publicerad: 1958
RIKLIG ri3klig2 l. (numera bl. i vitter l. högre stil, starkt ålderdomligt) RIKELIG ri3kelig2, adj. -are. adv. = (†, Ps. 1536, s. 39, Gustaf III 3: 183 (1782), Ps. 1819, 402: 3), -A (numera bl. ngn gg arkaiserande, Rom. 5: 15 (NT 1526), Wallin Rel. 4: 224 (1837), Östergren (1936)), -AN (†, OxBr. 12: 164 (1613), Därs. 204 (1620)), -EN (G1R 17: 217 (1545) osv.), -T (HH XXXII. 2: 286 (1784) osv.).
Ordformer
(rig- 1537—1538. riich- 1561. rijck- 1549—1697. rik- (riik-, rijk-) 1526 osv. ryk- 1608. -elig (-gh) 1526—1936. -ieligh 1608. -lig 1561 osv.)
Etymologi
[fsv. rikelik(a), adv.; jfr fd. rigeligh, adv. (d. rigelig, adj. o. adv.), nor. rigelig, adj., nor. dial. rikleg, adj., rik(e)lege, rikeslege, adv., isl. ríkulega, adv., på stormannavis, förnämt, präktigt, ståtligt, med stränghet, ríkuligr, adj., ansenlig, ståtlig; jfr äv. mlt. rīk(e)lik, mnl. rikelijc (holl. rijkelijk), fht. rīhlīh, konungslig, rik m. m. (t. reichlich), feng. rīclīc, ståtlig, präktig (jfr eng. richly, adv., rikt); avledn. av RIK, adj. (o. sannol., åtminstone i de nordiska språken, tidigast använt ss. adv.)]
— jfr ÖVER-RIKLIG.
1) ss. adv.: på ett sätt som visar l. ger uttryck åt l. präglas av rikedom l. ymnighet l. överflöd l. frikostighet o. d.; ymnigt, i rikt mått; i stor myckenhet; rundligt, utan all sparsamhet; mer än tillräckligt; på ett överflödande sätt; jfr RIK, adj. 4 c μ. Vara rikligt försedd med pängar, med hjälpmedel. Vara rikligt utrustad av naturen. Later gudz oord rikeligha boo vthi idher medh all wijsdom. Kol. 3: 16 (NT 1526; Bib. 1917: rikligen); jfr BO, v.1 2. Wij haffwe .. rijkeligen nog förseet honom medh godh förläning. G1R 17: 217 (1545). Jagh troor at Gudh .. besörier migh rikeligha medh klädhe och födho. Cat. 1567, s. B 1 a. De små besvärligheter vi måste vidkännas, ersattes rikeligen af de omskiftande nöjen resan medförde. Livijn 1: 282 (1817). Vi blefvo rikligen undfägnade. Læstadius 1Journ. 370 (1831). (Lecitin) förekommer normalt ytterst sparsamt i mjölk men rikligt i äggula och hjärna. Bolin VFöda 192 (1933). — särsk.
a) (numera bl. tillf.) i sådana uttr. som rikligen ha sin utkomst l. föda sig (förr äv. leva l. utkomma), ha sin mer än tillräckliga utkomst l. utan svårighet kunna försörja sig o. d. Twenne arbeta dageligh, / Hwilka sigh föda rijkeligh. Chronander Surge A 2 a (1647). Biskopen .. (kan) laga, at här efter uthi Malmö i stället för tre Capellaner, icke blir mehr än två, så kunna dhe så mycket rikeligare haa sin uthkompst. Wallquist EcclSaml. 5—8: 193 (1681). CivInstr. 407 (1720: rikeligen .. utkomma). Brelin Resa 133 (1758: rikeligen lefva).
b) (mera tillf.) i uttr. rikligen med ngt, rikligt (se 2 d nedan) med ngt. Så tillsättes rikligen med nejlikor (m. m.). Randel SpisSpett 61 (1927).
c) (†) övergående i bet.: (till överflöd) tydligt l. otvetydigt l. klart o. d. Epther thet man nw rikeliga nogh beuisat haffuer ath closterliffwerne är jtt ogudhachtigt och skrymtelighit wäsende, såå (osv.). OPetri 1: 518 (1528). Dens. Kr. 146 (c. 1540).
d) (†) övergående i bet.: dyrbart l. kostbart l. praktfullt; jfr RIK, adj. 6. (Huset) ähr .. Rijkelige thilpyntadt. HH XXXIII. 1: 205 (1561). (Prins Edvard av England hade) imellan 30 och 40 betjenter, dem han klädde rikeliga och höll härliga. Agrell Maroco 1: 511 (1791, 1796).
