publicerad: 1962
RÄTTA rät3a2, sbst.2 oböjl., förr äv. RÄTTE l. (i bet. 1 a, b) RÄTTO l. (i bet. 6) RÄTTES, sbst. oböjl. Anm. I bet. 2 användes ordet förr stundom i sg. best. i formen rättan. VadstÄTb. 57 (1582: kom .. för rättan). EkenäsDomb. 1: 20 (1631: in för Rättan). I bet. 1 a användes ordet förr äv. i formen rättone [jfr ALL X 1 d β]. Schroderus Waldt 35 (1616). ConsAcAboP 5: 164 (1681). VDAkt. 1719, nr 35.
Ordformer
(reta 1562. rete (-th-) 1589—1593. retta (-tth-) 1523—1757. rette (-tth-) 1524—1619. retto 1526—1633. räta 1620—1686. rätta (-tth-) 1521 (: Rattha, sannol. felaktigt för Rættha), 1522 osv. rätte (rh-, -tth-) 1524—1695. rättes 1642—1643. rätto 1614—1737. rättä (-tth-) 1522—1533)
Etymologi
[fsv. (af, for, i, mädh, til) rätta, (mädh) rätto m. m.; jfr fd. (af, for, mæth, til, udi) rættæ l. rette m. m., d. (i, med, til, ä. d. äv. af, for) rette; sannol. (med anslutning till RÄTT, sbst.2) dels efter mlt. (mit, to, von) rechte, eg. dat. sg. av recht (se RÄTT, sbst.2), dels (i bet. 2) efter mlt. (vor dat) richte, (inför) domstol, avledn. av recht (se RÄTT, sbst.2); uttr. med rätto i bet. 1 a sannol. dock (liksom isl. með réttu) av inhemskt urspr. o. innehållande dat. sg. n. av RÄTT, adj.; uttr. till rätta möjl. äv. delvis av inhemskt urspr. o. innehållande en gammal gen. av RÄTT, sbst.2; uttr. till rättes ombildning av till rätta gm tillägg av gen.-ändelsen -s (jfr REDS, sbst.1); jfr äv. t. zurecht o. ORÄTTA, sbst. — Jfr TILLRÄTTA-]
i vissa fasta prepositionsuttr.
1) i uttr. som beteckna överensstämmelse (l. oförenlighet) med vad som är rätt l. lagligt l. rättvist o. dyl. l. skipande av rättvisa o. d.
a) i uttr. med rätta, förr äv. rätto(ne) l. rätte (jfr f), i överensstämmelse med vad som är rätt l. riktigt l. rättvist l. med lag o. rätt; ofta: med (fullt) skäl l. fog l. berättigande; med (all l. full) rätt (se RÄTT, sbst.2 1 h); förr äv. dels i uttr. med lag och rätta, i överensstämmelse med lag o. rätt, dels i uttr. med rätta och skäl l. med skäl och rätta l. med all rätta, med (all) rätt l. (allt) skäl o. d. Thet ær gudz lagh at alth thet som gifs bort fraa Crononne ok richet med orætto tet maa oc skal tagas med rettha i gæn tiil richet. G1R 1: 47 (1523). OPetri 4: 402 (1550: medh skääl, och rette). Till thes nogon medh annen och bettre beuis en nu woret för handen, kan medh rette winne honnom för:de gårder och holmar ifrå. Rosén E14HNämnd 170 (i handl. fr. 1562). Holof. 3 (c. 1580: medh rette och skääl). Schroderus Waldt 35 (1616: medh rättone). HSH 31: 129 (1664: medh lagh och rätta). VDAkt. 1735, nr 150 (: med all rätta). Fadren (till trillingbröderna Horatii) påstod, at Dottren vore med rätto dödad, annars hade han sielf i kraft af sin Faderliga macht straffat henne. Bliberg Acerra 174 (1737). De hade med rätto förtient en stark förebråelse. Bælter JesuH 6: 230 (1760). Och detta med rätta (g(a)m(ma)l slutformel i domar), (dvs.) och är detta straff rättvist ådömdt. Sundén (1888). Acetylsalicylsyran .. (har) blivit ett av vår tids .. mest kända läkemedel. Om med rätta är en annan fråga. Bolin KemVerkst. 109 (1942). Ester tyckte, och med rätta, att Maj var stilig. Hedberg VackrTänd. 213 (1943). — särsk. (numera föga br.) i utvidgad anv.: om det går l. ginge rätt till, rätteligen; egentligen (se d. o. 4, 4 c); strängt taget, noga räknat; jfr b. OPetri 1: 175 (1527). Sedan kom .. (G. I i sitt tal) till Biscop Brask j Lijnköping, huilken med retto roten var till alt ondt. Svart G1 134 (1561). At the som medh rätto borde wara Saaksökiare och Executores, på wåra wägnar, kaste sigh vp för Domare. Schmedeman Just. 136 (1614). (Sv.) Med rätta .. (fr.) à la rigueur. Weste (1807). Jag skulle med rätta ända ned till Hillersjö och Färentuna innan midsommar. Almqvist Mål. 63 (1840).
b) (†) i uttr. av rätto l. rätte, om det går l. ginge rätt till, rätteligen; egentligen (se d. o. 4, 4 c); jfr a slutet. Atj ecke ther swa trolige tilhielpe som eder aff rette bör at göra. G1R 1: 190 (1524). OPetri 1: 85 (1526).
c) (†) i uttr. till rätta l. rätte (jfr d—f, 2, 4), = a; äv. [jfr fd. fordeghtinge til rætte] i uttr. fördagtinga ngn till (lag och) rätta, ge ngn (lagligt o.) rättsligt skydd; jfr FÖR-DAGTINGA 3. Iach .. haffwer tagit .. Systeræ i askeby clöster .. vdj min .. hegn frid och fforswar besynnerliige at hegna beskærme frida forswara och fordæctinge tiil Rattha (sannol. felaktigt för Rættha). G1R 1: 5 (1521). H. F. N. hafwer H. K. M.tz bref vthi ingen måtte förachtet eller ogillet, ther the hafwe warit laghligen gifne och til rätte. Chesnecopherus Skäl Ii 2 b (i handl. fr. 1595). Stiernman Com. 1: 444 (1596).
d) [jfr ä. d. hjælpe til rette] (†) i uttr. hjälpa l. förhjälpa ngn till (lag och) rätta (jfr 4 b β, c β, d γ), hjälpa ngn till att få vederfaras l. åtnjuta rättvisa l. att få rättvisa skipad (enligt lag o. rätt); jfr RÄTT, sbst.2 1 e; äv. i uttr. hjälpa och förfordra ngt till rätta, med avs. på rättsfråga o. d.: värka för l. främja ett rättvist avgörande av ngt. G1R 1: 44 (1523). Han .. hielper then arma til retta. Job 36: 6 (Bib. 1541; Luther: hilfft dem elenden zum rechten; Bib. 1917: men åt de arma skaffar han rätt). Hielpa hwar och een til Lag och rätta. Skytte Und. 44 (1604). OxBr. 12: 605 (1622: sakenn till rætta hjelpa och förfordra). AOxenstierna 5: 360 (1630: förhielpes till rätte).
e) (†) i uttr. klaga l. slå sig till rätta, gm att klaga (inför domstol) resp. gm att gripa till våld (söka) få rättvisa skipad l. sin rätt tillgodosedd o. d. BtSödKultH 12: 73 (1597). Man skal klaga sigh til retta, och icke slåå sigh til rätta. SvOrds. B 6 a (1604). Grubb 443 (1665).
f) [jfr fsv. mädh minne äller rätte] (†) i uttr. till minne eller rätta l. i vänskap eller med rätta, gm uppgörelse i godo eller gm rättsligt förfarande; jfr 2 o. RÄTT, sbst.2 1 q. G1R 9: 25 (1534). (Han) må lathe förhandle sin saak med then dödes målzägender, anthen till minne eller rätte. Därs. 29: 298 (1559). Han motte icke häden förrese, med mindre han war skildh widh för[nemp]de Dionisius anthen i wenskap eller m[ed] rätte. 2SthmTb. 6: 167 (1580).
