SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1958  
RINGLA, v.3 -ade.
Etymologi
[fsv. ringla, klinga, skramla, sv. dial. ringla, klinga (med bjällror); jfr d. ringle, klinga, nor. dial. ringla, klinga, nyisl. hringla, klinga, rassla, holl. rinkelen, klinga, eng. dial. ringle, ringa, klinga; till RINGA, v.3 — Jfr RANGLA, v.2, RINGELSTAV]
(†) ge ifrån sig ett klingande ljud, klinga, ringa; jfr RINGA, v.3 2. Om midnatten hörde drängarne bjelran, hon gick åt kornladan, där ringlade hon et par timar. GbgMag. 1761, s. 707. Anm. I nedan anförda språkprov användes ordet ringla opers. med oviss bet., möjl.: rassla l. skvalpa l. dyl. Möjl. är ordet dock i stället att hänföra till RINGLA, v.1 5 med bet.: (det) bildas ring(l)ar l. dyl. Det porlar och ringlar så sakta framom stäfven. Sturzen-Becker 3: 90 (1861).
Spoiler title
Spoiler content