RINDA rin3da2, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Etymologi
[sv. dial. (Norrb.) räjnd, f., avbarkad mindre trädstam (använd vid hässjande av hö o. ss. gärdselvirke), stång; jfr nor. dial. rind, f., rinde, m., jordrygg, bärgsrygg, rand i tyg, shetl. rind, tygremsa, trästycke; sannol. i avljudsförh. till RAND. — Jfr RING, sbst.3]