2) om domstol (se d. o. 3) l. övergående att beteckna förhandlingar l. värksamhet vid domstol (jfr 1 f), ofta liktydigt med: rätten (se RÄTT, sbst.2 3); i uttr. för l. inför rätta, förr äv. rätte (förr äv. för lag l. råd och rätta; jfr LAG, sbst.1 1 j, RÅD, sbst.3 22), l. (numera bl. i e—g) till rätta, förr äv. rätte (i sht förr äv. sammanskrivet), ngn gg äv. utom rätta, förr äv. i l. (i bet. a) å rätta l. rätte. Ty domen warder åter til retta kommandes. Psalt. 94: 15 (öv. 1536; Vulg.: quoadusque justitia convertatur in judicium; Bib. 1917: Nej, rättfärdighet skall åter gälla i rätten). Att .. (ett visst) mandråp .. aldeles så tilgått är, som her j rette witnet och foregiffuit är. UpplDomb. 3: 114 (1541). (Gabriel) beuiste .. inför retta at för:de gårdh hörde Peder Skriffuere inthet thill vtann kom Gabriels farbroder thill, Klamet Skrifuere. HH XIII. 1: 60 (1562). ÅngermDomb. 28/7 1628, fol. 10 (: för lagh och räta). Vthi Kyrkian förhölt .. (biskop Hymerius) sigh enfaldigh som een Dufwa, men för Rådh och Rätta snäll som en Orm. Schroderus Os. 1: 699 (1635; lat. orig.: in foro). Qväljes Underrätts dom för Rätta; döme then Rätt ther öfver, ther thet sker. RB 28: 2 (Lag 1734). Advokatens verksamhet utom rätta. Östergren (cit. fr. 1926). Att föra andras talan inför rätta. SFS 1942, s. 1724. — särsk.
a) [fsv. sitia for rätta l. rätte l. rätto] (†) i uttr. sitta för l. i l. å rätta l. rätte l. för lag och rätte l. för l. i råd och rätta l. rätte, fungera ss. domare l. medlem av domstol, utöva domarämbete, sitta i rätten (se RÄTT, sbst.2 3 d), sitta till doms. ArbogaTb. 3: 334 (1522). Heradzhöffdingen, och the xij, som i for:ne herrade for rette sittie. G1R 12: 244 (1539). 2SthmTb. 4: 64 (1570: i råd och rette). Då kunne dhe gode menn, som för lagh och retthe såthe, icke dömma, att the hade giorth för:de böndher nåkun orett. TbLödöse 7 (1586). Wij såthe i rätte på Wastena Rådhuus. Rääf Ydre 1: 347 (i handl. fr. 1595). Girs Edelh. D 4 b (1627: För Rådh och Rätte). Schroderus Os. III. 1: 371 (1635: them som å Rätta sutto).
b) [fsv. biudha sik til rätta; jfr ä. d. byde sig i rette, mlt. he bot sick to rechte] (†) i uttr. bjuda sig till l. i rätta l. rätte l. uppbjuda sig till rätte, erbjuda sig att inställa sig inför domstol (ss. part i rättegång) l. att underkasta sig rannsakning o. dom; begära rättsligt utlåtande; jfr BJUDA 8 c β γ'. Ath .. (Peder Sunnanväder o. mäster Knut) biudha sigh tiil rettha in för tiilbörligha domare hær j riichit om the kwndhe frij och sæker hiit komma. G1R 3: 113 (1526). OPetri Kr. 298 (c. 1540: i retta). 3SthmTb. 1: 317 (1595: sigh till rätte vpbödh). Henne war på sagdt ther J Prestegården, Ath hon skulle wara medh barn .. och bödh sigh ther thill syne och thill rätte. UpplDomb. 5: 220 (1599).
c) i uttr. som beteckna att ngn inställer sig inför domstol (ss. part i rättegång); särsk. [fsv. koma for l. til rätta; jfr mlt. to rechte komen] i uttr. komma l. inställa sig (i sht förr äv. komparera) för l. inför rätta (förr äv. för rätte), förr äv. ställa sig in för rätta l. komma i l. till rätta l. rätte (jfr 4 b γ, c α α', d α, e α). Tha kom in ffør rættha ssom vi ffør rætthæ ssatiom hedh[e]r-igin man olaff rawallss[on]. ArbogaTb. 3: 334 (1522). OPetri Tb. 15 (1524: ko[m]me .. til rette). TbLödöse 18 (1587: kom[m]a ij rette). Schroderus Comenius 665 (1639: comparera, (ställa sigh in) för rätta). RB 12: 1 (Lag 1734: til Rätta komma). Konung Carl hade blifvit stämd att .. inställa sig för rätta och ansvara, för det han brutit Kalmare Union. Ekelund 1FädH 1: 139 (1829). Östergren (1937).
d) [y. fsv. giva sik i rätta; jfr mlt. sik int recht geven] (†) i uttr. giva sig i rätta med ngn, (ss. part) hänskjuta tvist med ngn till rättsligt avgörande; jfr e. (Krabbe, som varit i slagsmål med ett antal bönder, av vilka en blivit dödad) menar sig .. ath villia geffva sig i retta medt bönderne. G1R 24: 548 (1553).
e) [fsv. ganga til rätta; jfr d. gaa i rette, mlt. to rechte gān] (numera bl. arkaiserande; se dock slutet) i uttr. gå till (förr äv. i) rätta, förr äv. rätte (om ngt), förr äv. gå för rätta, (ss. part) hänskjuta tvist (om ngt) till rättsligt avgörande (jfr d) l. börja l. föra process (om ngt). Th[e]n .. (halva) lest jernn, ssom the lenge haffue gått j retta vm. 2SthmTb. 1: 38 (1544). (De som tvista) må .. antingen winnläggia sigh om en godh förening .. eller gånge för rätta, och försökie ther hwar sin fördeel. Schroderus Comenius 657 (1639). Mycket borga och gå til rätta, är nästa trappan til armood. Grubb 538 (1665). SFS 1942, s. 1724 (i domared). — särsk. i uttr. gå till rätta (förr äv. rätte) med ngn, börja l. föra process med ngn; väcka talan l. anställa rättegång mot ngn; särsk. (o. numera vanl., fullt br.) i oeg. l. bildl. anv., särsk. dels: ställa ngn till ansvar, fordra räkenskap av ngn, dels: kritisera l. angripa ngn; äv. dels i det bildl. uttr. gå till rätta med sig själv, rannsaka sig själv l. ställa sig själv till svars o. d., dels i det bildl. uttr. gå till rätta med ngt, särsk.: kritisera l. angripa ngt. OPetri Tb. 33 (1524). Gack icke til rätta medh thinom tiänare (o, Gud), ty for tich warder ingen leffuandes rätferdog hollen. Dens. 2: 424 (1531); jfr Psalt. 143: 2 (öv. 1536: Gak icke til retta; Bib. 1917: Gå icke till doms). (Jag) måtte .. gå til retta med dåm och fick så imedlertied intte utt penningen, förn jag hadde vunniet processen. CvFalkenberg i OxBr. 11: 577 (1630). Hvi vill .. det skapade gå till rätta med sin Skapare och mästra hans domar? Melin JesuL 1: 223 (1842). Wijkander OSam 74 (1875: med mig sjelf). (I sin trohetsvisa) går (biskop) Thomas till rätta med sin motståndare (Karl Knutsson). HT 1925, s. 219. Den gamle amiralen .. gick till rätta med omogna och oöverlagda förändringar. VFl. 1933, s. 121.
