RUTINÖR rɯ1tinö4r l. rut1-, l. -œ4r, m.||(ig.); best. -en, äv. -n; pl. -er.
(mera tillf.) person som har (stor) rutin (men saknar djupare teoretiska kunskaper o. förmåga av teoretisk analys); person som handlar o. tänker rutinmässigt; äv. närmande sig bet.: vanemänniska. Faktum (har) varit att han spelat absolut rätt och väl, fast ”rutinören” ej varit i stånd att begripa det. HandlednBridge 4 (1904). De svenska radiolyssnarnas normala standard av rutinörer, posörer och medelmåttor. GbgP 1955, nr 332, s. 11.
