publicerad: 1958
RIST ris4t, sbst.2, r. l. m.; best. -en; pl. -er32 (G1R 25: 559 (1555: risser), Barchæus LandthHall. 20 (1773) osv.) l. -ar (Stiernhielm Parn. 3: 10 (1651, 1668: Rist och Plogar), Gadd Landtsk. 3: 108 (1777) osv.).
Ordformer
(risser, pl. 1555. rist 1554 osv.)
Etymologi
1) (numera bl. mera tillf.) spetsigt l. med spets försett föremål (käpp, stång, ten o. d.) avsett att därmed rita märken l. att rista fåror (jfr 2). VgFmT I. 8—9: 90 (i handl. fr. 1554; sannol. om torvrist). — jfr JÄRN-, TORV-RIST. — särsk. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat): dragjärn, mede (se MEDE, sbst.2), ri (se d. o. 2). Rig 1933, s. 50.
2) skärande del (bestående av ett knivformigt järn, stundom av en i kanten slipad trissa) som sitter fäst på plog(ås) o. som vid plöjning avskär tiltan i lodrät riktning; äv. (i sht i ssgrna SKAL-, SKUM-RIST) om den ss. en plogkropp utformade skärande del som på vissa plogar finns anbragt jämte (framför) l. i stället för risten (i ovan angivna bemärkelse) o. som tjänar att avskala en del av tiltans ytjord o. föra över denna i den intilliggande fårans botten; förr äv. dels om bill på radsåningsmaskin, dels om knivliknande järn på redskap för harvning l. sladdning o. d. 4 ploger, både med risser och biller. G1R 25: 559 (1555). Barchæus LandthHall. 20 (1773; om knivliknande järn på redskap för harvning). Risten bör altid med sin ägg stå fram åt den led dit plogbillens udd visar. Gadd Landtsk. 3: 107 (1777). De ihåliga ristarne .. (på en såningsmaskin) skydda rörens nedre ända och draga de fåror, i hvilka fröen nedglida. Lundequist Landtbr. 129 (1845). 2SvUppslB 22: 1194 (1952). jfr: Ristsladden .. är försedd med en mängd .. järnrister på undre sidan och begagnas för att sönderskära plogtiltor. Grotenfelt JordbrMet. 343 (1899). — jfr CIRKEL-, PLOG-, SKAL-, SKUM-RIST m. fl.
3) (numera bl. i vissa trakter, i sht om ä. förh.) = RIST-PLOG; äv. (i ssgn ÅRDER-RIST) om årder försett med knivliknande järn på sulans undersida. InventSkedvi 1576. Rist med 5 knifvar. Brauner Åker 165 (1752). Plögning på fast linda, som sker med Rist och plog, hvardera för sig. VetAH 1757, s. 269. En plump plog, som endast är ett slags rist. QLm. 3: 24 (1833; om förh. i Hindustan). Gruddbo 289 (1938).
Ssgr (i allm. till 2. Anm. Vissa av nedan anförda ssgr kunna äv. hänföras till rista, v.2): (3) RIST-FÅRA, r. l. f., förr äv. -FÅR, r. l. f. (numera bl. i vissa trakter, i sht om ä. förh.) med ristplog åstadkommen fåra i jord. (Före plöjning av en med rötter uppfylld mosse kör man den med en rist) Sedan plöjer man tvärt öfver dessa rist-forar i korss. Brauner Åker 102 (1752). Levander DalBondek. 1: 373 (1943). —
(1 slutet) -HORN. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) spets på dragjärn; jfr horn 6 c. Rig 1933, s. 29. —
(1) -HÅLLARE, r. l. m. (i fackspr.) på stångpassare: hållare för blyertsstift l. stålspets. HufvudkatalSonesson 1920, 3: 191. —
-JÄRN, sbst.1 (sbst.2—3, se sp. 2166, 2174). [fsv. ristiärn (i bet. 1)]
1) (numera i sht i vissa trakter) = rist, sbst.2 2. Gadd Hvittis 31 (1759). Levander DalBondek. 1: 373 (1943).
2) (†) i utvidgad anv., = -plog. Rist-Järnet .. brukas äfven då, när Jorden är aldeles hård eller förmycket Gräsvuxen, vid Första Plögningen om Våhren, eller om Hösten, då Ärt- och Korn-Landen upkjöres. Gadd Hvittis 31 (1759).
Ssg (till -järn 1): ristjärns-hål. (numera bl. tillf.) i vissa typer av plogar: hål i plogås i vilket rist trädes in o. fästes. Gadd Landtsk. 1: 369 (1773). —
(2, 3) -KAM. (numera bl. tillf.) kam utgörande fäste för kniv(ar) på ristplog. Fischerström 2: 33 (1780). —
(3) -KARL. (numera bl. tillf.) man som kör med ristplog; särsk.: man som styr ristplog (motsatt: körsven). Arrhenius Jordbr. 3: 275 (1861). Hellström NorrlJordbr. 309 (1917). —
(2, 3) -PLOG. i sht kulturhist. jordbruksredskap draget av förspänt (förspända) dragdjur o. undertill försett med ett l. stundom flera knivformiga järn samt använt till att före plöjning av linda l. träda l. vid nyodling genomskära grässvålen (med däri befintliga rötter o. d.) o. dela upp den i remsor som sedan vändas l. sönderskäras av plog; äv.: med rist (se rist, sbst.2 2) försedd primitiv plog utan vändskiva. Med Rist-Plogen .. kjöres .. (vid nyodling) Marken förut (dvs. före plöjningen). Gadd Hvittis 31 (1759). Baron Brauners rist-plog med 5 st. ristar. Dens. Landtsk. 3: 108 (1777). UpplFmT 43: 92 (1931; om hakeplog med plogrist). —
(3) -SKAKLAR, pl. (numera bl. i vissa trakter, i sht om ä. förh.) skaklar avsedda för l. använda till dragning av ristplog. Levander DalBondek. 1: 373 (1943). —
(2, 3) -SKÄRA, sbst.2, f. (†) = -plog. Jtem en harff. Jtem en widieplogh. Jtem enn Ristskära. InventSvärdsjö 1576. —
-SLADD. (†) sladd som på undre sidan är försedd med knivliknande tänder av järn; jfr pinn-sladd. Grotenfelt JordbrMet. 343 (1899). —
-ÅS. (numera bl. tillf.) den del av ristplog i vilken det knivformiga järnet är fäst och i vilkens främre ända en dragkrok är anbragt; jfr plog-ås. LBÄ 44—50: 250 (1801). —
(3) -ÄRJA. (†) köra (på åker o. d.) med ristplog, bearbeta jord med ristplog. Sjögren Journ. 29/4 1788.
Spoiler title
Spoiler content