[av t. räto- l. fr. rhéto-; jfr eng. rhæto-; bildat ss. ssgsform till lat. r(h)ætus (se RÄTER)]
i ssgr: rätisk.
Ssgr: RÄTO-ROMAN1004, m.||(ig.) [jfr t. rätoroman, fr. rhéto-roman] (manlig) individ av den folkgrupp som har rätoromanska till modersmål; ofta i pl. Böttiger RhetDial. 12(1853). (I kantonen Graubünden) lever den fjärde schweiziska nationen, rätoromanerna. Gadolin Ostalp. 40(1932). —
-ROMANSK1004, adj. [jfr t. rätoromanisch, eng. rhæto-romanic, fr. rhéto-roman] som tillhör l. har avseende på rätoromanerna; jfr rätisk I.Rhetoromanska språkets dialekter. Böttiger(1853; boktitel). Små rhætoromanska byar. Hallström ItBr. 5(1901).
Avledn.: rätoromanska, r. l. f. [jfr t. rätoromanisch] språkv. sammanfattande benämning på de romanska dialekter som utvecklats ur det i den romerska provinsen Rhætia (o. närliggande trakter) talade vulgärlatinet o. som nu talas i (delar av) sydöstra Schweiz o. norra Italien; stundom äv. i inskränktare anv., om den romanska dialekten i den schweiziska kantonen Graubünden. Böttiger RhetDial. 2(1853). NF 9: 500(1885; i inskränktare anv.). Genom beslut av förbundsförsamlingen (i Schweiz) har .. rätoromanskan eller rätiskan tillerkänts .. rang och värdighet av nationalspråk. NFMånKr. 1938, s. 526.
SAOB