f) [fsv. standa til rätta, y. fsv. vara til rätta (se slutet); jfr d. staa til rette, mlt. to rechte stān l. sīn] i uttr. stå (äv. vara) för l. inför rätta, förr äv. rätte (jfr n, 3), stå l. uppträda inför rätten l. inför domstol (särsk. ss. svarande); äv. i uttr. stå (förr äv. (se slutet) vara) till rätta, förr äv. rätte (jfr p), uppträda (inför domstol) ss. part i rättegång l. (numera bl.) (ha att) svara i rättegång l. (i utvidgad anv.) stå till svars l. (ha att) avlägga räkenskap; förr äv. vara i rätta l. rätte, låta en tvist slitas gm rättsligt avgörande l. föra process. Sa[m]ma dagh stod henric hillebrand ffor rette och wplæt och leffrerede brand sc[ri]ffwe[re] [it huss]. OPetri Tb. 20 (1524). Will tu fara vp till Hierusalem, och ther ståå till retta för mich? Apg. 25: 9 (NT 1526; Bib. 1917: stå till rätta inför mig). Nogra prester som hadhe trätte til samman och wille wara j rätte for keyseren. OPetri 1: 180 (1527). RP 6: 625 (1636: varit för rätta). När Lagen står i Spiutändan, så är ondt at stå til rätta. Grubb 587 (1665). Se der en fläck uppå Serveten, / Och brädden af et äckta fat. / Här bör din harm sin lystnad mätta, / Och pigan ducktigt stå til rätta, / Som altid fram i slummer far. Lenngren (SVS) 1: 25 (1777). Adeln skulle ej stå till rätta för andra än sina vederlikar. Ekelund 1FädH II. 1: 127 (1830). Stå .. inför rätta. Östergren (1937). — särsk. [jfr fsv. standa enom til rätta, y. fsv. vara til rätta mädh en] (†) i uttr. stå ngn till rätta l. rätte, stå l. uppträda (i sht ss. svarande) inför rätta med ngn ss. motpart l. stå till svars inför ngn (en motpart l. en domare) i rättegång; äv. i utvidgad anv.: stå till svars inför ngn; äv. i uttr. stå l. vara till rätta l. rätte med ngn, stå l. uppträda (ss. svarande l. kärande) inför rätta med ngn ss. motpart; äv. i utvidgad anv.: gå till rätta (i bet. e slutet) med ngn; äv. i uttr. vara i rätta l. rätte med ngn, (ss. kärande) föra process med ngn l. (i utvidgad anv.) ställa ngn till ansvar l. gå till rätta (i bet. e slutet) med ngn. Haffde ha[n] sidh[e]n naagot tiltal til h[e]r Jøns tha skulle han staa ho[nom] til rætte. OPetri Tb. 43 (1525). (Erik av Pommern) wille huarken läta .. (svenskarna) bliffua widh theras frijheeter eller läta sakena komma i rettgong, menandes sich icke wara plichtig at ståå sina vndersåter till retta. Dens. Kr. 178 (c. 1540). Rääf Ydre 1: 313 (i handl. fr. 1557: warritt ij Retthe med honom). Ah kunde man doch så wara j retta medh Gudh, som en går til retta medh sin nästa. LPetri Job 16: 21 (1563; Bib. 1541: gå til retta). Han hade i någre gånger warit till rätte i Åboo m[ed] Jacob schippere .. vm th[et] tiltaal, som han .. hade til sa[m]me Jacob. 2SthmTb. 6: 37 (1578). Ey heller (skall) någen Clärk stå någen leekt Domare til Rätta. Schroderus Os. 1: 304 (1635). Jagh begärar ödmiukeligen weta hwem haff(ver) migh anklagat, jagh står honom trygt tilrätta. VDAkt. 1663, nr 295. Hwi wil en syndig Man med dig (dvs. Gud) til rätta stå? Brenner Dikt. 1: 115 (1694, 1713). VDAkt. 1736, nr 180 (: var til Rätta med).
g) [fsv. stämpna l. sätia til rätta, kräfia for rätta; jfr mlt. to rechte setten] i uttr. som beteckna att ngn åtalar l. stämmer ngn l. ställer l. låter ställa ngn inför domstol (jfr e slutet, h, i); särsk. i sådana uttr. som stämma l. ställa l. draga (äv. föra, förr äv. fordra) ngn (in)för (äv. till) rätta (förr äv. rätte), förr äv. ställa l. fordra l. föra l. söka ngn i rätta l. rätte (jfr 4 c β) l. hava ngn för rätta. 2Mack. 4: 43 (Bib. 1541: haffua honom för retta). HH XIII. 1: 88 (1563: wardt .. fördh i rätte). Därs. 110 (1563: wardt .. stältt i rätte). TbLödöse 15 (1587: sökia .. ij retthe). Före vij eder till rätta för Hoffrätten .., då lärer man dömma eder privilegierne ifrån. RP 6: 463 (1636). Klaganden skall fordra honom för rätta. Därs. 8: 253 (1640). När han fodrar Hans Anderson i Rätta sigh at suara skall Hans på Rådstufuan Comparera. VRP 1644, s. 54. FörordnRättegDomcap. 1687, § 4 (: stämma .. til rätta). Vil ej ägaren .. lösa (sina oringade svin hos brofogden); stemme Brofogde honom för Rätta. BB 11: 4 (Lag 1734). Den Domstol, der den brottslige först blifvit till rätta ställd. SPF 1826, s. 113. Almqvist AmH 1: 164 (1840: fordra .. inför rätta). Draga en till rätta. Meurman (1847). Östergren (1937). — särsk. i utvidgad anv., i uttr. ställa ngn till rätta, ställa ngn till svars, anställa rannsakning med ngn, avkräva ngn räkenskap. Vårt samvete, som .. ställer oss till rätta, då vi brutit. Franzén Pred. 3: 56 (1843). Hedberg DockDans. 303 (1955).
h) i uttr. anklaga ngn (in)för (förr äv. i) rätta (förr äv. rätte), förr äv. klaga ngn för l. i rätte, anklaga l. åtala ngn l. föra talan mot ngn inför rätten l. inför domstol. Thenn 15 Julij. Wardt en bonde .. anclagedt i rätte för thet han hadhe dräpedt sijn eigen brodher. HH XIII. 1: 43 (1562). TbLödöse 49 (1587: klagade .. för rätthe). (Han) klagade Peder Korp i rätte för thet hoor, som (osv.). VadstÄTb. 163 (1592). VRP 1624, s. 109 (: anklagade i retta). Vil ej målsäganden sielf anklaga tiufven för Rätta; käre tå then, som (osv.). MB 40: 9 (Lag 1734). IllSvOrdb. 30 (1955).
