SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1958  
RIST, sbst.7, n.; pl. = (Rosenhane).
Etymologi
[vbalsbst. till RISTA, v.2]
(†) ristande, ristning; särsk. om ristande med sporre i hästs sida. Ähr träet tiukt så kan man giffwa thet twänne rist. Rosenhane Oec. 110 (1662; vid åderlåtningav träd). Sporrhugg, med eller utan rist. Ehrengranat Ridsk. II. 1: 79 (1836).
Spoiler title
Spoiler content