SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1962  
RÄTTVISA, v. -ade. vbalsbst. -ANDE (BerRevElLärov. 1843, Bil. S, s. 103, CDWirsén (1871) hos Klockhoff ESkr. XXVIII).
Etymologi
[sannol. avledn. av RÄTTVIS o. möjl. bildat ss. svensk motsvarighet till fr. justifier (se JUSTIFIERA); jfr med avs. på bildningssättet RÄTTFÄRDIGA : RÄTTFÄRDIG, BILLIGA : BILLIG; delvis möjl. dock ssg av RÄTT, adj.2, o. VISA, v. (jfr RÄTT-VISANDE, p. adj.); jfr äv. fsv. rätvisa, urskulda, sannol. avledn. av rätvis (se RÄTTVIS) o. bildat ss. översättning av lat. justificare (se JUSTIFIERA)]
(†) med personligt l. sakligt subj.: rättfärdiga (se d. o. 5); ge (ngt) berättigande, göra berättigad; (på)visa det riktiga l. befogade i (ngt); visa (ngt) vara rätt l. riktigt; försvara (ngt); äv.: göra rättvisa åt (ngt); äv. övergående i bet.: medgiva l. erkänna (ngt) l. berättigandet av (ngt); jfr JUSTIFIERA 1. Gustaf III 1: 27 (1786). För min del är jag (dvs. G. III) färdig att uppoffra .. allt det rättmätiga misshag, hvilket det som i dessa sednare månader sig tilldragit, kunde rättvisa. Därs. 130 (1789). Människovännen, den uplyste medborgaren, både känner och hörer .. (männsklighetens) bittra klagan (över förnuftets långsamma steg till upplysning) och rättvisar den. VDAkt. 1800, nr 466. En .. vidlyftig framställning af .. (slaget vid Lund 1676) torde rättvisas af dess betydenhet. BL 1: 285 (1835). Man måste rättvisa den unga mannens känsla för rätt och heder: Han försökte icke med ett ord .. att draga Blenda från den stråt af ren oskuld, som hon .. så säkert vandrade. Knorring Ståndsp. 2: 199 (1838). (I. A. von Matérn) förde den tiden en stat, som rättvisade de tankar, man gjorde sig om hans förmögenhetsvilkor. Lilljebjörn Minn. 168 (1874). WoJ (1891). — särsk.
a) övergående i bet.: besanna l. bekräfta l. bestyrka (ngt); särsk. med avs. på misstanke, farhåga, förmodan o. d.; jfr b. Några Reflexioner öfver detta Manifest skola rättvisa den fattade misstankan angående dess Svedenborgska ursprung. Kellgren (SVS) 5: 221 (1789). Utgången rättvisade deras förmodan. Fryxell Ber. 7: 311 (1838). Frey 1843, s. 59.
b) övergående i bet.: motsvara l. infria l. uppfylla (ngt); särsk. med avs. på avsikt l. förväntningar l. förhoppningar o. d.; jfr a. ÅbSvUndH 58: 475 (1814). Du har förtroende till min uppfinningsgåfva; jag måste bjuda till att rättvisa det. Crusenstolpe Mor. 2: 331 (1840). Menskligt att se, skulle Henrik VII, om han fått lefva, i mycket hafva rättvisat Dantes högspända förväntningar. Böttiger i 2SAH 39: 213 (1864). Tegnér Armfelt 1: 336 (1883).
c) med obj. betecknande person l. institution o. d. (jfr d): rättfärdiga (ngn) l. göra (ngn) rättvisa l. ge (ngn) rättvist erkännande; äv. i uttr. rättvisa ngn för ngt, ge ngn rättvist erkännande för ngt. At rättvisa Författaren för det vakra i Hans Arbete. Leopold (SVS) II. 1: 220 (1787). Så uppstår tyranni och måste komma, / Fast ej dess orsak rättvisar tyrannen. JGOxenstierna 4: 428 (1815). Wallin i 2SAH 16: 129 (1836).
d) refl.: rättfärdiga sig; med sakligt subj. äv.: visa sig riktig l. befogad l. adekvat. AdP 1800, s. 306. Det offer Svenska Akademien .. egnar (M. G. De la Gardie), rättvisar sig sjelft. Franzén Minnest. 2: 74 (1823). (Man) skall .. finna det uttrycket rättvisa sig, att .. (ytligheten) är ingenting mindre än sanningens .. charlataneri. Almqvist Monogr. 358 (1845).
Spoiler title
Spoiler content