RYTMIKER ryt4miker, äv. 302, m.||ig.; best. -n; pl. =.
Etymologi
[jfr t. rhythmiker; av lat. rhythmicus (se RYTMISK)]
om person med avs. på dennes sätt att behandla rytmen i ngt; särsk. om person med god behandling av rytmen i ett musik- l. diktvärk; äv. om person som ägnar sig åt l. är hemmastadd i rytmik (se d. o. 2). Norén (o. Morén) Koral. XXXV (1891). Som rytmiker hör .. (Snoilsky) icke heller till de omedelbart vinnande. Böök SvStud. 146 (1913). Runeberg var icke någonsin rytmiker och melodiker såsom t. ex. Stagnelius. Hedvall RunebgStil 177 (1915).
