publicerad: 1958
RITS rit4s, sbst.2, r. l. m. (VetAH 1760, s. 215, osv.) l. (numera i sht i bet. 3 men där uteslutande) n. (Dalin (1855; i bet. 1), Strindberg SvÖ 2: 109 (1883; i bet. 3) osv.); best -en resp. -et; pl. -ar (LfF 1884, s. 27, osv.) l. -er32 (Thomander 3: 411 (1826) osv.), ss. n. = (Dalin (1855) osv.).
Etymologi
[jfr d. rids; i bet. 1 sannol. av t. ritz, vbalsbst. till ritzen (se RITSA, v.); i bet. 2 o. 3 sannol. inhemsk bildning till RITSA, v.; bet. 3 b beror möjl. delvis på anslutning till RITSCH]
1) ritsad linje; repa; äv. om (uthuggen l. utskuren) långsmal fördjupning (i ngt), ränna, skåra; jfr RITSA, v. 1. Rinman 2: 417 (1789; om huggen ränna i sten). På smorda mjölade (bak-)plåtar göres en rits efter hvar och en af dessa (runda papperslappar). Grafström Kond. 227 (1892). Djupa, med svart massa fyllda ritser (i marmorsarkofag). Ahrenberg Männ. 5: 73 (1910). Dekorationen på .. (vissa glasserviser) består (bl. a.) av en tunn graverad rits. SvSlöjdFT 1931, s. 109. — jfr DIAMANT-RITS. — särsk.
a) (i sht i fackspr.) linje åstadkommen i yta av arbetsstycke o. d. till ledning vid dettas bearbetning; jfr RITSA, v. 1 a. Klemming Blecksl. (1848; på bläckplåt). ”Såga efter rits”. SlöjdBl. 1887, nr 3, s. 4. Strykmåttet är oumbärligt .. där man önskar skarpa ritsar, parallella med arbetsstyckets kant. Landsm. XVIII. 1: 17 (1912). Ritser där pappet skall vikas. Kjellin 559 (1927).
b) i sht skom. skåra l. insänkt linje i läder; särsk. om sådan skåra i sula l. bindsula (vari stygnen anbringas vid ovanlädrets fastsyning); äv. om ritsläpp; jfr RITSA, v. 1 b. Sulan, som .. är försedd med en rits för tråden. 2UB 8: 571 (1900). SDS 1908, nr 185, s. 4 (om ritstäpp). Rig 1934, s. 99.
c) (†) i utvidgad anv. (jfr d), om delningscirkel. VetAH 1760, s. 215. jfr: Diametern af delnings-ritsen. Därs.
d) (numera knappast br.) i utvidgad anv. (jfr c), = RITSA, sbst. 2; äv. (i ssgn ÅLDERS-RITS) om fåra (se FÅRA, sbst.2 2 b) i ansiktshud. Maskstunget trä, hvars små hål och ritser svårligen kunde efterbildas. Thomander 3: 411 (1826).
e) (tillf.) bildl., om skiljelinje (mellan grupper av människor o. d.). Järnvägarna, den stigande samfärdseln (m. m.) .. ha så småningom plånat ut den förra ritsen (mellan nylänningar o. österbottningar i Helsingfors). Ahrenberg Männ. 5: 158 (1910).
2) (i fackspr.) om spetsig(t) (stickande l. skärande) värktyg l. anordning för ritsning (se RITSA, v. 1); ritskniv. En mängd små knifvar eller ”ritsar”, hvilka .. rista skåror i (en träskiva). LfF 1884, s. 27 (i maskin för tändstickstillvärkning). En kombination av skomakarkniv .. och rits. Levander DalBondek. 2: 270 (1944). Centrumborren har en ogängad, trekantig centrumspets och i ena kanten av den borrande delen ytterligare en spets, kallad rits. Varulex. Byggn. 2: 12 (1955).
3) (mera tillf.) abstr.: (hastigt) ritsande.
a) motsv. RITSA, v. 1. Med ett rits hade han (medelst en kniv) öppnat en åder på insidan af sin arm. Strindberg SvÖ 2: 109 (1883).
b) motsv. RITSA, v. 3. Med ett hastigt rits strök han .. (svavelstickan) öfver sin breda akterdel. Dahllöf Brudkr. 127 (1910).
Ssgr (till 1. Anm. Vissa av nedan anförda ssgr kunna äv. hänföras till ritsa, sbst.; jfr äv. ritsa, v. ssgr): RITS-FRI. (i sht i fackspr.) som är fri från ritsar. Ericsson Ur. 109 (1897; om stålplåt). —
(1 b) -LÄPP. skom. om kant längs rits i läder; i sht om tunn sådan kant på ena sidan om rits gjord i sned vinkel mot lädrets yta. SvLädSkoind. 1911, s. 216. —
(1 b) -NEDLÄGGARE, r. l. m. skom. med åsar försedd, rörformig metalldel som trädes på maskinaxel o. vid rotation tjänar att tillsluta rits. PrislCFNordströmSthm 1939, s. 70. —
(1 b) -PIPA, r. l. f. skom. värktyg bestående av en krökt metallspets o. avsett för fördjupning av rits. SvSkoT 1927, s. 57. —
(1 b) -ÖPPNARE, r. l. m. skom. mejselliknande värktyg avsett för öppnande o. vidgande av rits. KatalSkomatMonopolÖrebro 1945, s. 22.
Avledn.: RITSIG, adj. [delvis möjl. äv. till ritsa, sbst.] (numera bl. tillf.) om yta o. d.: försedd med l. full av ritsar l. repor. Ericsson Ur. 33 (1897).
Spoiler title
Spoiler content