[sannol. till sv. dial. rocka, vagga, gunga (se RUCKA, v.). — Jfr ROCKA, sbst.7]
(†) flöte för markering av platsen för ett fiskeredskap, vakare, vettare. På botnen lägges et par stenar, at tinan må sjunka ned, och vid henne bindes et rep med en vete eller råcka, som på vatnet visar hvaräst tinan skal igentagas. Linné Vg. 191(1747).
