat. G1R 1: 30 (1521). Thet är lettaren en cameel gå genom it nålszögha, än en rikan komma j gudz rike. Mat. 19: 24 (NT 1526). (Jesus) swarade .. til then rijka ynglingens spörsmål, om goda gerningar. Mark. 10 (Bib. 1646; i kapitelrubriken). För then Rijka, måste wijka / Lärdom, Konst och Skickligheet. Stiernhielm Parn. 2: 9 (1651, 1668). (I. A. v. Matérn) ansågs en tid mycket förmögen, om ej hvad man kallar verkligen rik. Lilljebjörn Minn. 168 (1874). Rika bönder har råd att låta .. (brödsmulorna) förfaras. Aronson FjärdeVäg. 66 (1950). — jfr BLOCK-, BOTTEN-, BRÅD-, FULL-, GRUND-, HÖST-, MOGULS-, MOL-, NY-, SPRÄNG-, STEN-, STINN-, STOCK-, STOR-, STORM-, ÖVER-RIK m. fl. — särsk.
a) i en mängd ordspråk (jfr b) o. ordspråksliknande talesätt, t. ex.: Wij forstaa att thet går (i fråga om de pålagda avgifterna) nu saa tiil, som thet ee som offtest plägar, att thenn fatiga drager, och thenn rige går vtann mett (dvs. bredvid). G1R 10: 320 (1535). Rijke och fattighe moste wara jbland hwar annan, Herren haffuer giordt them alla. Ordspr. 22: 2 (Bib. 1541). Riker Rifwer Rappar: Oc alt han åt sig nappar. Bureus Suml. 78 (c. 1600); jfr: Rijk rycker och rappar, dhen fattige tijger och tackar. Törning 128 (1677). Aff skadan bliffuer man wijs, och icke rijk. SvOrds. A 2 a (1604). Then lithet försmår han bliffuer siellan rijk. Därs. C 4 a. Han är rijker hemma, men weeth intet sielff hwar han boor .. är en förwijtelse emoot en part stoorskrytare. Grubb 294 (1665). Här äre intet så rijke Herrar döda .. brukas til swar, när någon wil hafwa meer spenderat, än förrådet tillåter. Dens. 362. Mycket rijk, är sielfwer arg, eller en ond mans Arfwinge. Dens. 541. Rijk och arm, alt en Malm .. brukas när en rijk wil förhäfwa sigh öfwer dhen fattiga. Dens. 684. Att taga en rik hustru, är att mista sin frihet. Granlund Ordspr. (c. 1880). Den, som ä rik, ä hålan (dvs. hin håle) lik. Hembygden(Hfors) 1913, s. 91.
b) i uttr. rik (ngn gg äv. riker) man l. rike man, i sg. i totalitetsbemärkelse: den rike l. en rik; ofta i ordspråk; jfr RIKEMAN slutet. Rijk man får många Bröör. Grubb 125 (1665). Rijk mans Barn, och fattig mans Kalff wäxa snart vpp. Dens. 685. Rijker man dristar på Gullet. Dens. 687. Rik mans dotter och fattig mans föl komma snarast i bruk. Rhodin Ordspr. 108 (1807). Re'n tändas der ute mång tusende ljus (på julafton) / Med pomp och med ståt uti rike mans hus. Nybom SDikt. 1: 157 (1844, 1880). (Sådkakan som gossen åt) smakade .. mycket bättre än den kostligaste mat för rik mans barn! Linnea 1862, s. 123. Kollegiet i Peking .. är tillgängligt (endast) för rike mans barn. PT 1906, nr 198 A, s. 3.
c) i uttr. den rike mannen, i sht förr äv. rike (äv. rika) mannen, om den i en av Jesu liknelser (Luk. 16: 19 ff.) omnämnde rike man som efter ett liv i yppighet dog o. led svåra plågor i dödsriket; särsk. bildl.; förr äv. i uttr. leva med rike l. rika mannen, leva ett liv i yppighet o. överflöd. The smolor som föllo vthaff then rike mandzens boordh. Luk. 16: 21 (NT 1526). Ingen wil wara Lazarus, hwar man wil iw wara then rike mannen. LPetri 2Post. 140 a (1555). (Sv.) Lefva med rika mannen, (fr.) vivre dans l'opulence. Weste (1807). Vid gymnasium hade en viss jemlikhet .. varit rådande, ja i sådan grad att verkliga vänskapsförbindelser mellan rike mannens och Lazari son kunnat uppstå. Strindberg NRik. 51 (1882). Rydberg Vap. 11 (1891).
d) med begreppet av rikedom förstärkt gm jämförelser; äv. mer l. mindre hyperboliskt. Han är rik som vatnet är diupt. Mont-Louis FrSpr. 291 (1739). Han är rik som Cresus. Nordforss (1805). När man har fått fisken på land, då äro alla (i fiskeläget) rika som Gud fader. Almqvist Kap. 15 (1838). Bonden .. blef rik som ett troll. Wigström Folkd. 2: 164 (1881). Rik som en häradsdomare. MinnVg. 172 (1900).
e) med måttsbestämning betecknande en närmare angiven mängd ägodelar l. pängar o. d. varav ngns rikedom består l. varmed den öka(t)s; numera bl. (oftast mer l. mindre hyperboliskt) i sådana uttr. som (vara l. bli o. d.) så l. så många kronor rikare, ss. beteckning för att ngn har resp. får osv. så l. så många kronor mera än förut; förr äv. i sådana uttr. som vara en tunna l. (av) många l. några tunnor guld l. många tusen riksdaler l. några millioner rik, äga l. vara ägare till en tunna osv. guld resp. många tusen riksdaler osv. OxBr. 11: 560 (1628). Värden .. haffuer gifvit dom credit, efter (den föregivna) greffuinnan sigh aff så många tunnor guld rijk wara sade. Ekeblad Bref 1: 143 (1652; rättat efter hskr.). Graupündten och andra sådana orter, derest bönderne äro många tusende Rikzdaler, ja ofta en tunna Guld, rijka. Hiärne 2Anl. 300 (1706). Den, som .. waret Stoor-Wizir och några millioner rijk. KKD 5: 201 (1711). Bli 10 kr. rikare. Östergren (1936).
f) (†) i uttr. vara lika rik uti ngt, ha lika stor del i (ägande- l. dispositionsrätten till) ngt (som en annan som nämnts i sammanhanget). När som Wij och Sweriges Crono hafwe en eller tree Gårdar i een Byy, och någre af Adel hafwa ther En eller ett Torp hoos, tå wille the uti skogen wara lijka rijke. Schmedeman Just. 125 (1608).
g) om institution l. land l. stad o. d.: som har stora materiella tillgångar l. åtnjuter stora inkomster o. d.; äv. i utvidgad anv. (särsk. om hem l. hus l. gård l. slott o. d.): som är bebodd av (mycket) förmögna människor l. som utmärkes av (l. där det finns) stora materiella tillgångar; stundom svårt att skilja från 4. Drotningen aff rika Arabien. 1Kon. 10: 1 (Bib. 1541; Luther: von reich Arabien). Den, som högt opp i rijke palatzer, / Boren i Silkes säng, .. / Fiärran af heden-höös, weet leda sin Adel och Ahner. Stiernhielm Herc. 470 (1658, 1668). Herrens wälsignelse giör huuset rijkt. Törning 65 (1677). Tänkom på det, som kan göra Riket rikt och lända landet til förkofring i längden. Polhem Test. 2Föret. 8 (c. 1745). Det utomordentligt rika Brasilien lifnärer på 836 mill. hektar blott 15 mill. människor. EkonS 2: 3 (1891). Rika .. gårdar. Johnson Nu 76 (1934). jfr: Gemene man kallas rik då den eger penningar, men en Regering, då den råder öfver förmögna undersåtare. Schönberg Bref 3: 253 (1778).
