publicerad: 1960
RUSKA, v.2 -ade (2Sam. 5: 24 (Bib. 1541: ruskar, pr. sg.), Möller (1807)), äv. pr. sg. -er (Stiernhielm Herc. 197 (1648)). vbalsbst. -ANDE (Hes. 3: 13 (Bib. 1541), Kling Spect. Gg 3 a (1735)); jfr RUSK, sbst.2
Etymologi
[fsv. ruska, rusa (bullersamt); jfr d. ruske, susa, rassla, nor. dial. ruska, rassla, föra oväsen, nyisl. ruska, störa; sannol. till samma rot som föreligger i isl. rosi, stormby (jfr RUSK, sbst.5), o. möjl. äv. i RUSA, v.1; delvis möjl. dock av mlt. rūschen, larma, brusa, storma fram, motsv. mnl. ruusschen (holl. ruischen), mht. rūschen (t. rauschen) o. möjl. äv. feng. hrȳscan, susa, brusa, knaka (eng. rush; se RUSHA); sannol. ofta anslutet till RUSKA, v.3 — Jfr RUSSLA, RYSK, adj.3]
1) i fråga om kraftigt o. ihållande (o)ljud: bullra, larma; stimma, stoja, väsnas; slamra, smattra, dåna; stundom svårt att skilja från RUSKA, v.3 (I sovkammaren) pläger man .. snart vpwakna när thet bultes ropas, och ruskas. SNicolai Beningen C 1 b (1646); möjl. till RUSKA, v.3 I 1. Många Tusend Menniskiors och Hästars Sorll, ruskande, Buller, Gnyy och gnäggiande. Sylvius Curtius 333 (1682). Liud och ruskande af fallande strömar. Hiärne 2Anl. 254 (1706).
2) i fråga om jämförelsevis svagt ljud, i sht ljud som frambringas av (vind som sätter) träd o. blad (i rörelse) l. av vingar på fåglar o. insekter o. d.: prassla, susa; brusa, surra; äv. opers.; ofta svårt att skilja från RUSKA, v.3 III a β. Hon fructar for jtt ruskande löff. OPetri 2: 189 (1528). När tu fåår höra, at thet ruskar offuerst vppe j skatanar aff Päronaträän, så (osv.). 2Sam. 5: 24 (Bib. 1541; Luther: das rausschen auff den wipffeln). Iagh hörde itt ruskande aff diwrens wingar, hwilke sigh slogho emoot hwar annan. Hes. 3: 13 (Bib. 1541; Luther: das rauschen). (Binas) Ruskande, som höres uthaff theras Wingar i Stocken. IErici Colerus 2: 78 (c. 1645). Then snälle vestvinn surrer iblandh och rusker i löffven. Stiernhielm Herc. 197 (1648; uppl. 1658, 1668: raskar). För (dvs. i stället för) Foglars drill och söta toner, / Af ruskand vind fyls örat opp. Nordenflycht QT 1744, s. 40. (Sv.) Ett ruskande löf, (t.) ein rauschendes Laub. Heinrich (1828). särsk. om vatten: porla; anträffat bl. i förb. RUSKA FRAM.
Särsk. förb.: RUSKA FRAM. (†) till 2 slutet, om vatten(drag): porla fram. Källor och lefwande Watn .. / Ruska så sachtliga fram, genom blanke små glittrande steenar. Stiernhielm Herc. 267 (1648, 1668).
Spoiler title
Spoiler content