publicerad: 1961
RÄNTEKAMMARE rän3te~kam2are, äv. RÄNTKAMMARE rän3t~, förr äv. RÄNTOKAMMARE l. RÄNTEKAMMAR l. RÄNTKAMMAR l. RÄNTOKAMMAR, r. l. m., l. RÄNTEKAMMER l. RÄNTKAMMER, m.; best. -en, äv. (till obest. -kammare l. -kammar) -kammarn; pl. -kamrar.
Ordformer
(ränt- (re-) 1540 osv. ränte- (re-) 1541 osv. ränto- (re-) 1628—1739. — Se för övr. KAMMARE, sbst.2)
Etymologi
(lokal för) kontor l. institution med uppgift att handha ekonomisk förvaltning, urspr. särsk. uppbörd av räntor (se RÄNTA, sbst.1 1); äv. med tanke företrädesvis på de av ett sådant kontor osv. förvaltade kassorna; i fråga om nutida sv. förh. bl. i a o. b; förr äv. övergående i bet.: skattkammare l. lokal där pänningar förvaras; jfr RÄNTERI. Edén 1Centralr. 121 (cit. fr. c. 1558; vid hertig Eriks hov i Kalmar). Fadher i Räntekameren / Är, att Penningar tälia. Brasck FörlSon. B 2 a (1645). Han bleff .. vthaff Påwen bandlyst, therföre at han drogh til sigh ifrån then Apostoliske Räntekammaren. Sylvius EOlai 334 (1678); jfr KAMMARE, sbst.2 9 b. (G. I) lemnade efter sig en vähl upfylt räntekammare. Höpken 2: 82 (1747). MosskT 1890, s. 384 (om förh. i Portugal). — särsk.
a) urspr. om (lokal för) den avdelning av kammaren (se KAMMARE, sbst.2 9 a) som handhade uppbörden; sedermera om (lokal för) den avdelning av statskontoret som handhade den centrala uppbörden l. (o. i fråga om nutida förh. bl.) som fungerar ss. kassaavdelning; äv. (numera bl. i skildring av ä. förh.) i uttr. K. Maj:ts räntekammare l. Kungl. räntekammaren; jfr RÄNTMÄSTAR-KAMMARE. SthmSlH 1: 93 (cit. fr. 1540; om lokal). Erich Persson äger leffrere så monge penninger in vdj Kong:e M:ttz räntte cammer såsom han .. sworedt haffwer. HH XIII. 1: 66 (1562). Then åhrlige skatt och vttskyller, som I (dvs. borgarna i Gävle) tilförenne pläge vthgöre in i wår (dvs. konungens) rentecammer. PrivSvStäd. 3: 87 (1567). (Under statskontoret) hörer Kongl. Ränte-Cammaren, hvart årligen inflytta Riksens förnämsta Revenüer. Rüdling 322 (1731). Rätt att å statsverkets checkräkning utställa checker tillkommer (bl. a.) statskontoret genom dess räntekammare. SFS 1953, s. 1603.
b) om (lokal för) kontor vid universitetet, som under rektors o. drätselnämndens uppsikt handhar universitets ekonomiska angelägenheter. Academiens Ränt-Cammar. Annerstedt UUH Bih. 3: 56 (i handl. fr. 1697). Akademiska räntkammaren. Atterbom Minnest. 1: 38 (1847). SvStatskal. 1961, s. 837.
Ssgr: (a) RÄNTEKAMMAR-, äv. RÄNTEKAMMARE-ATTEST. (-kammar-) (†) av räntekammaren utfärdat bevis om tillgodohavande (berättigande innehavaren att utfå medel i riksbanken). AB 1830, nr 8, s. 2. —
-BOK; pl. -böcker. (i sht om ä. förh.) bok (se bok, sbst.2 1 b) förd i räntekammare o. innehållande anteckningar om dess uppbörd o. utgifter; särsk. till a. Räntekammarbok. (c. 1625; titel på handl.). KansliH 1: 64 (1935; om ä. förh.). —
(a) -INTRAD. (-kammar-) (†) statlig intäkt inflytande gm räntekammaren; anträffat bl. i pl.; jfr intrad 2. Ränte Cammar Intraderne af Rijkzens Ständers Banco Förskått. KlädkamRSthm 1676 A, s. 29. Därs. 33. —
-LIGGARE, r. l. m. (i sht om ä. förh.) jfr liggare 7; särsk. till a. 1533 års räntekammarliggare, hvilken serdeles fullständigt angifver beloppet af kronans ränta. Forssell Hist. 1: 149 (1869). —
-RÄKNING. (numera bl. ngn gg i skildring av ä. förh.) i sg. l. pl., om räkenskaper förda i räntekammare; särsk. till a. Ränte Cammar räkning. (c. 1630; titel på band innehållande räntekammarbok). Öfverse och Collationera RänteCammareRäkningarne. CivInstr. 167 (1730). MeddRiksheraldÄmb. 10: 358 (1945; om förh. i Stettin 1658).
Spoiler title
Spoiler content