h) i utvidgad anv., om gifte(rmål) o. d.: som ingås med (mycket) förmögen person (vanl. kvinna); som medför rikedom; äv. i uttr. gifta sig l. gifta bort ngn rikt, med (mycket) förmögen person. Göra ett rikt gifte, parti. Svart G1 137 (1561). Han har fådt så rikt gifte. Dalin Arg. 1: 221 (1733, 1754). Gifta bort sin dotter rikt. Lindfors (1824). Genom ett rikt giftermål med Marianne Pergin (1750) blef Gluck ekonomiskt oberoende. NF 5: 1302 (1882). Gifta sig rikt. Östergren (1936).
i) i det bildl. uttr. (den) rika fågeln l. en rik fågel, om den av de båda sjungande huvudpersonerna i en i sht förr förekommande sånglek som vid lekens början åtföljes l. omges av alla de övriga deltagarna utom en (”den fattiga fågeln”) o. som på dennes begäran skänker bort den ene efter den andre av sina följeslagare till denne; äv. i uttr. rika och fattiga fågeln, om denna lek; jfr FÅGEL 1 c. SvForns. 3: 167, 169 (1842).
j) [jfr ARM, adj. 4 b, FATTIG 1 g] kok. i det bildl. uttr. rika riddare, maträtt bestående av vetebrödsskivor vilka antingen läggas två o. två tillsammans med äppelmos l. mandelmassa (l. bådadera) emellan, doppas i äggsmet (l. mjölk) o. stekas l. också gräddas i ugn, sedan de doppats i äggsmet (l. mjölk) o. belagts med äppelmos o. marängmassa; jfr RIDDARE 10. Östman IdunKokb. 384 (1911). 2SvUppslB 9: 280 (1948).
4) i utvidgad l. bildl. anv. av 3: väl utrustad l. försedd o. d.; som har l. innehåller l. omfattar l. ger o. d. mycket. — jfr ÖVER-RIK.
a) i förb. med vissa bestämningar (bestående av prep.-uttr. l. förleder i ssgr) angivande det varmed ngn l. ngt är väl utrustad (utrustat) l. försedd (försett) l. varpå ngn l. ngt har riklig tillgång l. som ngn l. ngt innehåller l. producerar l. åstadkommer i riklig mängd o. d.
α) [jfr motsv. anv. i fsv.] i uttr. rik på ngt, med personligt l. sakligt huvudord: som har mycket av l. mycket gott om l. överflöd på ngt; (mycket) väl försedd l. utrustad o. d. med ngt; som aldrig lider brist på ngt; äv. (vanl. om ngt sakligt): som innehåller l. har att uppvisa o. d. mycket av ngt; numera bl. med det av prep. på styrda substantivet i obest. form, förr äv. i uttr. rik på tron, övergående i bet.: rik (i bet. b α) med hänsyn till l. gm sin tro. Han är rik på uppslag, idéer, utvägar. Thenne werldennes fattigha, the ther rike woro på trona. Jak. 2: 5 (NT 1526; Bib. 1917: rika i tro). Then blå (malmen) är rikare på sylff så ath han holler tuedelana sylff. G1R 9: 362 (1534); jfr c α. Abram war ganska rijck på booscap, silffuer och guld. 1Mos. 13: 2 (Bib. 1541; äv. i Bib. 1917). Sjön var rik på Fisk. Linné Sk. 279 (1751). Ingen tid har varit rikare på afhandlingar, löften, eder och försäkringar (än unionstiden). Schönberg Bref 1: 173 (1772). (J. G. Oxenstierna) var rikare på bilder, än på idéer. Tegnér (WB) 3: 239 (1819). Särskilt rik på jod är saltsjöfisk. Bolin KemVerkst. 86 (1942). — särsk.
α') (i vitter stil) i uttr. rik på år, som uppnått hög ålder, (mycket) gammal. Lidner (SVS) 1: 268 (1781).
β') (numera bl. mera tillf.) övergående i bet.: frikostig på ngt; jfr b γ. Biwdh them som rike äro .., ath the göra wäl, och rike warda på godha gerningar. 1Tim. 6: 18 (NT 1526; äv. i Bib. 1917). (Han) var .. rik på komplimanger emot mig under den lilla stund han satt här. Wallin Bref 81 (1847).
β) [jfr motsv. anv. i fsv.] i uttr. rik av (äv. utav) ngt, = α; numera bl. ngn gg (i sht i vitter stil) övergående i bet.: rik (i bet. 3) på grund av l. med hänsyn till l. gm ngt. Gudzkistan j Jerusalem (var) offuermåtton rijk aff penningar. 2Mack. 3: 6 (Bib. 1541; ännu i Bib. 1703). Amer. 14 (1675: uthaff). Min Gudh af nåde riker! Ps. 1695, 261: 1; jfr Ps. 1937, 397: 1. (G. II A:s) åhr blifva intet så många, men de äro desto rikare af Segrar. Mörk Ad. 2: 232 (1744). Här den Sidoniska Dido beredt åt Juno ett tempel, / Rikt af föräringar, rikt af Gudinnans präktiga bildstod. Adlerbeth Æn. 16 (1804). Trogen du var mig för visst, ack, ack, fast anor du inga / ägde och icke så rik heller af håfvor du var! Janzon Prop. 2: 81 (1908). jfr (†): (Malmen är) fattig i Sölf och rik af järn beblandat. JernkA 1898, s. 368 (1624); jfr c α, μ. — särsk. (†) i uttr. rik av år, = α α'. Leopold 2: 192 (1801, 1815). Nicander 1: 26 (1822).
γ) [jfr motsv. anv. i fsv.] i uttr. rik i (äv. uti) l. till ngt (jfr c ι), i fråga om l. med hänsyn till ngt; särsk. om person: som är rikt (se c μ) utrustad l. begåvad l. som har mycket att komma med (i sht förr äv.: som uträttar mycket l. som icke spar sig) i fråga om ngt, i sht förr äv. (om författare o. d.): djupsinnig o. d. i fråga om ngt; förr äv. = α; förr äv. i uttr. rik med ngt, = α. Waren faste, owiklighe, och rijke vthi Herrans werch altijdh. 1Kor. 15: 58 (NT 1526; Bib. 1917: överflödande i). Bullernæsius Lögn. 421 (1619: rijk medh). Malmen är rijk till jern. OxBr. 11: 333 (1643); jfr c α. Een mechta godh malm, rijk så väl i bly som i sölfver. Därs. 159 (1644); jfr c α. Den tårre Persius, mörk och inbunden spord, / Rijk i sin mehning är och kårt i sine ord. Düben Boileau Skald. 18 (1721). Hur' rik du var i vänskap! Anderson Dikt. 66 (1850). Jag tänkte: ”du är rik i att älska och svärma”. Fröding Stänk 137 (1896).