j) [fsv. svara til rätta] i uttr. svara (in)för (förr äv. till) rätta (förr äv. rätte), svara l. stå ss. svarande l. ingå i svaromål inför rätten l. inför domstol; stundom äv. med obj. betecknande vad som svaras; förr äv. i uttr. svara ngn för l. i l. till rätta (förr äv. rätte), svara på ngns käromål l. ingå i svaromål gentemot ngn inför rätten l. inför domstol; förr äv. i uttr. svara (sak o. d.) till rätta, stå ss. svarande inför domstol i (en sak osv.). Stemd[es] Hind[ri]k ffii[n]ne ok hanss hust[r]v tiil neste ti[n]ngh att suar[e] .. P[er] i Säby tiil r[e]tte ffor dett hon kalede P[er] en tyuff. UpplDomb. 7: 21 (1548). Hun skulle .. suara P[e]r Tolss[o]nn j retthe om den hallffua jordh, de haffua wårith thiil förenne i retthe om. TbLödöse 178 (1590); jfr f. (Kejsaren) skulle swara til rätta, och förwänta en doom vthaf Påwen. Schroderus Sleid. 159 (1610). Han skulle komma fram och suara till rätta den saak honom angår. OxBr. 1: 40 (1614). Låte .. Hofrätten .. afskrifva .. hvad för Rätta är talat och svaradt. RB 30: 3 (Lag 1734). Svara någon för rätta. Möller (1790). Söderwall 2: 563 (1897).
k) [fsv. sätia i rätta] i uttr. draga ngt (in)för rätta, förr äv. andraga l. föra l. giva l. ställa l. sätta ngt i rätta l. rätte (jfr 5) l. föra l. skjuta ngt till rätta (jfr 4 c β δ') l. uppskjuta ngt till lag och rätta, med avs. på tvist l. mål o. d.: hänskjuta ngt till l. anhängiggöra ngt vid domstol, överlämna ngt till domstols prövning l. till rättslig behandling. (De) gaffue .. theris sak i retta. G1R 6: 181 (1529). (Svenskarna) begierade domare ther the kunde settia theras sak i retta före, och läta höra theras clagamål. OPetri Kr. 178 (c. 1540). HH XIII. 1: 116 (1564: andragen i rätta). Därs. 155 (: stälte i rätte). Rudbeckius Starcke B 8 a (1624: förde Saken .. i rätta). ÅngermDomb. 28/7 1628, fol. 10 (: vpskötz till Lagh och räta). Ther han saken till rätta skiuter. RP 8: 263 (1640). Iagh .. (har) biwijstat ransakningar, sädhan Sakerne ähre fördhe till Rätta. HSH 31: 272 (1662). Hvar som å nyo drager then sak för Rätta, ther i dom eller utslag förr är (osv.). RB 28: 1 (Lag 1734). Östergren (1937). jfr (†): (Sv.) Sättia til rätta (lat.) Calculum .. proponere, censendi potestatem facere, mittere in consilium. Helsingius Gg 8 b (1587).
l) [jfr fsv. taka nokot for sik i rätta, företaga ngt till avgörande i rätten] (†) i uttr. taga ngt i rätta, med avs. på mål: upptaga ngt till rättsligt avgörande. Hans Nåde (begär) at I, gode menn, vele taga samma ärende i rättä medt berigsmenn[en] och säya hans Nåde ther enn dom utåf på them. RA I. 1: 197 (1533).
m) (†) i uttr. driva ngt för rätta l. utföra ngt för laga rätta, med avs. på tvist l. mål o. d.: (låta) handlägga ngt i rättegång. KalmPriv. 20/4 1620, s. 10. Om sådanne trätor emillan rådzpersoner i vänligheet må förlijkas eller och uttföras för laga rätta. RP 6: 200 (1636).
n) (numera i sht jur.) i uttr. vara för rätta, förr äv. rätte (jfr f, 3), om (rätts)sak: vara under behandling inför domstol, vara före vid domstol; förr äv. i uttr. bliva till rätte emellan ngra, om (rätts)sak: bliva föremål för rättegång mellan ngra. Formana din fadher, att han skijll mich och mine arffua vid sigh vdi sin liffs tijdh, så frampt han icke vill att sodant epther oss bodhen skall bliffue till rette emellom mijne arffua och hans. BtFinlH 3: 121 (1541). HH XIII. 1: 42 (1562: war för rätte). Reser någor bort, tå hans sak för Rätta är ..; böte (osv.). RB 19: 1 (Lag 1734). Dalin (1854).
o) [jfr motsv. anv. av fsv. sätia til rätta] (†) i uttr. sätta (ifrån sig) l. lägga l. arrestera ngt till rätta l. rätte l. sätta l. taga ngt till lag och rätta l. lägga (in) ngt i rätta l. rätte (jfr q, 4 a, b α), betecknande att ngn deponerar (se DEPONERA 1 a slutet) pängar l. (omstritt) gods o. dyl. l. (i avvaktan på domstols utslag) låter belägga ngt med kvarstad; äv. oeg. l. bildl. OPetri Tb. 13 (1524: satte .. til rætta). TbLödöse 48 (1587: lagde i rätthe). Then som huden (som sålts på marknaden mot förbud) tog, föregaff, at han wille setia henne til lag och retta, oc hon war förbruten. VRP 1607, s. 139. Rudbeckius Starke B 8 a (1624: lade .. in .. i rätta; oeg.). BtHforsH 1: 165 (1629: til lagh och retta tagha). ÅngermDomb. 1638, fol. 139 (: sätte .. ifrån sigh. till rätta). Någodt godz som nu vthi marknaden war .. tagit och lagdt till Rätta effter det fans ostemplat. VRP 1650, s. 503. Därs. 1651, s. 684 (: till Rätta arrestera).
p) (†) i uttr. stå till rätta l. rätte (jfr f) l. till lag och rätta, om pängar l. (omstritt) gods o. d.: vara deponerad (se DEPONERA 1 a slutet) l. (i avvaktan på domstols utslag o. d.) belagd med kvarstad. Th[et] godzet som ræffleborge[re]n talar wpa skal staa til rætte saa længe ha[n] komb[er] som godzet sende aa stadt til ræffle. OPetri Tb. 91 (1525). ÅngermDomb. 16/10 1638, fol. 140 (: stå till Lagh och Rätta). Därs. 1647, s. 5 (: stådt till Rätta; om bördeskilling).
q) (†) i uttr. lägga ngt för rätte l. lägga (in l. fram) l. framsätta ngt i rätte (jfr o) l. ställa ngt till rätta (jfr 4 a, b α), betecknande att ngn inför domstol framlägger l. företer handling l. dokument o. d. (ss. bevisning i mål). (Han) ladhe .. in för oss i rätte en jordebock, som schreffuen war anno 1515. Rosén E14HNämnd 170 (i handl. fr. 1562). HH XIII. 1: 83 (1563: ladhe .. för rätte). Därs. 168 (1564: framsatte i rätte). TbLödöse 113 (1589: Lagde .. fram j retthe). Jacob Wedigz breff skall till Rätta stellas, att man får see huru det lyder. VRP 1651, s. 587; jfr 4 e γ. jfr: Man hadhe och hennes barn i rätte och thet besåghe, hwilkedt sin fadherfadher .. ganska lijcktt war. HH XIII. 1: 176 (1565).
r) (†) i uttr. ligga i rätta l. rätte, om dokument i ett mål l. stulet gods: ligga inför rätten under rättegång. G1R 9: 40 (1534). Effther thet som stulitt war lågh ögenskinligen för oss i rätte, och tiuffwen bekendhe sine gerningar, wardt hann dömdh till galgen. HH XIII. 1: 131 (1564).
