SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1959  
RISKA ris3ka2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Etymologi
[sv. dial. riska; till RIS, sbst.1; jfr RISKA, sbst.4]
(bygdemålsfärgat i vissa trakter) kvista träd o. nedhugga buskar på ett markområde (särsk. för att förbättra betet); särsk. i förb. riska upp10 4. Riska upp i skogen och hugga ved. Aldén Hemma 35 (1927).
Spoiler title
Spoiler content