SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1959  
RUDENTERAD, p. adj.
Etymologi
[av fr. rudenté, till lat. rudens (gen. rudentis), tåg, tross. — Jfr RUDENTUR]
(†) försedd med ”rudentur”. (Kolonner) vid pass 19 alr höga Canelerade och rudenterade til nedre delen. Palmstedt Res. 104 (c. 1780).
Spoiler title
Spoiler content