RYTMICITET ryt1misite4t l. 0104, r. l. f.; best. -en.
egenskapen att vara rytmisk; särsk. i anv. motsv. RYTMISK a α α' o. β'. Tholander Ordl. (c. 1875). Rytmiciteten, d. v. s. kongruensförhållandet mällan .. taktraden (schemat) och .. värsraden (täxten). Wulff Värsb. 58 (1896). (Känslan) har en tendens att .. slå öfver i sin motsats, i enlighet med rytmicitetens lag: när glädjen hos barnet blir trött, slår den öfver i olust. Larsson PoesLog. 68 (1899). Från fonetiken .. fördes (F.) Wulff in på .. frågan om versens rytmicitet. 2NF 32: 1194 (1921).
