RÅNAD, sbst.2, r. l. m. l. f.; best. -en; o. RÅNA, sbst.2, r. l. f.
Ordformer
(-a 1640—1729. -ad 1727—1837)
Etymologi
[jfr sv. dial. råne, rånne, fuktighet, dagg; avledn. av RÅ, adj., l. RÅNA, v.2]
(†) råhet o. d.; särsk. i anv. motsv. RÅ, adj. 5:egenskapen l. förhållandet att ha en viss vätske- l. fuktighetshalt, fuktighet; äv. konkret(are), om vätskehalten l. vätskan l. musten (se MUST 5) i ngt. Linc.(1640; under cruditas). At marken om våhren får af den frodiga och fortväxande rågbrådden någon skugga, hvaraf rånaden uti en långsam torcka om våhren mera hålles qvar i jorden. VetAH 1748, s. 29. Stackad bibehåller .. (säden) en viss rånad, hvilken i stacken snarare till- än aftager. LfF 1836, 3: 86.KronobgLT 1837, nr 9, s. 1 (i åkerjord).
SAOB
