SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1959  
RUGGA, sbst.2, l. RYGGA, r. l. f.; best. -an.
Ordformer
(rugg- 17101774. rygg- 1736, 1764)
Etymologi
[sv. dial. rugga (Hälsingl.), rigga (Delsbo); sannol. etymologiskt identiskt med RODGA. — Jfr RACKA, sbst.4, ROCKA, sbst.5, ROSKA]
(†) sädesrost; jfr RACKA, sbst.4 2, ROCKA, sbst.5 3, RODGA 2, ROSKA. Broman Glys. 1: 340 (1710). När denna skadeliga Ryggan om hösten slår sig på råg-brådden. Lenæus Delsbo 21 (1736, 1764). Rugga lägger sig rödbrun på sädesaxen. Ehrenmalm Res. 34 (1743). Bennet Jordmärg 26 (1745, 1774).
Spoiler title
Spoiler content