(rot- 1848 osv. råtar, pl. 1656. rötter, pl. 1660)
Etymologi
[sv. dial. rot, rote, n.; jfr nor. dial. rot, n., nyisl. hrót, n., got. hrōt, n., alla med bet.: tak; av omtvistat urspr.; formen rötter beror möjl. på anslutning till pl. av ROT, sbst.1, men kan äv. vara att hänföra till RÖTE, stänger l. bräder]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat, o. etnogr.) var o. en av de stänger l. bräder som utgöra underlag för taktäckningsmaterial; äv. koll.: om sammanfattningen av dessa stänger osv.; jfr RAFT 1. Råtarna på tornet. Murenius AV 325(1656). Tuenne rötter behöfwess (till kyrktaket). Därs. 460(1660). Taket täckes med rote, näfver och torf. LfF 1848, s. 302. Sedan takstolen är rest, pålägges rotet, ett tunt lager af 1 tums-bräder. TurÅ 1905, s. 84 (om förh. i Västerb.).Roten i taket äro belagda med ett lager av torv. FolklEtnSt. 1: 76(1916; om förh. i Österb.).