δ) i ssgr; jfr ALSTER-, ALSTRINGS-, AN-, ANDE-, ANINGS-, ART-, ASK-, ASSONANS-, AX-, BARN-, BARR-, BETYD-, BETYDELSE-, BILD-, BILDNINGS-, BLAD-, BLOCK-, BLOD-, BLOM-, BRAGD-, BUSK-, CITAT-, DETALJ-, DIFTONG-, DOFT-, DRÖM-, DYGDE-, DÅD-, FANTASI-, FISK-, FOLK-, FORM-, FRAMGÅNGS-, FRUKT-, FÅGEL-, FÄRG-, FÖLJD-, FÖRLUST-, GAGN-, GAS-, GLAD-, GLANS-, GLÄDJE-, GRUND-, GRÄDD-, GRÄS-, GULD-, GUNST-, HALT-, HJÄLP-, HUGNE-, HULD-, HÄNDELSE-, IDÉ-, INBILLNINGS-, INFLYTELSE-, INNEHÅLLS-, KALK-, KLANG-, KLOK-, KONST-, KORN-, KRAFT-, KRYDD-, KUNSKAPS-, KÄNSLO-, KÄRLEKS-, KÄRN-, LIVS-, LJUS-, LUST-, LÄRO-, LÖFTES-, MALM-, MELODI-, MILD-, MINNES-, MOLN-, NAMN-, NÅDE-, NÄRINGS-, OLJE-, OMFÅNGS-, OMVÄXLINGS-, ORD-, POESI-, PRÖVO-, PÄNNING-, RIM-, RUM-, SAFT-, SAGO-, SEGEL-, SEGER-, SINN-, SKIFTES-, SKOG-, SKUGG-, SMÄRT-, SNILL-, STEN-, STORM-, STRAPATS-, STÄMNINGS-, TANKE-, ULL-, UPPFINNINGS-, UPPSLAGS-, VATTEN-, VILT-, VÄLSIGNELSE-, ÄRO-, Ö-RIK m. fl. — särsk.
β') [efter motsv. anv. av ä. t. schiffreich, av mht. schifrīche, ombildning (med anslutning till rīche, rik) av mht. schifrǣhe, schifrech, (eg. betydande: som kan driva skepp, o.) bildat till samma vbaladj. till VRÄKA som föreligger i isl. heiptrǽkr, hämndgirig, langrǽkr, oförsonlig, o. rǽkr, förkastlig, avskyvärd] övergående i bet.: farbar; i ssgn BÅT-RIK.
b) utan bestämning av det slag som omnämnes under a, om person l. församling o. d.
α) med tanke på l. med inbegrepp av immateriell egendom: som har mycket; som äger ngt värdefullt av andlig art (t. ex. lycka, kunskaper, hälsa, skönhet, dygder); ofta med tanke på sinnesbeskaffenhet: (som känner sig) lycklig o. tillfreds, som har l. tycker sig ha mycket att glädja sig över. 2Kor. 6: 10 (NT 1526). Jach weet .. thin (dvs. församlingens i Smyrna) bedröffuilse, och thin fattigdom (men tu äst rijk). Upp. 2: 9 (Därs.). Han är intet fattigh som råder om sitt .. (dvs.) Dhen som niuter sitt kraffz medh fred och oturberad, han är rijk nogh, fast hans medel äre aldrigh så ringa. Grubb 300 (1665). Jag är then rikesta men'ska på jorden: / Jag hafver mycket, ty jag hafver nog. Kolmodin Dufv. 135 (1745; uppl. 1734: rikaste). Jag var en gång rik; ty jag ägde en god maka. Altén Landförv. 126 (1795). Skäm icke bort denna qvinna, denna jordiska engel, som är rik genom fåtalet af sina behof. AdP 1844—45, 5: 264. Hallström Händ. 23 (1927). — särsk.
α') i ordspr., t. ex.: Monger är rijk j sinom fattigdom. Ordspr. 13: 7 (Bib. 1541). Rijker nogh som nögder är. Grubb 686 (1665). Sunder man, är rijker man. Dens. 771. Wijs man, är rijk nogh. Dens. 859. Den är rik, som ingen skuld har. Granlund Ordspr. (c. 1880).
β') i sådana uttr. som bli l. göra ngn en erfarenhet l. ett minne rikare, få resp. ge ngn en erfarenhet osv. mera än förut. Östergren 1: 1187 (1919). Jag blev ett lyckligt barndomsminne rikare. Linder Tid. 20 (1924).
γ') (i vitter stil, mera tillf.) i utvidgad anv., om hus l. bostad: som hyser (gm förnöjsamhet) lyckliga l. tillfredsställda invånare. Frese VerldslD 5 (1715, 1726). De låga vånings-husz skall Nöjet (dvs. förnöjsamheten) giöra rika. Därs. 15.
β) som har stor o. mångsidig begåvning, rikt (se c μ) utrustad l. begåvad; jfr c λ γ'. Rosenstein 1: 107 (1787). Geijers spekulativa riktning .. bestämdes ännu mer af den rikare Schelling än af Höijer. Nyblæus Forskn. 2: 5 (1881). Harald Hjärne, som .. var .. en sällsynt storvulen, myndig och rik personlighet. FinT 1928, 1: 269.
γ) (i sht i vitter stil) övergående i bet.: frikostig, givmild; som har förmåga att sprida glädje omkring sig; jfr a α β'. VDAkt. 1707, nr 829. Jag har ej känt någon rikare för sina vänner (än Amalia v. Helvig), ännu mer genom hjertat än snillet. Geijer I. 3: 154 (1825). Den fattige är ofta rikare att giva än den rike. Beskow FaderVår 48 (1919). jfr (†): En herre är öffuer alla, riker öffuer alla them som åkalla honom. Rom. 10: 12 (NT 1526; Bib. 1917: han har rikedomar att giva); jfr α.
δ) (numera bl. mera tillf.) om författare l. talare o. d. (jfr β): som ger en fyllig l. rikhaltig l. mångsidig framställning l. som har ett rikt (se c λ α') språk; stundom: utförlig; förr äv. (om författare): produktiv. Epimenides .. har varit .. en mycket rik Poet, efter han skal sammanskrefvit öfver fiorton tusend vers. Lagerbring HistLit. 221 (1748). Den ena (dvs. Anakreon, är) öm, ljuflig, intagande, fin: den andra (dvs. Bellman) yr, häftig, förvånande, rik. Kellgren (SVS) 5: 247 (1790). Plato är (enl. Biberg) särdeles rik och utförlig vid uppvisandet af det sinligt angenämas relativitet. Nyblæus Forskn. III. 2: 200 (1890).
c) utan bestämning av det slag som omnämnes under a, om ngt sakligt (jfr b α γ'): som (i ngt visst hänseende) är väl utrustad l. försedd; som har stor mängd l. stort förråd av ngt; välförsedd; äv.: som innehåller l. omfattar mycket (särsk. en stor mängd av ngt som är dyrbart l. värdefullt o. d. (jfr 6) l. en stor mängd olika ting l. detaljer o. d.); omfattande; äv. (om gruva o. d.): (mycket) givande; om fruktträd o. d.: fruktrik. Rika skatter, rikt byte, rika förråd; jfr 5, 6. En rik skörd, rika skördar; jfr 5. En rik källa (till glädje). Rikt ax, som innehåller många (l. kraftigt utvecklade) blommor l. frukter. (Människorna) warda drukne vthaff tins (dvs. Guds) hwsz rijka håffuor. Psalt. 36: 9 (Bib. 1541; äv. i Bib. 1917); jfr 5. Item begäre j .. itt rijkt bord. PErici Musæus 3: Kk 3 a (1582). Rijke silfuer, koppar, bly och Iärngrufuor. Tempeus Messenius 100 (1612). Universitetets Bibliothek .. (är) rikt särdeles i gammal litteratur. Atterbom Minn. 378 (1818); jfr a γ. Rika fruktträd. Lagerlöf Holg. 2: 52 (1907). Det rika men spretiga mönstret på ryan. Sylwan Ryor 85 (1934). Ett vadlag .. måste förfoga över en hel liten flottilj av båtar samt en rik uppsättning av vadar. SvFl. 1939, s. 130. — jfr GRUND-RIK. — särsk.