3) [jfr 2 n] (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) i uttr. vara för rätta (jfr 2 f, n) l. ha ngt för rätta, betecknande att ngt är under arbete l. utförande l. att man är sysselsatt med ngt resp. att ngn är sysselsatt med l. upptagen av ngt o. d. Där var kaffe för rätta. Bondeson Glimm. 11 (1892). Magnus berättade om vad han haft för rätta den sista tiden, vårarbete, slåtter, skörd eller tröskning. Wägner ÅsaH 52 (1918).
4) i uttr. till rätta, förr äv. rätte, stundom äv. sammanskrivet tillrätta resp. tillrätte (jfr 1 c—f, 2), betecknande ordning l. läge l. vederbörligt skick o. d. vari ngt l. ngn bringas l. befinner sig samt i anv. som ansluta sig härtill.
a) i uttr. som ange att ngt (l. ngn) anbringas l. är anbragt på sin rätta plats l. i rätt läge l. i ordning (se d. o. 6); särsk. i uttr. lägga l. ställa l. sätta ngt till rätta, förr äv. rätte (jfr b α, 2 o, q). Hann halp at läggia fate(n) till rätte at man dem fylle kunne. VinkällRSthm 1585. (Sv.) Sättja eller ställa något til rätta, (t.) etwas zu rechte setzen oder stellen. Lind (1749); jfr b α. Blombladen (av guttaperka) ordnas och böjas tillrätta. Hagdahl DBäst. 39 (1885). Jenny passerade grinden och lade klinkan tillrätta i dess hake. Hedenstierna FruW 73 (1890). När hans morfar hade dött, hade mor varit noga med att lägga honom till rätta. Lagerlöf Holg. 1: 200 (1906). (Han) satte .. hatten till rätta på huvudet. Dens. Troll 2: 32 (1921). (†) Prickar och remmare som endast finnas rubbade, böra .. (lotsarna) om lägenheten medgifver, hjelpa till rätta. SPF 1812, s. 359. — särsk.
α) i refl. uttr. som ange att ngn placerar sig i en bekväm l. riktig ställning; ofta äv. med inbegrepp av att ngn gör sig redo l. klar för ngt; särsk. i uttr. sätta l. lägga sig till rätta. Med stolt och dristig hållning satte han sig .. till rätta i stigbyglarna. Lidforss DQ 1: 35 (1888). Fridegård Offerrök 274 (1949: lade sig tillrätta).
β) (numera knappast br.) i uttr. lägga ngt till rätta, placera ngt i (riktig l. lämplig) ordning, ordna ngt; förr äv. i utvidgad anv., i uttr. vrida ngra till rätta, med avs. på personer behandlade i en historisk skildring: placera ngra i riktig ordning l. tidsföljd (jfr b α). Wij (ha) tagit .. tre Pärsoner .. uthi wår tienst, som samma handlingar .. skola til rätta läggia .. ock registrera. Karl IX (1609) hos Schück VittA 1: 118. Vägsiö Biskopar hafver jag vredet til rätta utu then confusion och oorning, som Sal. Doct. Spegel i sin så kallade Kyrkjo-Historia bragt them uti. ARhyzelius (1749) hos Wallquist EcclSaml. 5—8: 105.
γ) mer l. mindre oeg. l. bildl. (jfr β, b); särsk.
α') i fråga om att (förmå ngn att) ordna anletsdragen l. anlägga en (lämplig) min o. d. När det gällde (för skulptören) att lirka hennes min till rätta, blev han som en silverflöjt. Siwertz Låg. 73 (1932).
β') i uttr. lägga ngt till rätta (för ngn l. ngt), anpassa ngt (för l. efter ngn l. ngt) l. ge ngt en lämplig(are) utformning l. en klar(are) l. tydlig(are) form (med hänsyn till ngn l. ngt); äv. med obj. betecknande författare med tanke på hans skrifter l. åskådning o. d. Liksom .. (den historiska romanens) omfattning kan uttänjas till att i sig innesluta .. största delen af all berättelse på prosa, så kan dess innehåll läggas till rätta för de mest olika lager af publiken. Sylwan SvLit. 141 (1903). Utvecklingen (inom den medeltida filosofien) hade .. lagt Aristoteles bättre till rätta för kristen tanke. KyrkohÅ 1930, s. 75. Johnson DrömRosEld 188 (1949: lade sin fråga till rätta).
γ') (mera tillf.) i uttr. ligga till rätta för ngt, med sakligt subj.: ligga till reds l. vara att tillgå o. d. för ngt. Generationerna blifva (om man ur räkningen utesluter ätter som dött ut vid okänd ålder) visserligen därigenom så mycket mindre, men i dess ställe ligga alla nödiga elementer till rätta för ett exakt bestämmande af dödligheten ibland ätterna. Fahlbeck Ad. 1: 347 (1898).
b) i uttr. som ange att ngt l. ngn (åter) bringas l. kommer i det tillstånd l. skick som det osv. rätteligen skall l. bör befinna sig i l. ha o. d.
α) i uttr. som ange att ngn (l., i utvidgad anv., ngt) bringar l. gör ngt i ordning (se d. o. 8, 9 a, b) l. upphjälper l. ordnar till l. upp l. reder upp l. ut l. klarar upp l. av ngt o. d. (jfr d α α'); särsk. i uttr. ställa (äv. sätta l. hjälpa, i sht förr äv. bringa l. laga) ngt till rätta (jfr a, e γ, 2 o, q), förr äv. komma ngt till rätta (jfr e γ) l. rätte l. till rätte och lag (stundom äv., särsk. i uttr. ställa till rätta, utan obj.: ordna, se till att allt går väl l. att allt blir bra igen o. d.); äv. (numera nästan bl. i uttr. ställa ngt till rätta) i fråga om avhjälpande av ngt (t. ex. fel, missförhållande, missförstånd). (I veten) hure vij thette vårtt rijke Sverige .. haffve åther på nytt .. förbättrett och igen till rätte kommett. G1R 29: 92 (1559). Wij .. (hade) gerne önskat .. at H. K. M. hade sielff .. hulpit til at komme til rätte och lagh igen, hwadh som här til uthi oreede och olagh kommit är. Stiernman Riksd. 473 (1599); jfr γ α'. OxBr. 3: 79 (1624: til rätta lager). Widekindi KrijgH 159 (1671: bringa .. til rätta). Så snart .. påkänningen (på järn med dålig hållfasthet) sker, så är skadan för hand, som ofta icke aflöper utan stor kostnad at få til rätta igen. Polhem Test. 45 (c. 1745). Våra första Föräldrar fingo .. vid syndafallet det första Löftet, at en Frälsare af deras blod skulle komma och hjelpa alt til rätta igen. Bergklint MSam. 1: 69 (1781). Humöret gick öfver, och en god tallrik persikor satte allt till rätta. Tegnér Armfelt 1: 92 (1883). Under försöket att personligen ställa till rätta vid härens flodöfvergång, råkade .. (G. II A.) ut för fiendens eld. Forssell G2A 38 (1894). Ingen förmådde såsom han ställa något litet missförstånd till rätta. NDA 1912, nr 275, s. 1. — särsk. i vissa numera obrukliga uttr. o. anv.
