SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1959  
RUGG rug4, adj.
Etymologi
[sv. dial. rugg; till RUGGA, v.3]
(numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) i uttr. vara (l. bli) rugg, om fågel: rugga (resp. börja rugga). Mariæ Besökelse tid i Julii månad .., då Gåsen blir rugg. Högström Lapm. 169 (1747). Jacobi tid då Sjöfogeln är rugg. Hülphers Norrl. V. 3: 145 (1797).
Spoiler title
Spoiler content