α) om malm o. d.: som har hög metallhalt; äv. (i fackspr.) om gas(blandning) o. d.: som har hög halt av aktiv gas (t. ex. av brännbart ämne vid gas som användes för förbränning); fet; förr äv. om tackjärn: som framställts av rik malm; förr äv. om mynt: som har hög finvikt, god. G1R 9: 362 (1534; om malm). Malmen är .. lös-bränd, af rik och god art. HC11H 12: 185 (1697). Scheffer PVetA 1753, s. 13 (om mynt). Malmen är rik, och håller emellan 70 a 80 procent. Hülphers Dal. 93 (1762). Ett väl verkat, fullmalmat och rikt tackjärn. Rosborg StångjSmid. 24 (1809). En rik gas (erhållen vid koksning). TT 1927, Allm. s. 39. jfr: Det rijkeste slaget (av kopparmalm) är Gediegen Koppar. Hiärne Berghl. 446 (1687).
β) om land o. d., äv. jord l. jordmån o. d.: bördig, fruktbar; äv. (särsk. om åker l. fält o. d.): som bär ymnig skörd; ofta i utvidgad anv., om år o. d.: som ger ymnig skörd. Tu besöker iordena och watnar henne och gör henne ganszca rijka. Psalt. 65: 10 (öv. 1536; Luther: reich); jfr 3 g. The siw rika åren. 1Mos. 41: 35 (Bib. 1541). The funno feta och godha beet, och itt wijdt land stilla och rijkt. 1Krön. 4: 40 (”5”) (Därs.; Luther: reich, Vulg.: fertilem). Rika och fruktbärande sädesfält. PH 15: 470 (1793). Agardh Bot. 2: 63 (1832; om jordmån). EkonS 1: 386 (1893; om jord).
γ) om måltid l. gästabud o. d.: som utmärkes av mycken förplägnad, riklig, rundlig. Nordforss (1805). En qvällsvard rik och rundlig. Collan Kalev. 1: 67 (1864). Där hölls ett rikt gille. Bååth EgilS 168 (1883; isl. orig.: veizla mikil); jfr 6.
δ) (i sht i vitter stil) om kroppsformer (särsk. kvinnobarm): yppig, fyllig. Idunas barm är rik och skönt / han hoppar under silke grönt. Tegnér (WB) 5: 8 (1822). (Hon var) visserligen inte direkt korpulent, men hennes former var fylliga och rika. Hallberg Laxness GodFrök. 10 (1954).
ε) (numera föga br.) om del av klädesplagg o. d.: som innehåller mycket tyg, ordentligt l. försvarligt tilltagen; stundom: vid; äv. om klädesplaggs längd: ordentligt tilltagen, riklig (jfr 5). En rik pös går två fingers bredd från kanten. SthmModeJ 1850, s. 72. Hvita, rika underärmar. Därs. Till sällskapstoaletter .. kommer den rådande rika längden (på kjolen) att bibehållas. GHT 1895, nr 236, s. 4.
ζ) [efter motsv. anv. i fr.] metr. om rim: kännetecknad av att den fullständiga samklangen mellan de rimmande ljudförbindelserna sträcker sig till o. omfattar äv. ljud som gå före den (metriskt) starktoniga vokalen. Lidforss FrSpr. 324 (1867). Wrangel Dikten 135 (1912). Oldberg Rim 24 (1945).
η) om färg l. färgton (äv. fält o. d. av viss färg), smak, lukt o. d.: som framträder l. värkar med styrka l. intensitet; kraftig, stark; fyllig; äv. (om färg l. hy o. d.): mättad l. varm o. d.; äv. om klang o. d., stundom äv. om sångröst: fyllig; äv. ss. adv. Westring SvLafv. I. 2: 84 (1805; om färg). De rikt luktande Qvitten äpplen. Retzius FlVirg. 15 (1809). Gossen började med rik och klar röst sjunga. Callerholm Stowe 9 (1852). (Man) brukar .. (vid skyltmålning) på en rik blå grund använda gyllene bokstäfver. AHB 12: 30 (1865). (Kvinnornas i Makalolo) rika, ljusbruna hy ger ett drag af hög intelligens åt deras .. ansigten. Samtiden 1874, s. 251. Det är ovisst, om köttets smak .. (i fasanerierna) blir lika rik, som i fria tillståndet. Hagdahl Kok. 608 (1879). Det allra uslaste klaver klingade starkt och rikt, bara han rörde vid tangenterna. Lagerlöf Troll 2: 8 (1921).
ϑ) om mat l. anrättning: som har fyllig (l. utsökt) smak; som innehåller fina l. dyrbara ingredienser; numera i sht om sås: fyllig; i sht förr äv. om vin: mustig, fyllig, stark. Serenius Aaa 3 a (1734; om vin). Vill ni ha rik mat, så får ni äfven bestå rikligt till hushållet. Bremer Strid 108 (1840). En rik, förträfflig glass (kan) gifva relief åt en i öfrigt enkel middag. Grafström Kond. 123 (1892). Tunn grädde kan ersätta mjölken. Då blir såsen rikare. Husmodern 1958, nr 7, s. 26.
ι) (utom i ssgn TAL-RIK numera bl. ngn gg tillf.) med tanke på antal; dels om skara: talrik, dels om antal: stor, dels i uttr. rik i antal l. till antalet, talrik l. stor till antalet. Sviten i Silfver (i medaljkabinettet) är väl ej så talrik, at ej den samma på andra ställen kan finnas til antalet rikare. Schück VittA 4: 507 (i handl. fr. 1731). Dina Medbröder i Stockholm, som både äro rikare i antal och förmögenhet. Posten 1769, s. 684; jfr a γ. Fahlcrantz 3: 55 (1834, 1864; om antal). Ju längre fram jag skred / Större, rikare blef skaran / Vandrare på ödslig hed. Bäckström Dikt. 62 (1870). jfr TAL-RIK.
κ) om mått (se MÅTT, sbst.4 3 b, 3 b δ): stor l. ymnig o. d.; särsk. i uttr. i rikt (l. rikaste o. d.) mått, (synnerligen) ymnigt l. rikligt l. i hög (resp. högsta osv.) grad; äv. i uttr. i rik mån, i rikt mått. (Förslaget till ny strafflag hedrar) i lika rikt mått .. författarnes rätts-kunnighet som deras menskliga tänkesätt. Oscar I Straff 22 (1840). Jag tackar dig (Gud) för den glädje du i rik mån skänkt mig. Rydberg Vap. 10 (1891). Hultenberg Lothar SpanSjäl 107 (1921: i rikaste mått). Inspektoren .. hade ett rikt mått av trygg humor. Böök ResSv. 27 (1924).
λ) med mer l. mindre abstrakt huvudord (jfr β, ε—η, ι, κ): som utmärkes av vidsträckt l. fylligt (fyllig) l. mångskiftande l. mångsidigt (mångsidig) innehåll l. utrustning l. förmåga o. d.; vidsträckt, vittomfattande; fyllig; innehållsrik (se d. o. 2); mångskiftande l. mångsidig o. d.; som visar en blomstrande (o. mångsidig) utveckling; blomstrande; som har l. innebär stora andliga tillgångar; stundom övergående i bet.: givande l. inbringande. Rik fantasi. Rika anlag. Ef. 1: 18 (NT 1526). Hwadh är rijkare än wijsheten, som all ting gör? Vish. 8: 5 (Bib. 1541; äv. i Bib. 1917). At skrifva om Konung Carl den XII, är et af de rikaste ämnen. Schönberg Bref 3: 288 (1778). (Målaren J. A. Koch) säges ofta förderfva sina taflor derigenom, att han aldrig finner sina compositioner tillräckligt rika. Atterbom Minn. 296 (1818). På många ställen, der fisket för mindre än en mansålder sedan varit rikt, har det nu nästan .. upphört. Nilsson Fauna 4: XVI (1855). Kring stränderna af .. (lagunerna) råder det rikaste fogellif. Bovallius CentrAm. 316 (1887). Georg Stiernhielms rika författarskap. Noreen VS 1: 145 (1903). Ett .. förlag, som .. var statt i rik utveckling. 3Saml. 5: 2 (1924). särsk.
