SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1958  
RING riŋ4, sbst.4
Etymologi
[möjl. ombildning av RINN i den icke anträffade bet. ’springande' (jfr RINNA 1 a); jfr uttr. ränn och spring (se RÄNN)]
(föga br.) i uttr. ring och spring, om brådskande omkringlöpande hit o. dit (för att uträtta en mångfald ting). Snart det Söndag är; / Då blir det ring och spring och bjefs och prål. / En kyss! Om Söndag är du min gemål. Hagberg Shaksp. 7: 166 (1849; med ordlekande anslutning till RING, sbst.1 1 a β). Efter en veckas ring och spring var jag redo (för avresa). Grebst 1År 14 (1912).
Spoiler title
Spoiler content