SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1961  
RÅN 4n, sbst.2, n.; best. -et; pl. =; äv. (numera företrädesvis ss. senare led i ssgr) 4, sbst.7, n.; best. -et, äv. -t; pl. -n (BoupptRasbo osv.), äv. (numera bl. i södra Sv., vard.) = (Schroderus Comenius 408 (1639) osv.) l. (mera tillf.) -r (Carlsson GlestGård. 47 (1943)); förr äv. RÅD, sbst.5, n.
Ordformer
((råå, rho) c. 1635 osv. råd 1638 (: Rådh-Järn), 1746. rån 1755 (: tunnråns-järn), 1765 (: Rånjärn) 1911 osv.)
Etymologi
[kortform av gorån resp. gorå (se GORÅ)]
ett slags jämförelsevis tunt, mönsterpressat, voffelliknande, ofta frasigt o. sprött bakvärk (i allm. av vetemjöl, socker, grädde l. mjölk, stundom äv. ägg o. smör) gräddat mellan flata, på insidan mönstrade järn (rånjärn), gorå(n); äv. om liknande bakvärk som framställes fabriksmässigt, särsk. ett slags tunna käx (i allm. med fyllning). Rullat rån, rullrån. Schroderus Dict. 157 (c. 1635). 1. st: Rå järn till tiåcka Råhn. BoupptRasbo 1709. Tunna Rån som bakas i aflånga Järn. Til ett stop miölk tages fem Ägg, .. skirt smör, Socker, Muskott, Cardemummor, Anis. Oec. 198 (1730). Sen bakade Kristin rån åt oss i en tång, som hon höll inne i elden. Lindgren AllBarn 37 (1946). — jfr RULL-, SOCKER-, TJOCK-, TUNN-RÅN m. fl. samt KANEL-, KAVLE-, KRUM-RÅ.
Ssgr: RÅN-BAGARE. Schroderus Dict. 54 (c. 1635: Rååbakare).
-FABRIK. Bonde Tro mig 125 (1936).
-JÄRN. redskap bestående av två medelst gängor förenade, flata, på insidan mönstrade järn mellan vilka rån gräddas; jfr gorå-järn. Stiernman Com. 2: 133 (1638: Rådh-Järn). GHT 1943, nr 220, s. 6.
-LAGG. jfr -järn. VaruförtTulltaxa 1: 257 (1912).
-STRUT. strut bestående av hoprullat rån (ofta fylld med vispgrädde o. sylt l. glass o. d.). SAOL (1950).
Spoiler title
Spoiler content