α') om språk: som har l. företer l. utmärkes av stora uttrycksmöjligheter l. stor uttrycksrikedom; ordrik; äv. om alfabet: som innehåller många bokstavstecken. (Upptagande av gamla ord i språket) skulle göra wårt Måål flödigt och rijkt. Stiernhielm Fateb. Föret. 4 b (1643). Rosenstein i 2SAH 1: Föret. 14 (1801; om alfabet). Ett rikt men enkelt språk, alltid utan svulst. FrWulff hos Fridholm Espina Marifl. V (1929).
β') om dag l. stund l. tid o. d.: som ger mycken glädje l. andlig behållning, givande. Mina rikaste stunder i Boston har jag haft vid M:rs Kembles .. läsningar af Shakspeare. Bremer NVerld. 1: 234 (1853). Släktled efter släktled av ungdom har levt sina rikaste utvecklingsår i den lilla lärdomsstaden (Lund). Segerstedt Händ. 3 (1918, 1926). HågkLivsintr. 10: 134 (1929).
γ') om ngns själ l. ande l. personlighet o. d.: rikt (se μ) utrustad l. begåvad; som har stor o. mångsidig begåvning; äv. om ngns hjärta: rik (i bet. a α) på (känslor av) välvilja, kärlek, ömhet, medlidande o. d.; äv. om känsla o. d., äv. (i sht i vitter stil) blick o. d.: rik (i bet. a α) på innehåll, som ”säger” mycket; jfr b β. Likawist som Dauid medh en ganska rijk anda, och högt förstånd haffuer warit aff Gudhi serdeles begåffuat. FörsprPsalt. (Bib. 1541). Upp mot himlen går en blick, / Rikare än tio böner. Sätherberg Dikt. 1: 136 (1838, 1862). Modren förenade med ett ljust hufvud det rikaste hjerta. Rundgren Minn. 1: 106 (1853, 1870). (Den ofullkomliga kunskapen) är känsla, rik, men oklar; hon är tanke, klar, men fattig. Wikner Lifsfr. 1: 89 (1865). Jag undrar, om .. människors personlighet var rikare .. (under Edvard VII:s tid) än hos många man träffar numera? Krey-Lange MelbaLiv 207 (1927).
μ) ss. adv. (jfr η), närmande sig 5: i rikt (se κ) mått, rikligt; äv.: mångsidigt o. d.; äv. ss. adj. i superl. i n. sg. best., i uttr. på det rikaste, i synnerligen rikt mått; stundom (särsk. i fråga om utsmyckning o. d.) svårt att skilja från 6. De Siäle-Herdar .. / Som ingen annan pris ell' annan fördel sökt / Än at Gudz Rike, rikt med Siälar blefwe ökt. Brenner Dikt. 1: 184 (1710, 1713). Rikt utrustade manliga personligheter. Hwasser VSkr. 1: 33 (1852). Rikt mjölkande djur. Grotenfelt Mejerih. 6 (1886). Sippor, som på sina ställen stodo så rikt, att de på afstånd liknade snödrifvor. Rydberg Vap. 4 (1891). (I Pantheon) var en gång det inre .. på det rikaste smyckadt. Hahr ArkitH 130 (1902); jfr 6. Nilsson FestdVard. 154 (1925). (†) Framför mig gick en man, som rikt sin cassa bar. Bellman Gell. 41 (1793; i fråga om förmögen ockrare). särsk. (†) i uttr. rikt rörande, i hög grad rörande. Modrens rikt rörande beskrifning (av sonens död). Almqvist Hind. 140 (1833).
5) [jfr 4 c] som finnes l. förekommer l. fås o. d. i stor mängd l. myckenhet l. i rikt (se 4 c κ) mått, ymnig, riklig; ofta svårt att skilja från 4 c (λ). Han haffuer een rijk tröst aff titt hws thz helgha Templet. Psalt. 65: 5 (Bib. 1541). Til en stoor Stat, wil en rijk inkomst. Grubb 805 (1665). De rika drickspenningarne. Cederborgh OT 1: 15 (1810). Juannas tårar föllo nu likt rik dagg på brudgummens bröst. Carlén Skuggsp. 1: 235 (1861, 1865). (Skådespelaren) Georg Dahlqvist .. skördade rik utmärkelse såsom Carl IX, Erik XIV, Dödens engel. Hellberg Samtida 7: 179 (1872). De rika möjligheter, som .. yppade sig att initiera nykomlingen i förhållandena i staden. Hellström Malmros 23 (1931). — jfr GRUND-, ÖVER-RIK. — särsk.
a) om hår, skägg, fäll o. d.: riklig; yvig; tjock o. lång; äv. (om lockar) med bibegrepp av fyllighet o. d. (jfr 4 c). Hans (dvs. skaldegudens) rika, ljusa hår omkring hans axlar hänger. Nordenflycht (SVS) 2: 443 (1762). Alarik .. strök Blendas rika lockar ur pannan. Knorring Ståndsp. 3: 165 (1838). (Mårdarnas) fina och rika fäll. Nilsson Fauna 1: 166 (1847). En .. man med .. rikt skägg. Rydberg Sägn. 2 (1874). En rik mustasch. Snoilsky 5: 178 (1897). Krusenstjerna Pahlen 1: 224 (1930).
b) om växtlighet, äv. gräs l. löv l. säd o. d.: förekommande l. växande i stor mängd l. myckenhet, ymnig, riklig; tät; äv. med bibegrepp av kraftig utveckling o. d. (jfr 4 c). Bellman (BellmS) 2: 161 (1775, 1791; om korn). I skygd af de täta / Lönnarnes rika löf. Adlerbeth Buc. 13 (1807). Stränderna af Wolga, hvilka äro betäckta med ett långt och rikt gräs. QLm. 5: 9 (1835). LäsnBildn. 1848, s. 236 (om växtlighet). Klingel EldfÖ 38 (1955; om vegetation).
c) (numera bl. tillf.) i n. sg. substantiverat, i uttr. rikt med (förr äv. rikt upp av) ngt, rikligt med (resp. av) ngt. Der finnes rikt upp af allt. Tholander Ordl. (c. 1875). Stryk rikt med lim / på edra spön, så att ni fångar fågeln. VLitt. 3: 483 (1902; i bild).
d) (i sht i vitter stil) i uttr. rik anledning, äv. rikt tillfälle till ngt, ofta förekommande anledning l. tillfälle till ngt, anledning l. tillfälle som lämnar rikliga möjligheter till ngt. Rosenstein 2: 153 (1789). Omgifvet på alla sidor af den härligaste natur, lemnar Manilla ett rikt tillfälle till åskådningar af bildande och förädlande inflytelse för den döfstumma lärjungen. BetDöfstUnd. 1878, s. 31.
