publicerad: 1961
RÄDDHÅGA räd3~hå2ga, r. l. f. l. m.; best. -an; pl. (†) -or (Sahlstedt (1773), Geijer I. 3: 98 1825)); förr äv. RÄDDIGE l. RÄDDOGE l. RÄDDUGE, m., l. RÄDDHUGE l. RÄDDHÅGE, r. l. m.; best. -en; förr äv. RÄDDOGA l. RÄDDHUGA, f. l. m.; best. -an; förr äv. RÄDDHÅGAN, r. l. f.
Ordformer
(red- 1541—1693. reedd- 1555. räd- 1544—1755. rädd- (redd-) 1523 osv. rädde- 1656 (: ræddehogan, sg. best., ss. obj.). -egha 1526 (: räddegha, efter prep.). -hoga 1540 (efter prep.), 1665 (ss. subj.)—1830. -hogan c. 1710. -hoge 1541 (ss. subj.), 1580 (efter prep.)—1784. -huga 1541 (ss. obj.), 1657 (ss. subj.)—1691. -huge 1632 (: redhuge, efter prep.)—1739 (: rädhuge). -håga c. 1620 (ss. obj.), 1657 (ss. subj.) osv. -håge 1611 (ss. subj. o. efter prep.) —1873. -ige 1550 (ss. obj.)—1583 (efter prep.). -oga 1523 (ss. obj.), c. 1585 (ss. subj.)—1646. -oge 1526 (ss. subj. o. efter prep.)—1551 (efter prep.). -uga 1526 (efter prep.)—c. 1540 (efter prep.). -uge 1526 (ss. subj.)—1594 (efter prep.))
Etymologi
[fsv. räddughe, rädd(h)oghe, m., räddogha, f.; jfr fd. ræd(h)uge (möjl. lånat från fsv.), nor. dial. ræddu(g)je, ræddågå, ræddäue; sannol. av RÄDD o. -HÅGA; delvis möjl. dock (åtminstone i sv.) avledn. av fsv. räddogher, rädd (l. motsvarigheter härtill; jfr fd. rædug, rädd), till RÄDD (för bildningen jfr t. ex. fsv. girughe, m., begär, till girugher, begärlig), o. i så fall sedermera ombildat o. uppfattat ss. en ssg av RÄDD o. -HÅGA; formen räddhågan är sannol. en ombildning efter mönster av sådana sbst. som FRUKTAN. — Jfr RÄDDIGHET]
1) (i sht med vitter prägel) rädsla (se d. o. 1), fruktan; klenmod, försagdhet; ängslan, bävan; räddhågat l. klenmodigt l. försagt sinne(lag). Hysa räddhåga för ngn l. ngt. Reddoghe är icke j kerlekenom, men en fulkommeligh kerlek driffuer vth reddoghan. 1Joh. 4: 18 (NT 1526; Bib. 1541: reddhoghe). Den, som äger en medfödd räddhåga, förstorar den synliga faran, och drömmer om en dold, der ingen synes. Lidbeck Anm. 326 (1798). Tor Andræ .. ville liksom Nathan Söderblom vara .. den kristne, som, utan räddhåga, bekänner sig till fädernas tro. Böök i 3SAH LVIII. 1: 47 (1947). — särsk.
a) i ordspr. Räddhoga giör och wärn .. (dvs.) När en fiende är förskräckt, grijper han offta aff desperation til wärn, och giör mootstånd. Grubb 700 (1665). Räddhåga ger fötter. Granlund Ordspr. (c. 1880).
b) (i edsformulär) i uttr. för räddhåga, på grund av rädsla; jfr RÄDDE a. Jagh N. N. loffwer och swär .. att jagh .. vthan all wronghwijsse will ransake och döme .. och hwarken för räddighe eller vdaff öffwerdådughet .. tillstädhie någens rätt .. till förkrenckes. HH XIII. 1: 325 (c. 1564). Jag N. N. lofvar och svär .. att .. aldrig lag vränga, eller orätt främia, för skyldskap, svågerskap, vänskap, afvund och illvilia, eller räddhoga. RB 1: 7 (Lag 1734); jfr SFS 1942, s. 1724.
c) (†) med bestämning inledd av prep. av l. bestående av en gen. l. ett poss. pron., betecknande den l. det som inger ngn rädsla; jfr FRUKTAN 1 b, RÄDSLA 1 b. Dödzens reddugha. Ebr. 2: 15 (NT 1526). Idhar reddhugha och förfärilse skal Herren läta komma offuer all the land ther j inresen. 5Mos. 11: 25 (Bib. 1541; Bib. 1917: fruktan och förskräckelse för eder). Alle, som wid Krönings-Fästen .. utrikes för räddhoga af straf sig undanhålla, warda benådade ock tilgifne. PH 1: 166 (1720).