α') skära l. vika ngt till rätta, gm skärning l. vikning färdigställa l. göra i ordning ngt (för användning). Kom Musa fölg nu med, skiär Pennan wäl til rätta / Tag schrif-Tyg, Papeer, Blek. Spegel GW 114 (1685). Han .. vek tillrätta ett brefkuvert. Bremer GVerld. 2: 68 (1860).
β') i uttr. laga ngt till rätta, laga (se LAGA, v. 10) l. reparera ngt. Lagat Loset, tillräta wid anslagit. HovförtärSthm 1686, s. 1520. Därs. 1767, s. 3932.
γ') i uttr. passa till rätta (åt ngn), med avs. på klädesplagg: sy om l. rätta till (o. anpassa l. avpassa för ngn); jfr PASSA, v.1 V 1 a α. KlädkamRSthm 1739 A, s. 127. Fådt Liveriet aldeles å nÿo Omgjordt och åt mig til Rätta passat. Därs. 1762, s. 370.
δ') i uttr. komma l. hjälpa till rätta, med avs. på föda: göra smaklig l. ätbar, ”piffa upp”. IErici Colerus 1: 24 (c. 1645). At komma surt och hårdt öl til rätta, at thet blifwer liufligit. Därs. 278 (rubrik).
ε') i uttr. få till rätta (jfr e β), med avs. på mage: få att fungera på ett normalt sätt. Livin Kyrk. 55 (1781).
η') i uttr. göra till rätta igen, med avs. på sjukdom o. d.: bota, kurera. Månsson Åderlåt. 120 (1642; om läkemedel).
ϑ') i uttr. styra till rätta (jfr c β), med avs. på våld l. förtryck: avvärja, avstyra. Schönberg Bref 1: 299 (1778).
β) (†) i uttr. hjälpa l. bringa l. få ngn till rätta (jfr c β, d γ, 1 d), hjälpa resp. bringa l. få ngn att komma på fötter l. att hämta l. repa sig (särsk. att återfå hälsan l. krafterna l. medvetandet); äv. i uttr. komma sig till rätta (jfr c α β'), om person: repa l. hämta sig. Lucidor (SVS) 210 (1672: til rätta brakt). VDAkt. 1674, nr 126 (: kommer migh .. till rätta). HC11H 2: 118 (1681: hjelpa Osz .. til rätta). Hennes Skriftefader .. måste använda all sin vältalighet, til thes han henne alt mer och mer ifrån sin första bestörtning, åter til rätta brachte. Humbla Landcr. 32 (1740; t. orig.: zurechte brachte). Sahlstedt SagTupp. 35 (1758: få honom till rätta). Trueworth lemnade hänne bortdånad. Frun i huset hölt på at bringa hänne til rätta. Chenon Heywood 4: 28 (1773).
γ) (†) i uttr. komma till rätta l. rätte i intr. anv. (jfr c α α', d α, e α, 2 c).
α') med sakligt subj.: komma i gott l. vederbörligt l. sitt rätta skick; komma på fötter; äv. (om sak l. ärende): ordnas upp, få en lösning. Så frampt landen, som nu äre ödhe och förarmede, kunde komma till rette igen. OxBr. 10: 241 (1617). Om han stelte sig in i landet, kunde saken bättre komma till rätta. RP 8: 342 (1640). Så snart han lät rijfwa kull Muren (omkring hälsobrunnen), och släpte bort Wachten, kom och Brunnen straxt til rätta igen. Hiärne Suurbr. 104 (1679). OSPT 1687, nr 3, s. 3.
β') om person: komma på fötter, repa sig, hämta sig; särsk. dels: återvinna hälsan l. krafterna (efter en sjukdom o. d.), dels: (åter) komma till sans l. medvetande (efter en svimning o. d.). PPGothus Und. N 4 a (1590). Våre soldater som största deelen .. siuke legatt haffve, komme fast alle tillrätte igen. OxBr. 5: 261 (1623). Den fattiga Enkian, som ähr så af sigh kommen och på högsta fattighdom, .. att hon sendt eller aldrigh kan komma till rätta. VDAkt. 1663, nr 278. Chenon Heywood 4: 28 (1773; om avsvimmad).
c) i uttr. som ange att ngn (söker så att han) kommer l. hittar rätt (se RÄTT, adv. 2 d α) l. kommer l. bringas att gå l. färdas åt rätt håll l. på en väg som leder till det åsyftade målet l. (i bildl. anv. härav l. i allmännare, från b utgående anv.) att ngn som felar l. misstar sig o. d. kommer l. bringas att komma l. visas på rätt väg l. bättrar sig l. kommer på bättre tankar l. bringas att bättra sig o. d. samt i anv. som nära ansluta sig härtill.
α) i intr. l. refl. uttr.
α') komma till rätta (jfr b γ, d α, e α, 2 c), få reda på l. finna rätta vägen, komma rätt; numera vanl. (om barn o. d.) närmande sig l. övergående i e α: (komma fram till sin bestämmelseort o.) träffa l. påträffas av den som söker en; förr äv. (i allmännare l. bildl. anv.): bli sådan som sig bör, komma på rätt väg. På dhet att församblingen (som blivit fördärvad gm dåliga kyrkoherdar) måtte komma till rätta igien, finge the en skön och vällärdh magistrum. OxBr. 12: 486 (1645). På det iagh (dvs. en supig präst) skall komma till rätta igiän, och nå förlåtellsse och tillgifft (lovar jag att jag hädanefter skall hålla mig nykter). VDAkt. 1671, nr 139. I samma ögonblick, som jag skulle bryta upp .., förde händelsen Lars Larsson till mig, hvarigenom jag kom till rätta och slapp gå öfver ån efter vatten, såsom det heter (dvs. gå längre väg än jag behövde för att träffa de personer som jag sökte). Læstadius 1Journ. 444 (1831). (Min far) hade sökt efter mig i nio långa år. Jag är så glad, att jag kom tillrätta till sist. Lindgren Mio 16 (1954).
β') i sådana uttr. som leta l. söka sig till rätta, söka så att man kommer l. hittar rätt, finna sig till rätta [jfr t. sich zurechtfinden] (jfr d β), komma l. hitta rätt (jfr FINNA 12 b); förr äv. komma sig till rätta (jfr b β), i allmännare l. bildl. anv.: komma på rätt väg, bättra sig, bli en bättre människa. Sådana Menniskior som icke vthaff mootwillighet synda, vtan råka til at vti hastigheet snafwa, the kunna snart komma sigh genom Gudz nåd til rätta igen. Muræus Arndt 1: 219 (1647); jfr b β. (Natten var mörk) och man kunde ej finna sig tillrätta på den kändaste väg. Lagerlöf Antikr. 3 (1897); jfr d β. Vill polisen vara snäll / att hjälpa mej att leta / mej tillrätta i kväll? Ferlin Goggl. 68 (1938).
