publicerad: 1962
RÖDLÖK rø3d~lø2k, vard. äv. rø3~, stundom röl3ø2k (rö`dlök Weste), i bet. 1 r. l. m., i bet. 2 m.||ig.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(rö- (-öö-) 1613—1773. röd- (-öö-) 1538 osv. — Se för övr. LÖK)
Etymologi
1) (den i många varieteter förekommande) lökväxten Allium cepa Lin., med vanl. rödaktig lök (se d. o. 2); särsk. i inskränkt anv., om de varieteter som ha rödaktig lök (se d. o. 2); äv. i uttr. egentlig l. vanlig rödlök; särsk. om löken på denna växt (ofta använd ss. del av maträtt, i sht förr äv. ss. läkemedel); ofta koll. VarRerV 57 (1538). Man lägger vppå Swulman .. Steekt Rödhlöök. L. Paulinus Gothus Pest. 91 a (1623). Något njurtalg (hackas) med ett par rödlökar, helt fint, och fräses med en bit smör. SvKock. 26 (1837). Abelin MTr. 72 (1902: vanlig rödlök). Gul eller hvit rödlök. Laurell Växtn. 61 (1904). Rödlök. Förekommer i odling hos oss förnämligast i tre olika former: egentlig rödlök, steklök och syltlök. Sonesson HbTrädg. 510 (1926).
2) [jfr RÖD, adj. 5, o. LÖK 6] (vard., nedsättande, numera bl. tillf.) om kommunist. SvD(A) 1930, nr 314, s. 10.
Ssgr (till 1): A (numera mindre br.): RÖDLÖK-FRÖ, -SAFT, -SKAL, -SMAK, se C.
C: RÖDLÖKS-FRÖ, n. (-lök- 1756. -löks- 1788 osv.) i sht koll. GBonde (1756) hos Trolle-Bonde Hesselby 149. —
-RING, r. l. m. kok. ringformigt stycke av rödlöksklyfta (erhållet gm skivning av rödlök). StKokb. 118 (1940). —
-SAFT. (-lök- 1650—1736. -löks- 1762 osv.) saft av rödlök. Hildebrand MagNat. 289 (1650). Florman Pharm. 54 (1809). —
-SALVA, r. l. f. (i sht förr) farm. salva tillredd med rödlök o. använd mot bölder, ohyra m. m. Lindgren Läkem. (1902). —
Spoiler title
Spoiler content