d) (†) i uttr. fatta l. få räddhåga l. taga sig någon räddhåga (på) l. taga räddhåga till sig, bli rädd (att), gripas av rädsla (för ngn); äv. i uttr. taga (en) räddhåga (till sig) av ngt, bli rädd för ngt l. på grund av ngt; jfr RÄDSLA 1 c. Förstöör honom (dvs. en för oredlighet misstänkt myntmästare) ecke ath han tagher siig naaghon ræddogha paa vthan laath honom arbete nath ok dagh. G1R 1: 60 (1523). (Åtgärder böra vidtagas för att få fatt i vissa tjänare som rymt, så) att andre tienere toge sich någen räddige. Därs. 21: 387 (1550). The .. fingo reddhuga. HH 20: 309 (c. 1640). Räddhoga fathandes, att detta dubie (dvs. tvivelaktiga) ärandets anförkunnande migh till ett nytt fängelse skulle lända. AJMessenius (1640) i HSH 9: 188. Effter .. (den polske konungen) sielff togh en räddhoge til sigh vthaff thet, at så månge Ryssar fölle honom ifrån, tänckte han (osv.). Widekindi KrijgH 289 (1671). (Det berättades) huru som dhe Swenska hade fattat räddhogan för .. (saxarnas) 20 000 man. KKD 3: 63 (c. 1710). Häraf (dvs. av att Dackes anhängare bemöttes med hårdhet) tog Peder Skrifvare, Peder Skegge och flere räddhåga. Celsius G1 2: 265 (1753). Pojken tog räddhåga til sig och bad mig strax gå därifrån. Agrell Maroco 1: 566 (1791, 1796).
e) (†) i uttr. bära l. draga räddhåga för ngn (jfr 2 a), hysa fruktan för ngn, vara rädd för ngn; äv. i uttr. draga räddhåga till sig, bli rädd, gripas av fruktan; jfr RÄDSLA 1 d. För then .. ostyriga ungdommen skul .. begärar jagh ödmiukeligen, at Regia Majestas ville nådigast här (dvs. i Åbo) holla en vachtmestare, för hvilken ungdomen måtte reddoga draga. OxBr. 12: 285 (1646); jfr 2. Sedan Gen. Lieut. Scultz hade några dagar flitigt låtet sit underhafwande folk minera .., droog danske Commendanten .. rädhoga til sig. Spegel Dagb. 52 (1680). Hvarföre skulle vi bära räddhåga för Gud? Melin Pred. 3: 5 (1852).
f) (numera bl. tillf.) i uttr. ha räddhåga, hysa fruktan l. vara rädd (för ngn l. ngt); förr äv. i uttr. hava räddhåga utav ngn, hysa fruktan l. vara rädd för ngn; jfr RÄDSLA 1 e. För räddoge skul som the haffua vtaff wåra. G1R 3: 148 (1526). Om någonting (vid vistelse ute) träffas, för hvilket barnet har räddhåga; så bör amman .. lugna det. Hygiea 1842, s. 552.
g) (numera föga br.) i uttr. vara (förr äv. stå) i räddhåga o. d., vara rädd (för ngn), hysa fruktan, leva i fruktan; äv. i uttr. råka i räddhåga över ngt, gripas av fruktan med anledning av ngt. War icke förstolt j titt sinne, vtan war j räddogha. Rom. 11: 20 (NT 1526; Bib. 1917: lev i fruktan). Vij haffve .. förstått, att the dansche ähre udi någen fahre och räddige för oss. G1R 29: 121 (1559). Mången löper ojagad .. (dvs.) Ondt Samweet står altijdh i räddhoga. Grubb 553 (1665). Hustrun står vti en sådan rädhåga, at hon med alfwar intet begära törs. Weise 19 (1697; t. orig.: stehet in solcher Furcht). (Människan) råkar deröfver (dvs. över sin synd) i räddhåge. Nohrborg 511 (c. 1765). Så se vi ock överallt av de heligas exempel i Skriften, huru de hava varit i fruktan och räddhåga. Rosenius (o. Waldenström) Pred. 1: 128 (c. 1860).
