SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1960  
RUMINAT rum1ina4t l. 1-, adj.; n. =.
Etymologi
[jfr eng. ruminate; av nylat., lat. ruminatus, p. pf. av ruminare (se RUMINERA)]
(mindre br.) bot. ruminerad. 2NF (1916). 3NF (1932).
Spoiler title
Spoiler content