publicerad: 1959
RIVARE ri3vare2, om person m.||(ig.), om djur m. l. r., om sak r. l. m.; best. -en, äv. -n; pl. =.
Etymologi
person l. djur som river l. föremål som l. varmed man river o. d. (Eng.) Scratcher .. (sv.) rifvare. Serenius Ccc 2 b (1734). — särsk.
a) om person; särsk. (i sht i fackspr.) om textilarbetare som sköter en rivmaskin (se d. o. a); jfr RIVA, v.2 I 1 e. InkBeskattnNorrk. 1911, s. 37.
b) tekn. maskin l. maskindel för sönderrivning av ngt (jfr 12); särsk. om med piggar försedd vals för sönderrivning av pappersmassa efter urvattning. TNCPubl. 29: 30 (1958).
2) motsv. RIVA, v.2 I 3, om fågel som (med näbben) river loss kottar från granar; i ssgn KÄGEL-RIVARE.
3) (tillf.) motsv. RIVA, v.2 I 3, III 2, 4, 5: (krattliknande) redskap använt att riva upp torv med. I Oldenburg och Hannover .. upprefs .. hvitmossan med mindre rifvare eller jernkrattor med 5 à 6 klor. LAHT 1889, s. 310.
4) (†) entomol. motsv. RIVA, v.2 II 2 a: skalbagge av släktet Hispella Chap. (vars arter utmärkas av tagglika utskott på kroppen vilka kännas vassa vid beröring); i pl. äv. ss. benämning på släktet. Retzius Djurr. 82 (1772). Dalin (1855).
5) (numera bl. tillf.) motsv. RIVA, v.2 III 4, 5: arbetare med uppgift att riva ut träkol ur ugnar för träkolning. JernkA 1904, s. 228.
6) (i fackspr.) motsv. RIVA, v.2 III 5, 6: för upprivning l. uppluckring av hårda (t. ex. makadamiserade) vägbanor använd vägmaskin, försedd med en rad ”tänder” l. dyl. som kunna pressas ned i vägbanan o. därvid riva upp (det översta skiktet på) den. 2NF 33: 73 (1921). VaruhbTulltaxa 1: 499 (1931). jfr VÄG-RIVARE.
7) (numera nästan bl. i skildring av ä. förh.) vap. motsv. RIVA, v.2 III 5, IV 1: i ett friktionsrör anbragt tandad tråd av mässing o. d., som, då den utdrages, gm friktion antänder tändsatsen i friktionsröret. Tigerhielm 16 (1867). 2SvUppslB 10: 868 (1949).
8) (i fackspr.) motsv. RIVA, v.2 III 5, V: svagt koniskt värktyg varmed ett (borr)hål i metall kan utvidgas o. jämnas till, upprymmare, (justerings)brotsch, rivål. Luttrop Svarfk. 266 (1839). 2SvUppslB (1952).
9) motsv. RIVA, v.2 IV 1, om arbetare som avjämnar o. glättar ngt gm gnidning o. d.; i ssgn EFTERRIVARE.
10) i sht boktr. motsv. RIVA, v.2 IV 1: tjock, läderklädd trälist med skarp kant, med vilken papperet (under gnidning) tryckes mot stenen i en litografisk handpress l. mot stocken vid tryck från träsnitt o. d.; äv. om med tagel o. d. hårt stoppad (o. med skaft försedd) läderboll med vilken papperet trycktes mot stocken i vissa äldre litografiska handpressar. LfF 1841, s. 18. HantvB I. 7: 343 (1939).
11) motsv. RIVA, v.2 V (a): person som (yrkesmässigt) finfördelar ngt; i sht i ssgrna FARG-, TOBAKS-RIVARE.
12) (i fackspr.) motsv. RIVA, v.2 V: maskin l. maskindel varmed ngt finfördelas; jfr 1 b. Olbers Fleischer 94 (1891; om maskin för rivning av torv till torvströ). Ångmaskinen (vid torvströfabriken) .. drager utom rifvare och pressar kapsåg och klinga. SkogsvT 1910, s. 137. jfr MANDEL-, POTATIS-, TORV-RIVARE m. fl.
13) (i sht i fackspr.) motsv. RIVA, v.2 V (a): pistill (se d. o. 1), mortelstöt; äv. (i kvarn l. kvarnliknande inrättning): vridbar kropp (av metall o. d.) som ligger an mot ett underlag (en skål o. d.) o. som vid kringvridning river sönder (finfördelar) ett ämne o. d. mot underlaget (jfr LÖPARE 14, 15). Wallerius ChemPhys. 1: 33 (1759; i kvarnliknande inrättning för pulverisering av fasta ämnen). En porslins- eller marmormortel med .. rifvare af samma ämne. AHB 92: 10 (1876).
14) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat, i sht om ä. förh.) motsv. RIVA, v.2 V c: arbetare som för(de) stålkilen vid ”rivning” av slipstensämnen. Levander DalBondek. 2: 13 (1944).
15) i sht sjöt. motsv. RIVA, v.2 VII 1: rivande (se RIVA, v.2 XVIII 5) vind(by), hård vind. Konow (1887). Vi kom för fulla segel in i Grisslehamnshamnen för en ostlig rifvare. Engström Äfv. 50 (1908). Victorin Örnung. 96 (1932).
16) (föga br.) motsv. RIVA, v.2 VII 2, bildl.: rivande (se RIVA, v.2 XVIII 7) person. En hänsynslös rivare och pådrivare. Koch GudVV 2: 100 (1916).
18) motsv. RIVA, v.2 XIII: person som sätter sig upp emot l. mästrar domstols beslut vid ting l. som bryter mot tingsfriden l. dyl.; i ssgn TING-RIVARE.
Ssgr: (jfr 12) RIVAR-, äv. RIVARE-APPARAT. (i fackspr., mera tillf.) = rivare 12. MosskT 1889, s. 438. —
(12) -VALS; pl. -ar. (i fackspr.) vals tjänande att riva ut (finfördela) en massa o. d. (o. överföra den till ett annat organ i en maskin o. d.); särsk. (boktr.) om vals varmed tryckfärg (ut)rives (o. överföres till den l. de valsar som anbringar (anbringa) färgen på tryckformen); rivvals. MeddSlöjdF 1893, s. 100. TNCPubl. 29: 62 (1958; för fördelning av smet för bestrykning av papper vid papperstillvärkning).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content