h) (†) i uttr. giva en räddhåga att göra ngt, avskräcka från att göra ngt, kasta ngn en räddhåga in icke att göra ngt, avskräcka ngn från att göra ngt, skrämma ngn att icke göra ngt. (Det är bra att invånarna i Riga bringas att tro att de skola få hjälp) Hvilken opinion .. gijfver en redhuga att tentera någott annatt ähn dedh som ähr publice kiärt. AOxenstierna 5: 202 (1630). Herren aff Dohnaw (har) .. sökt att kasta dhem churfürstlige en redhuga in, icke att töra correspondera medh migh, eller elliest att förorsaka någre actualiteter. Därs. 337.
i) (†) i uttr. till sky och räddhåga för ngt, för att framkalla avsky o. fruktan för ngt, för att avskräcka från ngt; äv. i uttr. ngn till (straff och) räddhåga, för att inge ngn fruktan (o. straffa honom), för att (straffa o.) avskräcka ngn, ngn till (straff o.) varnagel; äv. i uttr. få (viss anda) till räddhåga, få (viss anda) så att man känner fruktan; jfr RÄDSLA 1 f. J haffuen icke fått träldomsens anda .. till reddogha. Rom. 8: 15 (NT 1526; Bib. 1917: så att I .. skullen känna fruktan). OPetri Kr. 193 (c. 1540: androm til redduga). Öfverheten .. förer rättfärdighetenes sverdh .. the onde till straf och rädhuga. RA I. 1: 357 (1544). (Oäkta barn skola döpas) långdt baak i Kyrkian, och effter slutin Gudz tienst, till skyy och räddhoga för en sådana last, som hoor och bolerij är. KOF II. 2: 44 (c. 1655).
j) (†) i uttr. i räddhåga om ngt, i fruktan att förlora ngt; jfr RÄDD 3. När vi om aftonen i yrsla, villrådighet och räddhoga om lifvet öfvergaf Fartyget. TörngrenMål. 257 (1802).
k) (†) i pl.: (ängsliga) farhågor; jfr RÄDSLA 1 g. Hon är en förträfflig reskamrat, helt och hållet upphöjd öfver små obeqvämligheter och räddhågor. Geijer I. 3: 98 (1825). jfr Sahlstedt (1773).
l) (†) i utvidgad anv., om ngn l. ngt som ger anledning till fruktan l. rädsla; jfr RÄDSLA 1 h. Hwadh som allt här til är vtaff edher nytteligen påmint, .. thet kan tå omsijdher blifwa krafftigt och gilt, så frampt thenne affsagde Sentens blefwe en reddhoga wedhängd. Schroderus Os. 1: 405 (1635; lat. orig.: si metus huic sententiæ coniungatur). Pontus De la Gardie blef för Esterna en räddare, för Ryssarna en räddhoga. Fryxell Ber. 4: 20 (1830).
2) (†) vördnad, respekt; gudsfruktan; särsk. med bestämning (bestående av en gen. l. ett poss. pron.) betecknande föremålet för gudsfruktan; jfr RÄDSLA 2. (Församlingarna) förkoffradhe sigh, wandrandes j herrans reddugha. Apg. 9: 31 (NT 1526; Bib. 1541: reddhogha; Bib. 1917: fruktan). Knorra intit om något gåår emoot, vthan see på orsakerna, nemliga, at Gudh medh sådana motegång wil förtagha synd, och hålla tigh vthi sin reddhoga. LPetri 1Post. N 8 b (1555). GRosén (1771) hos Nohrborg Föret. § 6. — särsk.
a) i uttr. bära räddhåga för ngn (jfr 1 e), vörda ngn. Ja! Alsmäktige Gud, .. Du förskräklige Kung, för Hvem Vi räddhåga bära. Frese VerldslD 19 (1715, 1726).
b) i uttr. hava (försyn och) räddhåga för ngn l. ngt, ha respekt för ngn l. ngt. Doch hafwer han (dvs. fångvaktaren) här till haft een försyn och rädhuge för then seddel, Eders Ht. mig nådgunstigast meddelten. LWivallius (1640) hos Schück Wivallius 1: 198. Mäster Herman, låter nu se edar Myndighet, de hafva mera räddhoga för eder. Lagerström PolKannstöp. 8 (1729; d. orig.: meere Frygt).
B: RÄDDHÅGS-FEBER. av fruktan framkallat sjukdomsliknande tillstånd; jfr -frost. Ullman GrefvHänd. 114 (1782). —
-SYND. synd som föranledes av fruktan. Petrus gjorde både en öfverilnings- och räddhogs-synd. Murbeck CatArb. 1: 747 (c. 1750).
Avledn.: RÄDDHÅGAS, v. dep. (i vitter stil, tillf.) till 1: rädas, frukta. Kristi rop .. besvär hans vänner att ej räddhågas. Fogelklou Birgitta 78 (1919).
Spoiler title
Spoiler content