RUMINERAD rum1ine4rad l. rɯ1-, i Sveal. äv. -e3rad2, p. adj.; n. -at.
Etymologi
[jfr t. ruminiert, eng. ruminated; eg. p. pf. av RUMINERA; förklarat ss. beroende på att frövitan liknar antingen ngt tuggat (i så fall bildat direkt till RUMINERA) l. utseendet hos idisslarnas streckade kindtänder (i så fall bildat till nylat. Ruminantia, underordningen idisslare, till lat. ruminare, ruminari, idissla (se RUMINERA), med anslutning till RUMINERA). — Jfr RUMINAT]
bot. om frövita: vars yta är djupt veckad (varigm frövitan i genomskärning får ett marmorerat utseende). 2NF 19: 92 (1913). 2SvUppslB (1952).
