SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1959  
ROCKA rok3a2, sbst.2, r. l. f.; best. -an; pl. -or (Linné Sk. 148 (1751) osv.) ((†) -er Fries BotUtfl. 3: 218 (1864: Puggerocker)).
Ordformer
(rocka 1751 osv. roka 1823)
Etymologi
[sv. dial. rocka; jfr sv. dial. rockagräs, kärrfräken, d. rokke, rok, nor. dial. (kjerring)rokk; sannol. till ROCK, sbst.2; stjälkens topp (med sporgömmena) har en viss likhet med en linkäpp l. ett rockhuvud med pålindat spinngods. — Jfr ROCKA, sbst.3]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) växt av släktet Equisetum Lin., fräken; särsk. om växten Equisetum arvense Lin., åkerfräken. Linné Sk. 148 (1751; från Skåne). Bolin Åkerogräs. 84 (1926; från Skåne). — jfr PUGG-ROCKA.
Spoiler title
Spoiler content