SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1960  
RYMMEN rym4en, sbst. oböjl.
Etymologi
[sg. best. av ett vbalsbst. till RYMMA (bildat liksom t. ex. LUFF till LUFFA, v.1) l. möjl. ombildning av rymden i uttr. på rymden (se RYMD I 1 c α)]
(vard.) i uttr. på rymmen, på rymmarstråt, på rymmarfärd. F. d. fängelseinterner och annat anstaltsfolk .. som är på rymmen. Vi 1952, nr 6, s. 12. Yngling ”på rymmen” berättar sin historia. DN(A) 1956, nr 19, s. 1. Rasmus väntar sig stryk av ”Höken”. Fasan för detta driver honom ut på rymmen. SvD(B) 1956, nr 328, Bil. s. 2.
Spoiler title
Spoiler content