2) ss. adj.: ordentligt l. försvarligt tilltagen, rundlig; mer än tillräcklig; ofta: som finnes l. förekommer l. fås o. d. i stor mängd l. myckenhet l. i rikt mått, ymnig; äv. (om hår o. d.): yvig; jfr RIK, adj. 4 c, 5. Ha riklig tillgång på ngt. Eschilli MMAlander F 1 b (1630). I Silcke hade wårt krijgzfolck sitt rätta winterqwarteer. .. Der hade wij wårt rijkeliga underhåldh. Bolinus Dagb. 90 (1675). (Jag) kan .. ju få min rikeliga utkomst. Dalin Arg. 1: 29 (1733, 1754). Nu gick gubben, och vi fingo rikelig tid att se oss omkring i rummet. Wetterbergh Genrem. 107 (1842). Po-slätten .. der inbyggarnes flit aftvingar jorden rikliga skördar. Roth 1Geogr. 161 (1881). De ymnighetsgrader, som användas (om växtsamhällen), äro: ymnig, riklig, strödd, tunnsådd och enstaka. Uppl. 1: 92 (1901). Hårlagret (hos smålandsstövaren) är tätt och rikligt. Edström Hund 43 (1948). — särsk.
a) om måltid l. (smörgås)bord o. d.: som utmärkes av mycken förplägnad, rundlig, bastant; jfr RIK, adj. 4 c γ. Nordforss (1805). Den rikliga supéen. Rydberg Frib. 41 (1877). Ett kraftigt och rikligt smörgåsbord. Bolin VFöda 34 (1933).
b) om mått (se MÅTT, sbst.4 3 b, 3 b δ): rik (se RIK, adj. 4 c κ); särsk. i uttr. i rikligt mått. Så give dig Gud .. säd och vin i rikligt mått. 1Mos. 27: 28 (Bib. 1917). 2Petr. 1: 11 (Därs.).
c) (†) om natt: varunder man kan sova länge. På en vecka har jag ej haft långa nätter, och mina sysslor och göromål lämna mig ej hopp om en riklig natt förrän efter måndagen. MoB 3: 153 (1774).
d) i n. sg. substantiverat, i uttr. rikligt med l. av ngt, ngn gg äv. (utan prep.) rikligt ngt, (mycket) gott om ngt, stor mängd l. myckenhet av ngt, uppsjö av ngt; i förb. med prep. av numera nästan bl. i sådana uttr. som rikligt av allt l. av det slaget; jfr 1 b samt RIK, adj. 5 c. (A. I. Arvidssons) dikter i ”Aura” gå gärna i folkvisans tonart, med rikligt af näckar och elfvor. Finland 263 (1893). Man (har) träffat på rikligt med järnmalm. PT 1900, nr 12 A, s. 2. Rikligt grönsaker och frukt i kosten är ett gott retmedel för att få tarmrörelsen i gång. Svartz MatsmältnSj. 166 (1932). StKokb. 17 (1940).
e) i uttr. rikligt tillfälle till ngt l. att göra ngt, ofta förekommande tillfälle till ngt resp. att göra ngt; tillfälle som lämnar goda l. rika möjligheter till ngt resp. att göra ngt; jfr RIK, adj. 5 d. Odhner i 3SAH 6: 122 (1891). Mossorna få rikligt tillfälle att utbreda sig mellan de glesställda stråna. VerdS 138: 10 (1906). Hellström Malmros 22 (1931).
Avledn.: RIKLIGHET, r. l. f. till 2: egenskapen att vara riklig l. att förekomma i rikt mått, ymnighet o. d. PT 1905, nr 207 A, s. 3.
SAOB
Spoiler title
Spoiler content