[jfr t. routinier, eng. routineer; av fr. routinier, till routine (se RUTIN, sbst.1)]
(†) person som har (stor) rutin, rutinerad yrkesman; person som har stor praktisk erfarenhet o. väl uppövad teknisk färdighet (men saknar djupare teoretiska kunskaper o. förmåga av teoretisk analys); person som handlar o. tänker rutinmässigt. I Tyskland vill man anlägga .. kirurgisk-medicinska Seminarier .. der den ostuderade ungdomen kunde bildas till Routinierer, utan att undervisas i praktikens vettenskapliga grunder. JournLTh. 1810, s. 931. Jag ansåg honom .. endast, såsom en okunnig routinier, med stor, dels i naturanlag dels i öfning grundad technisk färdighet. Hwasser VSkr. 1: 23(1852). ASScF 18: 566(1891). Ekbohrn(1904). —