γ') [jfr ä. d. slaa sig til rette, ge med sig, foga sig] (†) i uttr. slå sig (själv) till rätta, bättra sig l. visa bättring (utan att vara tvingad). HärnösDP 1661, s. 23. Om dee willia slå sigh till rätta, med godo, skulle det som här till wore passerat, ställas i förgätenheet. OfferdalKArk. N I 1, s. 6 (1692).
β) i tr. uttr. som ange att ngn hjälper ngn att hitta rätt l. visar ngn vägen l. (i bildl. anv. härav l. i allmännare, från b utgående anv.) att ngn hjälper l. visar ngn på rätt väg l. hjälper l. förmår ngn att bättra sig l. att komma på bättre tankar l. får ngn att ta reson o. d.; särsk. i uttr. hjälpa l. föra l. leda, i sht förr äv. bringa l. få, förr äv. styra l. ställa l. komma l. tvinga ngn till rätta (jfr b β, d γ, 1 d, 2 g). Schroderus Os. 1: 328 (1635: bringa til rätta). Man sörjer vtöfwer sin nästas bräck (dvs. fel), oc beflitar sigh at hielpa honom til rätta igen. Muræus Arndt 1: 218 (1647). (Prästen skall icke) strax angripa (syndaren) på thet hårdaste, utan sökia tillförende medh lindrigare medel, att komma honom tillrätta. KOF II. 2: 90 (c. 1655). (Regentinnan) trachtade igenom skrähmande, gode ord och allehanda Konster at föra the vproriske til rätta. Brask Pufendorf Hist. 260 (1680). VDAkt. 1693, nr 253 (: få denne synderskan till retta). Därs. 1737, nr 86 (1736: ställa sin dotter till rätta). 2RARP 14: 204 (1743: tvinga Allmogen til rätta). Juslenius 107 (1745: styr till rätta). Det är vår oafvisliga pligt att gå efter de borttappade, att i all saktmodighet och kärlek söka leda dem till rätta. Thomander 1: 778 (1856). jfr (†): Medan Hustru Duræa sökte nu på vänl(ig)t och godt manèr nu med alfvarsamhet att ställa och hålla honom (dvs. maken som uppförde sig illa) tillrätta, var hans mor en ordsak hvarföre han sig aldeles intet rätta ville. VDAkt. 1737, nr 38. — särsk.
α') [jfr t. zurechtweisen] i uttr. visa ngn till rätta (jfr d ε), visa ngn så att han hittar rätt, visa ngn vägen; ofta i allmännare l. bildl. anv., dels: vägleda l. handleda ngn, dels: förehålla ngn det olämpliga i hans uppträdande l. tillvägagångssätt, tillrättavisa ngn. Läraren skall undervisa den okunnige om himmelens väg, han skall visa den irrande till rätta. Tegnér (WB) 10: 63 (c. 1835). Se till .. att du förtror dig / Åt höviska och ädla män och kvinnor: / De endast kunna visa dig till rätta. Wulff Dante 119 (1897). När .. (vilsekomna duvor) hade fått se en människa, hade de flugit till henne, liksom för att hon skulle visa dem till rätta. Lagerlöf Holg. 2: 417 (1907). Han (fortsatte) att handla och bete sig på sådant sätt, att hon var tvungen att visa honom till rätta. Moberg Utvandr. 224 (1949).
β') [jfr d. tale en til rette] i uttr. tala ngn till rätta, gm att tala med ngn (o. framlägga olika argument o. d.) få ngn att bättra sig l. ta reson l. ge med sig o. d. Lagerlöf Drottn. 183 (1899). Han hade .. räddat män, som hade varit gripna av spelpassion, talat dem till rätta. Dens. Mårb. 188 (1922). GHT 1948, nr 83, s. 4.
γ') (†) i uttr. föra ngn till rätta, i utvidgad anv.: korrigera (se d. o. 1 g) ngn. Rudbeck Atl. 1: 403 (1679).
δ') (i sht i vitter stil) i utvidgad anv. (jfr γ', d) med sakligt obj.; särsk. i uttr. visa l. föra ngt till rätta (jfr 2 k), visa resp. leda ngt på rätt väg l. åt rätt håll o. d.; äv. bildl. Jag sökt med varning då och då, / At dina steg til rätta föra. Kellgren (SVS) 1: 299 (1778, 1783). Ser du (dvs. aftonstjärnan) seglarns kosa störd, / Låt den bli tillrätta förd. Runeberg (SVS) 1: 236 (1832). Lars är .. så mån att visa andras irrande tankar till rätta. Rydberg Vap. 121 (1891).
d) i vissa utvidgade anv. av c (jfr c β γ', δ') i uttr. komma till rätta l. finna sig l. hjälpa l. skaffa l. visa ngn till rätta.
α) i uttr. komma till rätta (jfr b γ, c α α', e α, 2 c), reda sig (se REDA, v.1 11), klara sig (se KLARA, v. 8 c β); stundom: finna sig till rätta (se β); utom i Finl. numera företrädesvis i α'. Alldenstundh Tyske landsåterne icke kunne komma till rätta med minder the legofolk taga måge aff landzens inbyggiare, therföre (osv.). Gustaf II Adolf 282 (1626). I fruntimmerssällskap kom .. (K. XI) aldrig till rätta, var blyg och försagd i hvarje större samqväm. IllSvH 4: 514 (1880). (Han) åsåg hur svårt diverse av hans bekanta hade att komma tillrätta i äktenskapet. Carlsson 4711 63 (1921). jfr (i Finl.): På frågan ”hur går det?” svara vi (i Finl.) ”tack, jag kommer till rätta”. Bergroth FinlSv. 279 (1917). — särsk. i uttr. komma till rätta med ngt l. ngn.
α') (hjälpligt) bemästra de svårigheter som ngt erbjuder l. som ngt l. ngn åstadkommer l. medför o. d., reda sig (se REDA, v.1 11 a α) med ngt l. ngn; komma underfund med ngt l. ngn (o. veta hur man skall ställa sig till l. behandla det osv.); få bukt med l. rå på ngt l. ngn; klara upp l. av l. reda ut ngt; få ordning på ngt; äv. övergående i bet.: komma överens med ngn; i uttr. komma till rätta med (ett språk) äv. (numera i sht i Finl.): (hjälpligt kunna) uttrycka sig l. göra sig förstådd på (ett språk), reda sig med (ett språk). Knecterna (ställa) sigh så mottuiligh, så att ingen kan komma till retta med dem. OxBr. 11: 10 (1613). Att iagh låter min Son skrifva, gör iagh för den orsaak skull, att Eders wälEhrw:heet intet lärer så wäl komma till rätta medh min Elacka Styl. VDR 1702, Verif. nr 306. Konungens .. svåraste uppgift blef att söka komma till rätta med drätseln, då statens skulder uppgingo till milliarder livres. Pallin NTidH 135 (1878). I några benådningsfrågor hade jag .. besvär att komma till rätta med kronprinsen. De Geer Minn. 1: 182 (1892). (H. Schliemann) talade och skref sex af Europas förnämsta språk och kom till rätta med ytterligare ett dussin af asiatiskt och europeiskt ursprung. Ahrenberg Männ. 2: 64 (1907). Han försökte granska sin personlighet, gjorde ett trevande försök att komma till rätta med sig själv. Johnson Se 80 (1936). (Man) räknar .. med att genom .. lämplig materiel .. kunna komma till rätta med det moderna krigets .. lömskaste och mest osympatiska vapen — gasen. VFl. 1937, s. 53.
