RÄNTERA ränte4ra, v. -ade.
Etymologi
[jfr d. rentere (sig), t. (sich) rentieren (båda i bet. 2); till RÄNTA, sbst.1]
1) (†) om person: få ut pängar med ränta. Alla mena att om dett (dvs. ett visst kapital) än intett är betaltt (till en annan person) att jag lärer rentera och få medel (för min fordran). Stenbock (o. Oxenstierna) Brefv. 1: 40 (1692).
2) (numera föga br.) refl., om företag l. anläggning o. d.: avkasta ränta, vara räntabel, ”bära sig”. Estelle ElektrBelysnUnivLd 2 (1895). Dylika anläggningar för effekter upptill c:a 25 kilowatt rentera sig .. i allmänhet ej vid jämförelse med anslutning till ett elektricitets verk. Elfving Starkstr. 382 (1909).