6) [jfr motsv. anv. i fsv. o. isl.] dyrbar, kostbar; praktfull; präktig; ypperlig; numera nästan bl. dels med anslutning till 4 c (l. 5), särsk.: rikt (se 4 c μ) utsirad o. d., dels med anslutning till 3: som vittnar om rikedom (se d. o. 1). Dee (dvs. trojanerna) drucke och glladess den llånga natt / dee me[n]tte hafua fått en rÿkan skatt (i trähästen som grekerna skänkt dem). Visb. 1: 392 (c. 1621). En dyr och rik Metall. Brenner Dikt. 1: 247 (1713). Folens länd man strängt påspänner / En önskad Sadel, rik och skön. Bellman Gell. 18 (1793). Ett af hofvets rikaste juvelsmycken har blifvit bortstulet. Almqvist DrJ 371 (1834). Frånsidans midt (på danska mynt av bysantinsk typ) intages af ett rikt kors med fyra likstore, rhombiske armar. Hildebrand Medelt. 1: 794 (1894). De tittade bort mot Hallbergens stora, nya hus, ännu omålat, men vackert och rikt ändå. Johnson Här 108 (1935). Rika möbler. Östergren (1936). — särsk.
a) (numera knappast br.) om tyg o. d.: dyrbar; praktfull; äv. (om tyg l. band o. d.) närmande sig 4 c, med tanke på riklig förekomst av guld- l. silvertråd i tyget osv. En kiortill aff riick Sölffwerduck, mett gyllene blomor. HH 2: 5 (1548). 4 al(na)r .. Rijke gulld i söllfwer bandh till Roser på Strumpebandhen. KlädkamRSthm 1648 C, s. 199 a. Ombytet af moden är skadeligare än at hafva rijka tyg. 2RARP I. 2: 164 (1720). En klädning af rikt sidentyg, prydd med spetsar eller inväfd med silfver och guld. SthmModeJ 1845, s. 32. Dalin (1855).
b) om kläder l. klädesplagg o. d.: dyrbar; praktfull; numera nästan bl. dels med anslutning till 4 c (l. 5): rikt (se 4 c μ) utsirad o. d., dels med anslutning till 3: som vittnar om rikedom (se d. o. 1). Ekelund Fielding 171 (1765). Om en Svensk ville kläda sig i den vackraste och rikaste Turkiska drägt med pärlor och diamanter ..; så (osv.). Kellgren (SVS) 5: 265 (1793). Med stjernor öfversållad / var manteln, rik och fin. Tegnér (WB) 5: 84 (1825). Lakejer i rika livréer. Ljunggren Resa 20 (1871). Han är rik och går i rika kläder. FinlSvLyr. 360 (1923). (E. XIV) klädd i sin sydländskt rika högtidsdräkt. Idun 1958, nr 6, s. 15. jfr (†): En hvar (stridsman) i riksta val af all sin rustningsprakt, / Gick framför Godefroi. JGOxenstierna 5: 13 (c. 1817).
c) ss. adv.: dyrbart l. praktfullt o. d.; numera nästan bl. dels övergående i 4 c μ (särsk. i fråga om utsmyckning o. d.), dels med anslutning till 3: på ett sätt som vittnar om rikedom (se d. o. 1). Rikt broderade dynor. Adlerbeth Æn. 25 (1804; lat. orig.: toris .. pictis); jfr 4 c μ. Kläd dig så kostbart som din pung det tål, / Men ej fantastiskt, rikt men icke pråligt. Hagberg Shaksp. 1: 294 (1847). De rikt klädda jungfrurna. Wigström Folkd. 1: 209 (1880). Enkelt eller rikt omramade fönster. Hahr ArkitH 411 (1902); jfr 4 c μ.
Ssgr: A: (5) RIK-AXIG. i sht bot. som har rikligt med ax; särsk. om blomvippa: som består av talrika (små)ax. UtsädT 1893, s. 225 (om vippa av vass).
-BEGÅVAD, se D. —
(5) -BLADIG. om växt l. samling av växter: som har rikligt med blad, bladrik. NF 1: 1022 (1876). Rikbladig vintergröna. Kindberg SvNamn 16 (1905; om Pyrola secunda Lin.). Stora, rikbladiga kolonier (av liljekonvalje). ArkBot. X. 7: 19 (1911). —
(5) -BLASTIG ~blas2tig, adj. [till blast] (mera tillf.) som har rikligt med blast, blastrik. LAHT 1911, s. 442 (om rovor). —
(5) -BLOCKIG ~blok2ig, adj. [till block] (i sht i fackspr.) rik på block, blockrik (se d. o. 1). SvGeogrÅb. 1940, s. 170. —
-BLOMMANDE, se D. —
(5) -BLOMMIG. i sht bot. om växt l. blomställning o. d.: som bär l. innehåller rikligt med blommor; jfr blom-rik. BotN 1863, s. 139 (om blomvippa). Rikblommig ranunkel. Alcenius FinlKärlv. 95 (1863; om Ranunculus polyanthemus Lin.). Rikblommig rams. Kindberg SvNamn 30 (1905; om Polygonatum multiflorum (Lin.) All.).
(4 c) -BLY. [jfr t. reichblei] (numera föga br.) metall. värkbly med jämförelsevis hög silverhalt. Rinman (1789). 2UB 5: 416 (1902). —
(3) -BONDE. [sv. dial. rikbonde] (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) rik bonde. Höglund NilsI 111 (1912). —
-BÄRANDE, se D. —
(4 c, 5) -DRUVIG. (i vitter stil, tillf.) som består av rika (ymniga o. kraftigt utvecklade) druvor. Förträffliga rankor, som bära / Det rikdrufviga vin. Phosph. 1813, s. 205. —
-FASETTERAD, se D. —
Ssg: rikfolks-opera. (tillf.) opera (betraktad ss.) avsedd för rikt folk. Lo-Johansson Stat. 1: 160 (1936). —
(4 c α) -FRISKA, -ning. [jfr t. reichfrischen] (förr) metall. låta (råkoppar o. d.) undergå friskning (se friska I 1 b α) av den art som användes för material med jämförelsevis hög silverhalt; ss. vbalsbst. -ning om denna art av friskning; jfr arm-friskning. Rinman 2: 564, 565 (1789). —
(4 c μ) -FULL, adj. [y. fsv. rikfulder] (†) rikligen fylld (av ngt). Gudh / .. WälSigne thetta Paar, / Mäd alskiöns rijkfult mått. Lucidor (SVS) 262 (1672). Rudbeck Atl. 2: 235 (1689: aff). —
-FÖRGRENAD, se D. —
(4 c α) -GAS, r. [jfr t. reichgas] (i fackspr., föga br.) rik gas (se gas, sbst.1 3); särsk. om sådan gas avsedd för belysning o. uppvärmning. LfF 1913, s. 177. —
-GIVANDE, -GRENAD, se D. —
(4 c μ, 5) -GRENIG. i sht bot. o. skogsv. som har rikligt med grenar, rikt förgrenad. SkogsvT 1908, s. 604 (om gran). 2NF 24: 568 (1916; om blomställningar). —
(3, 4 b, c) -GÖRA, -ning (Schultze). (†) göra (ngn l. ngt) rik(t), rikta. Schroderus Comenius Reg. (1639). Schultze Ordb. 1576 (c. 1755: Rik-görning). —
(5) -HALT, r. (l. m.) (†) metall. hos malm: hög halt av metall. Linné Öl. 22 (1745). Malmens rikhalt. Fennia XIV. 8: 12 (1898). —
(5) -HALTIG. [jfr t. reichhaltig]
1) (numera bl. tillf.) om malm o. d.: som har hög metallhalt, rik (se d. o. 4 c α). VetAH 1745, s. 99. Rikhaltigare malmslag, än de, som tilförene vid hyttan blifvit nyttjade. PH 8: 146 (1766). Uti det rikhaltigaste (cement-)vattnet afskiljes kopparen hvar tredje dag. Rinman 1: 378 (1788). Rikhaltig silvermalm. Östergren (1936).
