RUDERA rɯ4dera, sbst. pl. oböjl.
Etymologi
[jfr t. o. eng. rudera; av lat. rudera, ruiner, grus, pl. av rudus, grus, möjl. rotbesläktat med rudis (se RUDIS). — Jfr RUDER, RUDERAL-, RUDERAT-]
(i lärt fackspr.) rester av byggnader o. d., ruiner; spillror, lämningar; (högar av) grus l. avfall o. d. Ett steenklöster, om hwilket och synes rudera af gamble förskantzningar. Palmquist ObsRyszl. 21 (1674). AktsamlKungsådreinst. 152 (1684; om lämningar efter fiskebyggnad). Atriplex patula L är en typisk inlandsväxt, som endast undantagsvis och då nästan alltid på rudera och avskräde anträffas på stränderna. BotN 1919, s. 46. Järn och slagg och rudera av tillverkningsplatser ge .. tydliga bilder av ett hantverk som lade grunden till vår moderna kultur. RöstRadio 1940, nr 27, s. 3.
