publicerad: 1960
RYMMEN rym4en, sbst. oböjl.
Etymologi
[sg. best. av ett vbalsbst. till RYMMA (bildat liksom t. ex. LUFF till LUFFA, v.1) l. möjl. ombildning av rymden i uttr. på rymden (se RYMD I 1 c α)]
(vard.) i uttr. på rymmen, på rymmarstråt, på rymmarfärd. F. d. fängelseinterner och annat anstaltsfolk .. som är på rymmen. Vi 1952, nr 6, s. 12. Yngling ”på rymmen” berättar sin historia. DN(A) 1956, nr 19, s. 1. Rasmus väntar sig stryk av ”Höken”. Fasan för detta driver honom ut på rymmen. SvD(B) 1956, nr 328, Bil. s. 2.
SAOB
Spoiler title
Spoiler content