2) i utvidgad l. bildl. anv.
a) (†) om gruva: som innehåller malm med hög metallhalt; äv. allmännare: (mycket) givande, rik (se d. o. 4 c); äv. om bärgvärk: som ger stor mängd metall i utbyte, inbringande, lönande. GT 1787, nr 37, s. 2. Montesquieu anmärker, att Ungerska Grufvorna, ehuru icke mera rikhaltiga än de Turkiska i Grannskapet, likväl alltid blifvit arbetade med mindre kostnad. LBÄ 25—26: 87 (1799). Holmbergsson Sartorius 35 (1800; om bärgvärk). Rikhaltig grufva. Dalin (1855).
b) (†) om växt: som ger stor avkastning, rikt (se rik 4 c μ) givande. Wasenius NorrlBoskSk. 29 (1751).
c) (†) om banksedel: som representerar ett gott (se god 14 a) mynt; jfr rik 4 c α. AdP 1800, s. 222.
d) allmännare, om ngt sakligt (jfr f): som innehåller l. omfattar mycket; innehållsrik l. mångsidig l. omfattande o. d.; ofta liktydigt med: rik (se d. o. 4 c, särsk. 4 c λ); äv. ss. adv.: innehållsrikt o. d., äv.: rikligt, ymnigt (jfr rik 4 c μ). Rikhaltiga förråd. Ett rikhaltigt urval av exempel. Ödmann ÅmVetA 1785, s. 5. Alla bemödanden .. (att gm konst utrota naturen) äro osmakliga, och tjena endast at gifva et rikhaltigt ämne til skratt. Hasselroth Campe 229 (1794). Carl brände kork och sotade sig mustascher; men Wilhelm målade sig mera rikhaltigt. Sander (o. Flodman) 137 (1871). De båtformiga yxornas typ .. utvecklade sig (i Finland) på ett rikhaltigt sätt. Uppl. 1: 166 (1902). Lektor Lucius .. hyste in .. sitt rikhaltiga bibliotek i en femrumslägenhet. Hellström Malmros 21 (1931). särsk. (†) om indelningsgrund: som har avseende på betydelsefulla l. väsentliga skiljaktigheter; jfr halt, sbst.1 2, haltig 2. Lindblom Log. 276 (1836).
e) [jfr d] (numera bl. tillf.) om författare o. d.: som ger en stor mängd sakuppgifter l. upplysningar o. d.; i sht förr äv.: produktiv; jfr rik 4 b δ. Den rikhaltige samlaren Hottinger. Agardh ThSkr. 1: 62 (1843, 1855). (L. Paulinus Gothus) var en rikhaltig författare. BL 11: 109 (1845).
f) [jfr t. reichhaltig an etw.] (numera bl. tillf.) i uttr. rikhaltig på (förr äv. å) ngt, rik (se d. o. 4 a α) på ngt. Om våre Vitterhets-Snillen .. voro så rikhaltige på kunskaper, som dristige at tadla .., skulle deras Arbeten blifva en vinst för Litteraturen. DA 1793, nr 120, s. 1. Norrmann Eschenbg 1: 391 (1817: å). Bremer Brev 4: 465 (1865).
Avledn.: rikhaltighet, r. l. f. [jfr t. reichhaltigkeit] egenskapen att vara rikhaltig o. d.; särsk. till -haltig 2; särsk.
a) (†) till -haltig 2 a, i fråga om bärgvärk: egenskapen att (kunna) ge stor mängd metall i utbyte. Holmbergsson Sartorius 35 (1800).
b) till -haltig 2 d; särsk.: innehållsrikedom l. mångsidighet l. (vidsträckt) omfattning o. d.; i fråga om språk: uttrycksrikedom. Tyska Språkets rikhaltighet. Hasselroth Campe Dedik. 3 (1794). Genom rikhaltigheten af sitt innehåll har .. (Forcellinis) lexikon utgjort grundvalen för alla följande latinska ordböcker. NF 5: 28 (1881). (Den nye handelsmannens) lager .. överträffade Nestors .. i rikhaltighet. Hellström Storm 366 (1935).
c) [jfr t. reichhaltigkeit an etw.] (numera bl. tillf.) i uttr. rikhaltighet på ngt, rikedom på ngt; jfr -haltig 2 f. Ödmann MPark 299 (1800). —
(5 a) -HÅRIG. rikligt försedd med hår. Fischerström 2: 417 (1780; om svans på tjur). BotN 1892, s. 64 (om blad på växt).
(4 c) -KÄRR. (i fackspr.) kärr som är rikt på (näringssalter o. i allm. äv. på) växtarter. SvBotT 1942, s. 126.
-LASTAD, se D. —
(5 a) -LOCKIG. (rik- 1817 osv. rikt- 1848) (i sht i vitter stil) som har rika lockar; om person l. huvud l. hår o. d. Den riklockige Cynthius. Adlerbeth HorOd. 35 (1817). Därs. 48 (om hår). Rydberg Ath. 275 (1859; om huvud).
(4 c μ) -LUMMIG. (i sht i vitter stil) rikt lummig, som utmärkes av riklig lummighet; om träd l. gren l. lövvärk o. d. (Unggranens) riklummiga grenar. Fitinghoff Tafl. 85 (1886). Lindqvist FinLyr. 1: 15 (1926).
-LÖVAD, se D. —
-MJÖLKANDE, se D. —
(5) -MJÖLKIG. (mera tillf.) om växt: som innehåller rikligt med mjölksaft. Nyman VäxtNatH 1: 50 (1867; om arter av släktet Mulgedium Cass.). —
-MÖNSTRAD, se D. —
(4 c λ) -SINNIG. [jfr t. reichsinnig] (†) skarpsinnig, sinnrik; äv. (om ngt sakligt): betydelsediger l. tankediger o. d. Stiernhielm WgL Föret. 1 (1663). Schultze Ordb. 4109 (c. 1755). särsk. i utvidgad anv., i uttr. riksinnig på ord, om språk: rik på ord. Nicander VirgÆn. 2 b (1751). —
(4 c) -SJÖ. (i fackspr.) sjö som (på grund av hög vätejonkoncentration) är rik på näringsämnen o. därigm har en artrik flora. SvGeogrÅb. 1948, s. 97. —
(4 c α) -SKUM, n. [jfr t. reichschaum] (mindre br.) metall. legering med jämförelsevis hög silverhalt, erhållen vid avdrivning av bly ur sådan legering av bly, zink o. silver som fåtts ss. skum på ytan av ett bad av smält metall. 2UB 5: 427 (1902). TySvOrdb. 1911 (1932). —
(4 c α) -SLIG. [jfr nor. rik slig] (mera tillf.) metall. slig med hög metallhalt. JernkA 1849, s. 237 (vid Kongsbergs silvervärk). —
(4 c α) -SMÄLTNING. [jfr t. reichschmelzen] (†) metall. smältning av enbart rika silvermalmer i särskilda ugnar (”rikugnar”). Rinman (1789). —
(4 c α) -STEN. (†) metall. vid anrikningssmältning av silvermalm erhållen produkt med jämförelsevis hög silverhalt. Rinman 2: 615 (1789; om norska förh.). JernkA 1849, s. 238 (om norska förh.). —
(5) -STRÅIG. (mera tillf.) bot. om gräs o. d.: som har rikligt med strån, som växer i strårika tuvor. BotN 1904, s. 117. —
(3) -STYCKE. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat, mera tillf.) om rik kvinna. Högberg Vred. 1: 201 (1906). Därs. 2: 347. —
(4 c ι) -TALIG. (†) som utgör l. består av ett stort antal; talrik; stundom: månghövdad; äv. ss. adv.: i stort antal, talrikt. VetAH 1809, s. 49. Fremlings auditorium var alltid riktaligt. Ahnfelt StudM 1: 135 (1857). TT 1871, s. 282 (ss. adv.). —
-TONAD, se D. —
(4 c α) -UGN. (†) metall. ugn för smältning av enbart rika silvermalmer; jfr -smältning. Rinman 2: 414 (1789). —
(4 c α) -VASK, n. (†) bärgv. vask med jämförelsevis hög metallhalt; jfr hammar-slag 2. Rinman 2: 757 (1789; om vask använt vid silverframställning). —
(3) -VORDEN, p. adj. (ålderdomligt) som blivit rik (gm ngt). Den genom kriget rikvordne högadeln. Hahr ArkitH 442 (1902). —
-ÅDRAD, se D. —
(3) -ÄNKA. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat, mera tillf.) rik änka. Rikänkan på Hulta. Ericson Fågelkås. 2: 43 (1907). —
B (†): (4 c α) RIKAR- l. RIKARE-STUFF. (-ar- 1613. -are- 1613) koll.: (gm skrädning erhållna) rikare stycken av silvermalm, stuffmalm; jfr ringer-stuff. Hallenberg Hist. 2: 867 (i handl. fr. 1613).
