SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1958  
RISTA ris3ta2, sbst.2, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Etymologi
[sv. dial. (Norrl.) rista; till RISTA, v.2]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om (mindre) jordstycke som (nyligen) plöjts l. som med vissa mellanrum brukar plöjas (med ristplog); vall; jfr RIST, sbst.2 4, RIST-JORD, -LAND. Herr Probsten (har) kring nyland eller ristorna up stängdt 320 f(amna)r ny hage. OfferdalKArk. N II 1, s. 168 (1769). Utmagrade ristor eller vallar, där korn ej växer. Landsm. 1911, s. 732 (från Härjedalen).
Spoiler title
Spoiler content