[fsv. rusk, buller; jfr nor. dial. rusk, nyisl. rusk, båda med bet.: buller; vbalsbst. till RUSKA, v.2; jfr äv. mlt. rūsch, holl. ruisch]
(†) i fråga om träd l. löv: sus, susande, prassel; jfr RUSKA, v.2 2. Bellman (BellmS) 2: 73(c. 1780, 1791). Ett rusk bland skogens löf hans skrämda öra hinner, / Bestört han ser sig om, men blott en flicka finner. Dens. Gell. 137(1793). Trädens rusk från ek och al. Dens. SkrNS 2: 258(1793).
SAOB
