SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1959  
ROMPERA l. RUMPERA, v. -ade. vbalsbst. -ING.
Ordformer
(romp- 17491898. rump- 18321871)
Etymologi
[jfr t. rumpieren; av fr. rompre, av lat. rumpere, bryta (se KORRUMPERA, RUPTUR)]
(†)
1) bryta sönder; fördärva, skada; åtskilja. (Man) måste .. taga sig till vara, att ej med pincetten blott fatta en af arterens väggar, emedan på detta sätt alla hinnorna rumperas på ena sidan. TLäk. 1832, s. 18. Hygiea 1839, s. 215. Dalin 702 (1871).
2) bryta l. göra slut på (en förlovning); göra om intet (ett planerat äktenskap). Knorring Vänn. 3: 6 (1835). Förlofningen blef romperad. Svea 1849, s. 187. Romperingen af det påtänkta partiet. Lindahl SvMill. 3: 280 (1898).
3) vid fäktning: slå värjan ur motståndarens hand; avväpna (ngn). Dalin 702 (1871).
4) i uttr. rompera reversi, se REVERSI c.
5) i uttr. rompera kort, (tvärt) dra sig undan l. ”ta sin Mats ur skolan” l. dyl. Jag blandades .. deruti (dvs. i frimureriet) allt mer och mer .., till dess jag ändtligen, med ett bergadt samvete, romperade kort och afhöll mig derifrån. Schröderheim Ant. 89 (1795).
Spoiler title
Spoiler content