β') (numera bl. i Finl.) reda sig (se REDA, v.1 11 a β) med ngt; få sitt behov fyllt av ngt (o. icke behöva mer). Jacob Erichsson beswärar sigh, att han för all tingz dÿrheet skuld icke kan komma till rätta medh sin gagie. KlädkamRStettin 1631, s. 134 a. Österrike kommer numera tillrätta nästan enbart med hemma odladt korgvide. SlöjdkomBet. 1907—08, s. 14. Bergroth FinlSv. 280 (1917).
β) i uttr. finna sig till rätta (jfr c α β'), känna sig l. bli hemmastadd; trivas; (kunna) anpassa sig l. inrätta sig l. klara sig (på en plats l. i vissa förhållanden o. d.); ofta i uttr. finna sig till rätta med ngt l. ngn, känna sig l. bli hemmastadd med ngt l. ngn; särsk.: acceptera l. vara belåten l. tillfreds med ngt l. ngn; stundom äv. med sakligt subj.; jfr FINNA 12 b. Wallin 1Pred. 1: 336 (c. 1830). Vi svenskar (ha) .. utan olägenhet .. funnit oss till rätta med biskopsval, kyrkoherdeval och kyrkoråd. SvTidskr. 1892, s. 246. Jag var i den ålder, då man lättast .. sjunker in i dikt och natur och har svårast att finna sig till rätta med människor. Hallström Than. 5 (1900). Ögat har svårt att finna sig tillrätta (i den arabiska ornamentiken). Hahr ArkitH 165 (1902). (Drömmare) finna sig icke tillrätta på kontorsstolen. Segerstedt Händ. 120 (1926). Hon hade svårt att finna sig till rätta i den nya våningen. Krusenstjerna Fatt. 3: 337 (1937). Bland ryssar ha zigenarna i allmänhet funnit sig väl till rätta. Etzler Zig. 141 (1944).
γ) i uttr. hjälpa ngn till rätta (jfr b β, c β, 1 d), hjälpa ngn att inrätta sig l. att klara sig i en (ny l. svår) situation l. att lösa l. utföra en uppgift o. d.; ordna det för ngn; sätta ngn in i ngt som han skall göra o. d.; hjälpa ngn ”på traven”; äv. i uttr. hjälpa ngn till rätta med ngt, hjälpa ngn l. vara ngn behjälplig med ngt l. hjälpa ngn att komma till rätta med ngt (se α α'). Han hjälpte mig till rätta på min nya arbetsplats. Åtskillige af Konungens folk (gömde sig efter nederlaget) uti skogen .., och blefwo månge til rätta hulpne utaf the bönder, som thär omkring bodde. Peringskiöld Hkr. 1: 801 (1697). (De) halp mig til rätta, med ett hiul på kiärran, som var söndergångit. VRP 29/11 1738. Hon .. kunde hjälpa honom till rätta med gåtan. Hallström Händ. 318 (1927).
ε) i uttr. visa ngn till rätta (jfr c β α'), orientera ngn l. göra ngn insatt l. hemmastadd i ngt o. d. (Inspektoren) sade .. (till praktikanten:) ”kom nu med, så ska jag visa er litet till rätta (på godset)”. Backman Reuter Lifv. 1: 112 (1870).
e) [jfr b, c] i uttr. som ange att ngn l. ngt påträffas l. återfinnes l. att ngn återfinner l. får tillbaka ngt l. lagar l. ombesörjer att ngt l. ngn återfinnes l. återställer ngt o. d.
α) i uttr. komma (förr äv. anlända) till rätta, förr äv. rätte (jfr b γ, c α α', d α, 2 c), påträffas, återfinnas; komma fram l. i dagen; äv.: återställas l. komma tillbaka (till rätt ägare); om sak l. person; jfr c α α'. Jacob Gutzlåff skulle hafwe sagt det klädhe (som var försvunnet) kommer wäll till rätte igänn. 3SthmTb. 2: 387 (1599). Broman Glys. 2: 161 (c. 1730: äro til rätta anlände). 5 Malmstakar (tillhörande hovet), dem Nordins Enka pantsatt och af hvilka trenne til rätta kommit. PH 10: 357 (1774). (Till register över obefintliga) överföras varje år en 6000 à 7000 individer. Kommer någon till rätta, återföres han .. till vederbörande församlingsbok. Sandler Siffr. 23 (1928).
β) (numera i sht med ålderdomlig prägel) i uttr. få ngt, äv. finna ngn l. ngt till rätta (jfr b α ε'), återfinna l. få tillbaka l. få rätt (se RÄTT, sbst.2 9 a β) på ngn l. ngt; jfr RÄTT, sbst.2 9 b. Oacktadt efterfrågan och påstående derom at få detta protocoll til rätta, (har protokollet) warit osynligt. VDAkt. 1790, nr 523. Augusts trouper .. förjagade den nya konunga-familjen (ur Warszawa), hvarvid dess yngsta ettåriga dotter .. i tumultet kom ur vägen och sedermera först efter långt sökande fanns till rätta i ett stall. Ekelund 1FädH II. 2: 37 (1831). SPF 1839, s. 21 (: till rätta fås). Det enda de funno tillrätta, / det var min munkehätta. Fröding Guit. 186 (1893).
γ) (numera i sht med ålderdomlig prägel) i uttr. skaffa ngn l. ngt till rätta, förr äv. bringa l. komma ngt till rätta (jfr b α, d δ), laga l. ombesörja l. se till att ngt l. ngn kommer till rätta (i bet. α); återställa ngt; skaffa rätt (se RÄTT, sbst.2 9 c) på ngn l. ngt; förr äv. i uttr. ställa ngn ngt till rätta, återställa ngt till ngn. Christus Jesus .. hwilken ther til kommen war ath han vpsökia och til rätta komma skulle thet som borttappad war. OPetri 3: 363 (1530); jfr c β. Fördrijstar sigh någen Clärk .. at .. ägha någet thet som Kyrkione tilhörer: Så skal man honom .. förmana, at han tilbörligen bringar til rätta igen thet han hafwer borttagit. Schroderus Os. 2: 121 (1635). Det Tiufvo-Gods .. som .. (kunde) målsäganden til rätta stält varda. PH 3: 1826 (1741). På det, at om något barn wore borta (vid måltidstimmen i barnhuset), detsamma genom tjenstefolk genast kan upsökas och til rätta skaffas, så at icke något wådeligt .. må hända. Därs. 8: 522 (1766). Nordström Samh. 2: 430 (1840). Östergren (1937).
5) [jfr fsv. sätia landen til rätta, skipa rätt i landen; jfr 1, 4] (†) i uttr. sätta landet i rätte, bestämma l. råda över l. spela herre i landet. (Vi önska) ath I vele lathe haffve ett nöge inseende medh samme sälskap (dvs. det utländska krigsfolket), så ath the motte pucke sacte och icke alth effter sijnn eijenn vilije sätije thär landeth i rhätte. G1R 28: 294 (1558).
6) [jfr t. etw. zurecht empfangen] (†) i uttr. handfå l. inleverera ngt till rättes, i sin ordning l. lyckligt o. väl mottaga resp. lämna ngt; jfr RIKTIG II 1 b. E. K. May:tt hafven förmodeligen mine både sidste bref .. til rättes handfånget. LTorstenson (1642) i OxBr. 8: 382. Dens. (1643) Därs. 389.
Spoiler title
Spoiler content