SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1961  
RÅNA, v.2 -ade.
Ordformer
(äv. råå-)
Etymologi
[sv. dial. råna; jfr nor. dial. råna; inkoativ till RÅ, adj. — Jfr RÅNAD, sbst.2]
(†) bli rå l. fuktig; upptaga luftens fuktighet (o. därigm komma att svälla l. slå sig l. bli mjuk l. slak l. dyl.). Schroderus Comenius d 5 b (1639). Emedan Säden rånar i vått väder, fast den är torr sammanlagd, så (osv.). HushBibl. 1755, s. 209. Spannemål, torrt Kött eller Fläsk, torr Fisk .., Kalck, och dylike varor, som råna eller svälla kunna. PH 6: 4296 (1756). Veden rånar. Widegren (1788). Sundén 2: 291 (1888).
Särsk. förb. (†): RÅNA TILLBAKA. på nytt upptaga fuktighet (o. svälla) l. dyl. Brahe Oec. 96 (1581; uppl. 1920). Halm med ogräs som ej fått erforderlig torka rånar tillbaka efter inpackning i Lada. NVexjöBl. 1847, nr 35, s. 3.
Spoiler title
Spoiler content