C: RIKE-MAN, se d. o.
D (i allm. till 4 c μ): RIKT-BEGÅVAD, p. adj. (rik- 1936. rikt- 1828 osv.) [jfr t. reichbegabt] rikt begåvad.
(4 c μ, 6 c) -BEPRYDD, p. adj. (mera tillf.) rikt prydd. Riktbeprydda hästar. Franzén Minnest. 2: 350 (1829). —
-BLOMMANDE, p. adj. (rik- 1863 osv. rikt- 1936 osv.) om växt: rikligt blommande. BotN 1863, s. 159. —
-BÄRANDE, p. adj. (rik- 1874 osv. rikt- 1906 osv.) rikligt bärande.
a) om växt o. d.: som bär rikligt med frukt; som ger riklig avkastning. HbTrädg. 4: 56 (1874; om nektarinträd). SD(L) 1894, nr 257, s. 11 (om foderväxt).
b) om mark, jord o. d.: som bär riklig gröda l. ger riklig avkastning; mycket bördig. SD(L) 1901, nr 296, s. 6. —
-FASETTERAD, p. adj. (rik- 1932 osv. rikt- 1936 osv.) (mera tillf.) rikt fasetterad; äv. bildl. Furuhjelm Männ. 322 (1932; bildl.). —
-FLÖDANDE, p. adj. (numera bl. mera tillf.) rikt flödande; särsk. mer l. mindre bildl., motsv. flöda 2. Tessin Bref 2: 298 (1755). En riktflödande bildningskälla. Ljunggren SmSkr. 1: 96 (1868, 1872). —
-FÖRGRENAD, p. adj. (rik- 1936 osv.) (mera tillf.) rikt förgrenad. Rikförgrenade popplar. Hörner ResLop 61 (1936). —
-GIVANDE, p. adj. (rik- 1889 osv. rikt- 1926 osv.) rikt givande (se giva, v. I 11 a). LAHT 1889, s. 235 (om potatissort). Nordlund Orm. 93 (1925; om fiske). —
-GRENAD, p. adj. (rik- 1887 osv.) rikt förgrenad, som har rikligt med grenar. Rikgrenad krona (på träd). Santesson Sv. 257 (1887). —
-LASTAD, p. adj. (rik- 1771—1811) (numera bl. tillf.) rikt lastad. Stora riklastade skutor. Wallenberg (SVS) 1: 216 (1771). Lyceum 2: 214 (1811). —
-LOCKIG, se A. —
-LÖVAD, p. adj. (rik- 1858 osv.) (mera tillf.) rikt lövklädd. Reslig och riklöfvad skog. Hwasser VSkr. 3: 331 (1858). —
-MJÖLKANDE, p. adj. (rik- 1922 osv. rikt- 1936 osv.) om ko o. d.: som ger mycket mjölk, rikt mjölkande. Reuter 2: 175 (1922). —
-MÖNSTRAD, p. adj. (rik- 1926 osv. rikt- 1936 osv.) rikt mönstrad, som har l. bildar ett rikt mönster. Den rikmönstrade hålsömmen. SvD(A) 1926, nr 96, s. 8. —
(4 c η, μ) -TONAD, p. adj. (rik- 1904 osv.) (mera tillf.) om färgtryck o. d.: som utmärkes av (tal)rika färgtoner. 2NF 2: 344 (1904). —
(4 c μ, 6 c) -UTSIRAD~020, p. adj. (i vitter stil, mera tillf.) rikt utsirad. Johansson HomIl. 4: 486 (1846). —
-ÅDRAD, p. adj. (rik- 1931 osv.) (mera tillf.) om möbel o. dyl. l. stil vari möbel osv. målas: som utmärkes av riklig ådring, rikt ådrad. SvKulturb. 7—8: 53 (1931).
Avledn.: RIKHET, r. l. f. [fsv. rikhet; jfr mlt. rīkheit, ä. t. reichheit (mht. rīch(h)eit)] egenskapen att vara rik; rikedom o. d.
1) (numera knappast br.) till 3. Serenius Ooo 2 b (1734). Rikhet .. (dvs.) Rikedom, öfverflöd. Dalin (1855; angivet ss. föga br.); jfr 2.
2) till 4.
a) till 4 a; särsk.
α) (numera bl. ngn gg tillf.) i uttr. rikhet på (förr äv. av) ngt, rikedom på ngt; jfr rik, adj. 4 a α, β. (Gruvans) rikhet på Koppar. HC11H 12: 133 (1697). Thorild Bref 161 (1788: af). jfr (†): (Det svenska språkets) böj'liga kynne, / Jämte thes in'liga dyrd samt rikhet af orden och ämnen. Palmfelt Ecl. Dedik. 11 (1740).
β) till 4 a δ, i (ssgr l.) avledningar; jfr ande-, art-, bild-, blad-, blod-, fisk-, folk-, färg-, gräs-, innehålls-, kunskaps-, ord-, skog-, vatten-rikhet m. fl.
b) (numera bl. mera tillf.) till 4 c: egenskapen att vara väl utrustad l. försedd l. att innehålla l. omfatta mycket o. d.; särsk. (motsv. rik, adj. 4 c λ): innehållsrikhet l. mångsidighet o. d., rikhaltighet (se d. o. b); äv. om egenskap hos språk o. d.: uttrycksrikedom l. ordrikhet (se d. o. 2). (Eng.) Copiousness of a language, (sv.) rikhet af et språk. Serenius K 3 a (1734). Rikheten af ämnet. Gedda ÅmVetA 1793, s. 6. Inbillningens rikhet. Nordforss (1805). Ett landskap, som .. bredde ut sig i obegränsad rikhet. Bendz Piltr. 50 (1918). Vi 1957, nr 48, s. 14. särsk.
α) (†) i fråga om malm: egenskapen att ha hög metallhalt; jfr rik, adj. 4 c α o. rik-halt. Almström KemTekn. 1: 432 (1844).
β) (numera bl. tillf.) i fråga om vatten: egenskapen att ha hög halt av lösta (närings)ämnen. Serenius EngÅkerm. 117 (1727).
Spoiler title
Spoiler content